Hur snabbt sparade du ihop en kontantinsats?

Har sista tiden funderat över hur många ensamstående har kunnat spara ihop sina kontantinsatser.
Låt säga att man ska köpa en bostad för ca. 1 miljon.
Detta motsvarar ca. 150.000:- i kontanta pengar.

Har många valt att äta knäckebröd och dricka vatten för att kunna spara varje krona av sin lön?

Men frågan är hur DU sparade ihop din kontantinsats.
Hur lång tid tog det? Vad var din lön? Hur bodde du under tiden? Slutade du konsumera?

Bor fortfarande hemma hos mor&far. Givetvis kan de flesta inte göra detta, men det gör så att jag kan spara 17 000:- i månaden av tot 20 000:- i lön. Har man bara tydligt satt upp ett mål om vad man vill nå och är medveten om hur man ska nå det så är det ganska enkelt.

Sparade ihop 150k på drygt 6 månader (hade två jobb då).

Nu blir det nästan samma på ett men men, det går snabbt om du bara sparar

Jag hade aldrig sparat men ärvde hela summan istället innan jag fyllt 30.

Jag hade en del sparade pengar (150-200K, kanske?), men min far tyckte det var en god idé att jag fick ut en del av mitt framtida arv så han skickade in 300K. Det var dock längesedan.

Sparade ihop den summan under tiden jag bodde hos morsan. Jobbade på timme och lönen skiftade mellan 15-25 netto. Ville inte tokspara, utan också njuta av resor och what not.

Efter 1.5 år köpte jag en lägenhet för ca en mille.

Mina föräldrar tog ett lån på sitt boende som jag sedan betalade av på tre år.
Man det var läääänge sedan.

Jag har undrat samma! Hur är det realistiskt att spara till dagens nivåer på kontantinsatser utan hjälp från morsan och farsan? Varesig hjälpen består i tillskjutna pengar och/eller mat på bordet och tak över huvudet under sparandeperioden?

Jag har nyss avslutat en universitetsutbildning och har börjat på mitt första "riktiga" jobb. Har CSN-skulder och har precis börjat spara. Bor i hyresrätt (ny stad) och står själv för mat/kläder/nöjen. Lägger undan X antal tusenlappar varje månad. Min ambition är att på sikt äga mitt boende. Ändå kan jag knappt spara undan mer än vad kontantinsatserna för de boenden jag kan tänkas intresserad av, ökar månatligen.

Förr var det realistiskt att köpa boendet "själv" men idag tror jag inte det går, om man inte kör kyrkråtta-livsstilen fullt ut och har tur med sparpengarna på börsen (bankkonto idag är ju bara att glömma). Runt 2011-2012 tror jag vi nådde någonslags "brytpunkt", där det blev nästintill praktiskt omöjligt att med enbart singelekonomi, gneta ihop till insatsen. Det sjuka är ju att dom som tog blancolån då med ockerräntor, troligtvis ändå tjänat på det.

Inlägget är skrivet utifrån mitt eget perspektiv och avser attraktiva boenden i de större städerna.

Min första br låg utanför stadskärnan och med den blygsamma värdeökningen och min avbetalade lånedel kunde jag finansiera hela kontantinsatsen på en br närmare stadskärnan. En liten men ändå. Sedan var det renovering och lgh byte och så har det varit. Det tar tid och lite energi. Många idag tror att det bara är att köpa men frågar du de med fina br idag så har de flesta köpt, renoverat och bytt upp sig under flertalet år innan de fått vad de siktat på.

Jag har väl ca 650 000 nu men det har tagit mig ca 15 år att spara ihop. Har dock inte "sparat", utan endast lagt undan en större klumpsumma när jag råkat hamna i en situation där jag hade "för mycket" pengar (=inte ville att de skulle ligga och skvalpa på kontot utan ränta). Shoppar sjukt mycket och har alltid gjort Men har väl haft årsinkomst mellan 150 000 och 350 000 under hela den tiden, samt haft hyror på allt mellan 3 000 och 8 000. Har rest galet mycket, ca en gång per månad och över Atlanten två gånger per år, har även studerat i perioder med endast studiemedel som inkomst samt bott utomlands andra perioder helt utan inkomst. Har dock haft "tur" och inte behövt röra sparpengarna, det har löst sig på annat vis eller via småsparkonton (10 000 här, 10 000 där).

Som allt annat handlar det nog om att känna sig själv, veta sina begränsningar och vilja något tillräckligt mycket. Jag har de senaste 5-6 åren endast slentriansparat då jag är nöjd med mitt boende, men tänker att jag kanske vill köpa något "på ålderns höst" (nej, så gammal är jag inte - ännu). Det är ju väldigt roligt med pengar, men det är också roligt att kunna använda dem till något (har t.ex. HR i Stockholms innerstad samt kontorslokal vilket går loss på 9 500 i månaden, på en månadslön om 20 000 netto. Mycket pengar men helt klart värt det i livskvalitet.)

Jag och frugan drog ner lite på krogkvällar och resor, samt planerade maten bättre med matlådor och sådant under 1.5 år för att spara ihop till kontantinsatsen.

Vi la undan minst 10 000 per månad, ibland mer. 2 skatteåterbäringar hann vi få som också åkte in på handpenningen. Så på ett år vi hann få ihop lite över 200 000:-

Efter tolv års heltidsarbete hade jag en halv miljon utan att ha "sparat", alltså levt som vanligt och unnat mig saker men ändå fått pengar över. 300'000kr av dessa pengar användes till kontantinsats på en villa.