Vilken film såg du senast?

Gorillas in the Mist från 1988. För ovanlighetens skull är den svenska titeln finare och mer fantasieggande: "De dimhöljda bergens gorillor"! Fin biografi över naturforskaren Dian Fossey, som gjorde ett viktigt arbete både med att studera bergsgorillor i Afrika, och att skydda dem från tjuvjägare och mindre nogräknade turister, som ville ha osmakliga souvenirer såsom gorillahuvuden på väggen och gorillahänder som askfat... Sigourney Weaver är utmärkt i huvudrollen, och Bryan Brown, som spelar hennes australiensiske älskare, är välkänd för alla som sett Törnfåglarna - där han spelade Megs osympatiske make.

Viktigt ämne (ja än idag), fina naturbilder, troget originalhändelserna såvitt jag förstår. Många fina ögonblick i kontakterna mellan Dian och gorillorna! Läste på IMDB att vissa av gorillorna är fejk, d.v.s. människor i gorilladräkter - men det går inte att se vilka av gorillorna det gäller! Jag gillar även att filmmakarna inte backade för Dians negativa drag, som att hon ibland behandlade sina svarta anställda hårt och illa, att hon ibland gick över gränsen och betedde sig som mer-eller-mindre tokig, att hon låg med gifta män och att hon rökte som en skorsten...

Filmen är lite onödigt lång (över två timmar) och långsam särskilt i uppstarten. Hade någon kortat 15 minuter i de första 35 minuterna, så hade den fått en stjärna till.

Ger den 7/10.

7 milionärer (2006)

Svensk komedi där arvtagare av ett större gods ska gifta sig, bland gästerna finns hans lottlöse lillebror, som planerar att få sin del av arvet, ja kanske hela.
Men det finns fler som är där i skumma syften.

Halvrolig, halvlyckad är väl vad jag tycker 3/5, med viss tvekan

El Topo [1970] dir. A. Jodorowsky

Jag anser att Jodorwosky är en visionär, en fantastisk regissör med en otrolig fantasi och någon som lyckas få Dali-liknande, obehagligt surrealistiska scener att utspela sig med finess och naturalism. Däremot tycker jag inte att Jodorowskys geni matchar hans filmer. I El Topo får vi smakprov på Jodorowskys talang för att bygga en scen, för att skapa något minnesvärt och absurt i nästan varje bild, från överstens hydda till den benlösa mannen som rider på den armlösa mannen till de fyra "mästarna" som El Topo träffar på. Det är fascinerande och någonting som länge kommer stanna i mitt minne, precis som mycket ur The Holy Mountain har gjort.

Men... El Topo är inte en spännande film. Den har ett halvtaskigt tempo och verkar inte riktigt veta vad den vill göra. Visst måste man acceptera att man inte kommer förstå precis allt som händer i en Jodorowskyfilm men samtidigt så hade jag åtminstone väntat mig någon mer koncis berättelse än vad jag i slutändan fått. Karaktärerna är outvecklade och efter ungefär en halvtimme slutar jag fråga mig själv över deras motivationer eller mål och accepterar att de faktiskt inte är rationella varelser som filmen sysslar med.

Utöver mina problem med manuset, karaktärerna och en del av de mindre viktiga skådisarna så kan jag ändå uppskatta El Topo för dess unika charm och för Jodorowskys talang till att göra något absurt och unikt, någonting som får mig att ifrågasätta huruvida han är galen, geni, eller både och.

6.5

Bridge of Spies (2015)

En amerikansk advokat rekryteras av CIA under kalla kriget för att hjälpa till att rädda en pilot som är fängslad i Sovjetunionen.

Bridge of Spies har mycket att gå på när det gäller kvalité. Vi har Spielberg bakom regissörsstolen, Tom Hanks i huvudrollen och ett manus skriven av Coen bröderna själva. Däremot kan för många kockar bli för mycket. Något som märks ibland i andra storfilmer. Dessutom hjälper det inte att sist jag såg en Coen bröderna skriven film regisserad av någon annan gick det inte hem. Det var Unbroken, där ingenting kändes som Coen skrivet.
Lyckligtvis kan jag säga denna filmen är betydligt bättre än vad Unbroken var, och på många sätt är den det. Detta är en välgjord thriller film som har spännande delar i sig. Men mycket ligger i manuset, skådespelarna och regissören. Alla tre känns som gjorda för varandra.

Vad som gör Bridge of Spies till en så pass bra film är sättet den hanteras med.
Till en start har vi regin där Spielberg ännu en gång visar varför han är en av de främsta inom filmbranschen idag. Jag ska vara ärlig. Jag var lite skeptisk efter Lincoln. Den filmen gjorde ingenting för mig, och jag fann den mestadels vara ett sömnpiller. Lyckligtvis kom Spielberg tillbaka och gav oss en av hans bästa sedan 2011 med War Horse och TinTin, två filmer jag gillar väldigt mycket.
Sättet han väljer att filma en scen med kameran, eller bara redigeringen i sig. Filmen påminner lite av en 60-tals, tidig 70-tals rulle i sättet den är redigerad. Den använder en del "dissolve" effekter. Något jag inte sett i en film på länge. Effekten må kännas billig, men den är effektfull när den används rätt. Här passade den perfekt in. Vilket är passande då Coen bröderna har blivit ganska så kända för dina "dissolve" redigeringar.

Manuset är också väldigt starkt. Det känns inte rakt av att det är en Coen bröderna film. Känns mer som Spielberg överväger. Men det märks ibland deras inflytande. Där är en del "quirk" humor. Till exempel en scen där Tom Hanks ska möta en Mr. Vogel. Scenen är riktigt rolig och det hela känns som taget ur en Coen bröderna film.
Detta låter lite som filmen är överallt i tonen. Men faktum är så spelas allting helt perfekt. Ingenting känns ur ton eller att man helt plötsligt ser en annan film. Allt känns realistiskt och för situationen äkta för där karaktärerna befinner sig. Något Coen bröderna lyckas bättre med att skapa här än i Unbroken. Sympatiska, intressanta karaktärer.
Nu ska jag inte ge all cred och ära till bröderna. Manuset skrevs också av nykomlingen Matt Charman. Där jag är säker han hade minst lika mycket intryck i slutproduktionen som alla andra hade.

Det hjälper också att filmen har bra och starka skådespelare i sig. Tom Hanks briljerar ännu en gång. Han har verkligen de senaste åren visat starka insatser i kvalitets filmer. Något han gjort hela sin karriär egentligen. Älskar den mannen och han kan skådespela dramatiskt lika bra som han gör komedi briljant. Jag älskade också att han under filmens gång har en förkylning och vill bara att dealen med utbytet mellan den ryska spionen och amerikanska piloten ska vara över. Då han vill hem i sin varma säng och inte vara i kalla Berlin. Vi män som är förskyllda ofta förstår exakt vad han menar och känner!
Mark Rylance som spelar den ryska spionen Rudolf Abel som Tom Hanks karaktär James B. Donovan försvarar är också riktgit bra. Han har inte riktigt utmärkt sig direkt för mig tidigare. Det jag minst honom mest som är skurken i detta årets fjant actionfilm The Gunman med Sean Penn. Där Mark Rylance var det bästa med den filmen.
Han och Tom Hanks har bra kemi ihop i de scener de spelar tillsammans. Deras karaktärer känns äkta och de delar del intressanta dialoger mellan varandra och gör det riktigt bra. Där är en dialogscen som involverar talesättet "standing man" som är helt fascinerande.
Jag finner det ganska så roligt också att jag har sett Jesse Plemons dyka upp i filmer och serier väldigt ofta nu på sistone.

Filmens starka sida är också dess dialogscener. Faktum är så är det en dialogdriven film. Vilket många kan tänka sig att undvika filmen. Men sättet filmen är gjord på och hanteras så är dialogerna kraftigt skrivna och intressanta att lyssna på. Ungefär som när du ser en Tarantino film. Dialogerna är filmens styrka.
Men när den också är gjord i ett thriller liknande sätt så förstärker det också dialogerna, och den blir spännande att följa ännu mer.

Så nu har jag lagt ut mycket positivt med filmen. Regin, redigeringen, kameraarbetet, skådespelarna, karaktärerna, manuset, dialogerna. Vad stoppar då filmen från en fullpoängare?
Ja. Delvis en scen som involverar ett plan som störtar. Det är en scen man ser i trailern, och detta var för mig den svagaste delen i filmen. Det hela såg väldigt plastigt ut och inte alls övertygande, utan ganska så datagjord faktiskt. Problemet här ligger i att Spielberg försöker göra scenen mer spännande än vad den egentligen är. Genom att ha piloten försöka röra vid en knapp som gör att piloten åker ut från planet med sin fallskärm. Men när allting ser så plastigt ut är det aldrig spännande och jag tappade lusten att se slutresultatet ganska så snabbt. Vi vet redan vad som kommer hända, då över halva filmens handling ligger i att de ska göra ett byte mellan den ryska spionen mot den amerikanska piloten.

Spänningsmoment är också från och till. Man vet redan ganska tidigt hur filmen kommer sluta, vilket gör att vid vissa spännande scener blir det kanske inte lika spännande som man hade kanske tänkt sig. Men det tar fortfarande inte från det faktum att filmen är tillräckligt välgjord och välspelad att man ändå är intresserad av slutresultatet.

I sin helhet är Bridge of Spies en film som verkligen inte gör en besviken trots att man har rätt att vara orolig innan man ser den. När man har så mycket talang bakom en film brukar det oftast sluta i bottennapp mer än succé. Lyckligtvis var inte så resultatet här.
Detta är en välspelad thriller film med starka dialoger som driver filmen. Detta hjälps i sin tur utav starkt regi från en av de bästa i branschen, en av de bästa skådespelarna i branschen och en av de bästa manusförfattarna i branschen. Regin, redigeringen, kameraarbetet, skådespelarna, karaktärerna, manuset, dialogerna. Allting är för mig nästan helt perfekt.
Detta är en film jag väl rekommenderar och jag kan inte vänta för att införskaffa den och visa den för min far som jag är säker på kommer älska den.

4 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt3682448/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=mBBuzHrZBro

All About Eve från 1950. Om intriger i teatervärlden - vill inte berätta för mycket, för det förstör om man vet huvudintrigen från början. Ganska obehagligt, rentav deprimerande om man är på det humöret - och jag gissar att de flesta av oss känner igen karaktärer här i filmen, från människor som vi (tyvärr) haft att göra med i verkligheten... Hur IMDB har kunnat få detta till en komedi (vid sidan av ett drama vilket det är) är obegripligt. Jag skulle klassa den som en film noir.

Engagerande film hur-eller-hur, som bygger nästan helt på välskriven dialog och utmärkta skådespelarprestationer - faktiskt mest från kvinnliga skådespelare. Bette Davis, Anne Baxter och Celeste Holm är outstanding!

Ger den 8/10.

Jurassic park III

Inte en ny film, inte heller första gången jag ser den, men kändes intressant efter sommarens Jurassic World, samt CinemaSins felsökande av den på Youtube.

Recension: Underskattad. Jag hatade den när den var ny, men jämfört med sommarens dinorulle så var den mycket kallare. Dinosaurierna är faktiskt farliga, blod ser man och påkostade vyer på miljön.
En intressant touch är regissörens liksom tillägg till vissa "undermedvetna" saker, som talande dinosaurier och skådespelande dinosaurier (vid ett tillfälle spelar en raptor staty, men jag tror att det är mer regissörens försök till att vara artistisk, och det fungerar)!

Slutbetyg 6,82 av tio möjliga.

Manhunter
En seriemördare härjar runt. Polisen vet inte vad de ska göra, så de tar kontakt med Will Graham (William Petersen), en före detta FBI agent. Nu måste han försöka lista ut vem mördaren är och stoppa honom innan han dödar flera.
baserad på boken av Thomas Harris (som jag inte har läst), är det här en intressant film. Den kom innan "när lamnet tystnar" som gjorde Hannibal Lecter till en figur som alla kände till, och därför måste stå på sina egna ben. Lecter är med i den här filmen också, men istället för att ha en större roll som han har i "Red Dragon" (en annan film av boken) så är hans roll inte så stor i den här filmen.
För det första, William Petersen äger rollen i filmen. Han känns som en person som verkligen försöker inte halka in på den mörka sidan. Herre gud! Vad jag älskar Petersen i filmen.
Brian Cox gör ett utmärkt jobb som Hannibal i den här filmen, fast även om han inte har många scener alls. Han är verkligen bra.
Men den som äger filmen är Tom Noonan som mördaren. Jag älskar Ralph Finnes i Red Dragon, men Noonan blåser mig ur vattnet. Han är så läbbig. Han är väldig lång och smal, vilket gör att han står ut ifrån de andra i filmen.
Mann gör ett riktigt bra jobb som regissör och man ser att det här är en Mann film från 80-talet. musiken, hur det är filmat osv. Vit är en färg som är överalt i filmen. Musik spelar en stor roll i filmen också, framförallt i slutet där IN A GADDA DA VIDA spelas genom hela klimaxen.
Jag kan fortsätta med hur mycket jag älskar den filmen, men jag kan sammafatta i några ord: Se filmen. Du kommer inte ångra det.

9/10

The Gift Du sammanfattar det bra men jag delar inte riktigt din entusiasm. En orsak är att jag anade twisten ganska tidigt. Jag tycker också att genren är ganska uttjatad. Man vet på ett ungefär hur en sådan här story utvecklas. En positiv sak är att det inte ballar ur som vissa filmer av detta slag gör. Personerna agerar kontrollerat hela vägen.
Snygga/fräscha miljöer jo, men musiken noterade jag inte alls.

6/10

Mannen som slutade röka (1972, DVD, 104 min)

Kortrecension

Även om just denna film aldrig kommer upp i någon högre nivå så kommer Hasse och Tage's anseende aldrig sjunka i min vy. Utöver all den glädje som de två har givit oss så har de också haft enormt mycket viktigt att berätta. Även om just Mannen som slutade röka inte var något direkt mästerverk så är det alltid nödvändigt att få sig en dos av den humanitära kärleksbrygd som Svenska Ord's produktioner ger oss. Låt oss aldrig glömma det. Hasse och Tage är, och kommer att förbli, en svensk nationalskatt.

Betyg: 3 (Helt klar sevärd, men långt ifrån deras mer minnesvärda verk.)

LÄS MER OM FILMEN PÅ MIN BLOGG: The Shinbone Post

OK. Jag har nog inte sett många sådana filmer alls när jag tänker efter, så jag anade inte twisten SÅ tidigt.

Med "sådana" filmer menar jag en story där vi har ett par, och en person som kilar sig emellan. Det är så uttjatat att jag var redo att stänga ner när som helst. Speciellt scenen där kvinnan panikvaknar ur en dröm så var känslan, ådärkomdenja (även användarnamn på flashback). Sen var jag ändå intresserad av att se hur upplösningen av just denna variant blev. Twisten genomskådade jag snarare som följd av stor erfarenhet av pusseldeckare än pga erfarenhet av just denna genre.

Karhozat [1988] dir. B. Tarr

Fortsätter min resa genom ungrarens filmografi. Karhozat (eller Damnation som den heter på engelska) skiljer sig en hel del från de filmer som senare kom att definiera Tarrs stil som långsam, dyster och svår. Visst utspelar sig Karhozat också i en dyster tidlös miljö och visst är filmen uppbyggd av flera långa tagningar där Tarr låter kameran långsamt förflytta sig förbi nästan orörliga människor, men filmen pryds också av invecklad och långa dialogscener, där huvudpersonen får orera och filosofera om allt mellan kärlek, sönderfall och åldrande. Trots att den knappt är två timmar lång och ändå är mer utsmyckad än många av Tarrs andra filmer så är det fortfarande en komplex och någorlunda svår film.

Tarr är en mästare på att bygga scener, skapa en atmosfär och framförallt konstruera miljöer, något han gör med bravur även här. De enda problemen jag har med filmen är karaktärerna, vilka jag finner irriterande och alldeles för extrema i sina kännetecken.

7.5