Citat:
Ursprungligen postat av
arkmike
RPU kan rätten besluta om det förefaller tveksamheter om psykstatus hos den åtalade. RPU är dock i domstolen bara intressant för formen av påföljd, kriminalvård kontra mentalvård. Som jag tidigare nämnt är det oftast advokaten i konsensus med den åtalade som kan förorda det,,men det är slutligen rätten som bestämmer om RPU ska genomföras eller ej. Rätta mig gärna om jag har fel.
Att majoriteten här på flashbacktråden önskar en RPU är nog ställt bortom allt tvivel. Det blir i vilket fall spännande dagar framöver.
Den egentligen viktigaste frågan är om innehållet i behandlingen, vare sig det sker bakom fängelsemurar eller sjukhusstängsel. Det mesta talar nog för det förstnämnda och då krävs ingen RPU i formell mening.
Då är vi tillbaka till Niklas Långström som har en deltidstjänst som forskare hos Kriminalvårdsverket.
Frågan om nekande (inget samarbete) är egentligen också underordnad då även tystnaden talar sitt eget tydliga språk; konsten är att ställa frågorna som öppnar upp. För övrigt klarar absolut ingen av att i längden vara tyst utan att bli psykotisk.
Är det så att så länge han inte erkänner så kan advokaten inte förorda en RPU, för om han vidhåller att han är oskyldig, varför skulle de då vilja ha en sådan undersökning?
Men, om han erkänner inför domstolen eller att domstolen finner honom skyldig p.g.a övertygande bevisning, då kan väl domstolen besluta om en RPU - när han väl är dömd alltså?
Det sista du skrev, om att "absolut ingen klarar av att i längden vara tyst utan att bli psykotisk" - vad tror du själv om NB, hur pass länge tror du att han klarar av att hålla tyst om mordet?
Om han får genomgå en RPU (eller "informell" RPU i fängelse), tror du att han kommer att vara "öppen" då och samarbeta?
Går det att dölja sitt rätta jag vid en sådan undersökning?
Konstiga frågor kanske, som egentligen inte går att svara på...