Mest överskattade artister/band?

AC/DC. De kör ett fåtal power-ackord och låter likadant hela tiden.
Rolling Stones. Deras riktigt bra låtar kan räknas på en hand, två händer om jag är snäll och Jagger är ingen vidare sångare. Oerhört hypade. Obegripligt hur de säljer fulla stadions fortfarande. Populärkulturell masspsykos. Det optimala bandet för 40-talister som fortfarande inte lämnat sina tonår.
Volbeat. Skitnödig underbetts-sång.
ABBA - töntig dansmusik från 70-talet. Svårt för att produktionerna låter så extremt välpolerade med. Sen var ju Agneta en bra sångerska, men det räcker inte i relation till deras uppskattning.

Sen finns pretentiös svensk dynga som Tomas Ledin och Gyllene Tider (eller allt Gessle gjort för den delen. Det blev mindre töntigt med Roxette för att de sjöng på engelska, men de är också ruggigt överskattade) också, usch...

Personer som säger t ex Pink Floyd är antagligen såna som är för otåliga för att uppskatta nåt lite mer komplext och kräver nån enkel catchig refräng som sätter sig på hjärnan och de vanliga tre-fyra ackorden i följd som typ alla pop/rocklåtar består av.

Håller med om Hives. Också enformigt, precis som t ex Ramones. Deras fjantiga attityd höjer dem inte heller.

Vad är din källa på att typ alla pop/rock-låtar består av samma 3-4 ackord i följd? Skulle inte de låtarna låta samma som föregående isf? Tror du det är lätt att skriva hitlåtar?

Så underbart tragikomiskt att det finns imbeciller som tar upp genier som Dylan här
Att det finns folk som verkligen inte kan se sig i spegeln och inse sin avgrundslösa brist på smak.

Håller med. Nirvanas plats i musikhistorian speglas av det faktum att Curt tog livet av sig samt att de var tidigt ut i en genre som kom att dominera under flera år. Hade Nirvana turnerat idag hade folk förmodligen skrattat åt dom.


Det ligger i deras storhet att med små medel kunna prestera en sådan låtskatt. Inte många som klarar av det. Ramones är ett annat exempel.


Avdelning: "alla som inte håller med mig har dålig smak"...
Dylan är väl ett praktexempel på en artist som man "ska" gilla men ingen har en enda av hans skivor i sin samling.
Jag har varit musikintresserad hela mitt liv och varit aktiv som musiker i över 20 år. Jag har träffat tusentals musiker och musikintresserade. Aldrig har jag stött på någon som väljer att diskutera Dylan, eller som har ens ett album med honom.
Lite som med Elvis. Han är THE KING, men ingen lyssnar aktivt på honom eller äger ett album.

Varför hade folk skrattat åt Nirvana? Band som har den genomslagskraften kan turnera resten av livet även om de inte hade släppt ett album efter In Utero. Band från den eran som Pearl Jam turnerar fortfarande på arenor, och de har egentligen bara ett enda riktigt bra album från 1991.

Dylan har sålt över 100 miljoner album, Elvis över 250 miljoner. Att ingen lyssnar på dem i din bekantskapskrets är rätt ovidkommande i sammanhanget. Finns mängder av Dylan och Elvis-fans i Sverige.

Hur många såg Dylan på P&L i Borlänge? Kanske 30 000, varav 25 000 var fjortisar som aldrig hört en låt av honom i sitt liv utan bara gått på hypen som arrangören skapat. Jag tvivlar inte på att övriga 5 000 personer i publiken var genuina Dylan-dyrkare och det är inget fel med det, men jag kan inte finna ett bättre ord än överskattning när 25 000 kroppsmålade Skrillex-fantaster går och tror att de ska få ut något av spelningen. Grupptryck kanske. "Han är ju en sån man bara ska se för att ha gjort det" minns jag att många sa. Varför i Helvete då undrade jag.

För att han är en musikalisk legend som antagligen snart kommer gå ur tiden. Att mängder av folk fortsätter gå på Dylans spelningar trots deras notoriska uselhet (Dylan försöker alltid förstöra sina egna låtar för att underhålla sig själv) säger väl något om hans status.

Var lite det jag menar. Att ha sådan status bland personer som aldrig hört eller vet något om honom tycker jag gör honom överskattad. Det är inget fel att tycka Dylan är Gud för att andra överskattar honom dock.

Dylans status kan naturligtvis inte påverkas av vad folk som inte hört honom tycker. Inte heller av vad de tycker efter att ha hört honom en gång. Du har nog inte tänkt igenom ditt yttrande riktigt. Själv är jag inte så förtjust i honom, men jag fattar ju varför han är musikhistoriskt viktig.

Jag fattar också varför han är musikalhistoriskt viktig. Att tycka det är inte att överskatta honom.

Jag fattar inte varför en 18-åring som bara lyssnar på House och inte vet ett skit "ba måste se han". Det är överskattning.

Eller hur överskattar man en artist menar du? Att gilla musik som inte proffstyckarna gillar, är det överskattning?

Avicii till exempel får väl inga hyllningar av de, mig inkluderat, som inte gillar hans musik. Därmed tycker jag inte han kan ses som särskilt överskattad även om man kan tycka att hans fans ät blåsta.

Edit: Om en artists status bara bör påverkas av vad de som gillar artisten i fråga tycker kan vi stänga tråden. Då finns nämligen inga överskattade artister.

Ok, Dylan må vara top notch (eller ej) - är helt likgiltigt för det.

Jag lyssnar sällan på hans alster men det kanske säger mer om mig och mitt bedrövliga musikliv än den skatt han grävt fram.

Dock var han inspirationskälla till en av mina favoriter från 70-talet, well done, Baez - eller, well done Bob

Måste tyvärr säga The Beatles också, och det tycker jag att alla itterst inne borde hålla med om.
Jag lyssnade mycket på dem under en period, men blev snabbt less på dom.

"Men de är ju världens mest influerande band!", säger många. Jaha? Lyssna på musiken istället, hur bra är den, egentligen?
Av allt de gjort är endast runt 30 % lyssningsvärt.
De var ju egentligen precis som alla andra poprock band som kom i slutet på 50/början av 60. Ett par enkla ackord, simpelt gitarrsolo eller inget alls och nonsenstexter genom hela album, dvs väldigt lite substans i musiken.

Okej, de utvecklades positivt framåt slutet av karriären, och skivorna från Sgt Peppers och uppåt var väl bra. Men de lyckades ändå behålla sitt gamla syndrom - har du hört 1 låt så har du hört 10, texterna poänglösa och intetsägande osv osv.