Citat:
Ursprungligen postat av
mvagrippa
Det jag tycker man ser är att en del av SAP-toppen redan från allra första början försöker skapa sig kontroll över PU. Holger Romander tvingas till en början på knä och får se Hans Holmer få uppbackning från kanslihuset. När sedan Rikspolischefen och RÅ Magnus Sjöberg efter Operation Alpha sluter sig samman och tar greppet om PU måste Ingvar Carlsson ta ett steg tillbaka.
Men under 1987 träffar HH både Statsministern och Carl Lidbom och blivande justitieministern Anna-Greta Leijon. Den sistnämnda även innan hon tar steget in i kanslihuset. Sedemera slutar dessa försök med en vådlig smäll i samband med Ebbe Carlsson-affären. Men på vägen har motståndare bekämpats med olika medel.
Med Romander borta som RPS-chef kan en osmaklig förtalskampanj mot PG Näss sätta igång. Kan inte sätta annan beteckning då västs kanske framgångsrikaste kontraspionagechef under 80-talet pekas ut som KGB-agent.
Om Birger Elmer finns med i bakgrunden är jag mera osäker på. En del tyder på att han kopplats bort under början av 80-talet. Finns han med så är det med Stig Synnergrens goda minne. Viktigt att komma ihåg att för Elmer var kontakterna med S-toppen viktiga men det var Synnergren som gav honom fjädrarna att vifta med. Att Synnergren finns kvar i någon typ av befattning efter sin officiella pensionering 1978 visar Mikael Holmström i "De dolda förbindelserna"
När finske statsministern Mauno Koivisto i fjällvärden ska diskutera den explosiva i utvecklingen med solidaritetrörelsen i Polen med svenska företrädare är det Synnergren som möter upp. Detta verkar inte på något sätt vara ett exceptionellt förfarande utan svenska myndigheter synes jobba efter den kloka devisen : Kunnigt folk gör man sig inte av med, bara så där!
Frågan är om HH tillsatte sig själv, eller om andra tillsatte honom redan innan han anträdde polishuset lördagen första mars 1986.
Hans ord om att han inte hade något val, kan tolkas i den riktningen.
Hur man än resonerar eller funderar, går det inte att komma runt Holmer.
En spaningsledare som via ett vittnesmål påstods veta att just Palme blivit skjuten redan före de på mordplatsen. Samtidigt som vi inte ens idag vet om det vittnesmålet var sanning eller lögn eller desinformation.
Där han återigen dyker upp efter att tvingats avgå som spindeln i nätet i Ebbes affär. Där hans syndabock återigen dyker upp, men där målet verkar vara Säpo. Manifesterat via Lidboms ensamutredande.
Varför stödde sossarna HH. Uppenbarligen eftersom han tidigare levererat det de ville ha. Ett döljande av sanningen. Och vad som egentligen döljer sig i skuggorna av socialdemokratiskt maktutövande. Samtidigt som mordet på Palme löste vissa interna problem. Och gav tillfälle till en händelseutveckling som man tidigare inte kunnat utföra. Man fångade tillfället i flykten liksom mördargruppen.
Men frågan kvarstår än idag. Vem eller vilka var det som egentligen styrde.
Det verkar vara ett maktkonglomerat där alla ansåg sig vinna på Palmes frånfälle. Fast man inte vill erkänna det. Och där ingen än idag anser sig vinna på att mördaren avslöjas. Inte ens för politiska poänger.