Citat:
Ursprungligen postat av
LeifD2
Enligt min uppfattning så är talet om PGN som sovjet-spion rena tramset. Har du någon aning om varför detta togs fram? Rent förtal, om man frågar mig. Och väldigt effekivt med tanke på hans jobb.
Kan det ha varit en del i kampen mellan SSI och SÄPO eller SÄPO och Partiet? Man ville ha bort Näss, men vem ville man ha istället?
PG Näss meritlista vad det gäller utvisade spioner talar för sig själv. Ett tjog mödosamt i Lubjanka utbildade spioner blev genom SÄPOs avslöjanden obrukbara. PGN förstod liksom MI5 chefen
Martin Furnival Jones ett decennium tidigare att ett avgörande problem med Östspionerna var själva mängden underrättelse-officerare som ofta via diplomatisk immunitet kunde verka i Sverige.
1979 drev han med stöd av
Holger Romander igenom att Sovjetiska spioner som avslöjats i andra länder nekades inresevisum. Detta drabbade bl a
Nikolaj Nejland, som under det tidiga 70-talet bearbetat statsminister
Olof Palme. Avslöjade KGB/GRU officerare brukade utvisas på tjekadagen, som ett lite extra nålstick.
När socialdemokraterna återkom till makten verkar Näss tuffa linje blivit ett problem för regerngen. Möjligtvis kan jag ha någon förståelese för att Expressens avslöjande reportage om ett antal avslöjade tjeckiska agenter i Sverige får utrikesminister
Sten Andersson att gnissla tänder, uppenbart att tidningen fått uppgifterna från SÄPO. Men hans reaktion verkar överdriven och när regeringen 1987 ex ger Nejland inresevisum är det en direkt knäpp på näsan på hans egen säkerhetstjänst.
Utrikesministern går 1988 till frontalattack mot SÄPO på ett sätt som måste väckt förundran i omvärlden. Detta sker samtidigt med
Ebbe Carlssons viskningskampanj mot PGN. EC märkte hur vinden blåste och satte igång förtalet för att få bort en chef som inte ville driva PKK-spåret ända in i absurdum. Sten Andersson tillhörde absolut inte Ebbes kotteri , men hans ambition med en mjukare politik mot Sovjet sammanföll tidsmässigt med ECs politiska agenda.
Olof Palme hade även han en inställning att samsas med den ryska björnen. När han i juli 1985 lät sin statssekreterare
Ulf Larsson attackera
Charlie Nordbloms bok
"industrispionage" var det en extraordinär händelse. Hör inte till vanligheterna att kanslihuset närmast brännmärker utgivna böcker. CN namngav i sin bok ett stort antal sovjetagenter i Sverige. Även diplomaten
Curt Lidgard som vid samma tid riktade kritik mot Sovjet fick sig en skopa ovett av OP via UL. En ödets ironi visade sig senare när fd Lubjanka-agenten
Boris Grigorijev medgav att de siffor på Sovjetagenter i Sveriga som CN angivit var riktiga.
Bästa källan att läsa om ovanstående är tveklöst
Erik Magnussons mästerliga
"Maktkamp om SÄPO". Även youtubeklippet med
Jan Mosanders intervju med
Oleg Gordejievskij som jag postade i tråden för några dagar sedan är bra för att första tidsandan under 80-talet.