Den stora tråden om Teodicéproblemet [sammanfogad tråd /mod]

Min vardag är fylld. Jag skulle ha svårt att vara nöjd med min egen insats. Bibeln är en tjock bok. Du är bra på att komma med överraskningar.
Jag är intresserad av olika tänkesätt inom religionerna i sitt ursprung. Väldigt stora krafter har varit verksamma. Självbevarelsedriften, fortplantningsdriften o.s.v?
Samoahövdingens uppfattning ger visst en ledtråd: ”Den stora anden har gett oss bananväxten. Alla kan vi äta oss mätta.”
Sanningshalten? -Jag är medveten om att tysken som berättade säkert hade sina egna intressen.
Hövdingen fortsatte: ”Europeèn säger: 'Trädet är mitt. Du får inte'.”

Ja ... och?


Visst, men kom till saken.


Varianter av ID är inte "ledtråder".


Försök landa nånstans i en semantisk funktionalitet.

Citat:
Sanningshalten? -Jag är medveten om att tysken som berättade säkert hade sina egna intressen.
Hövdingen fortsatte: ”Europeèn säger: 'Trädet är mitt. Du får inte'.”

Hövdingens fortsättning visar hur han trodde att vi i Europa gör.

Att gud inte bryr sig om lidande är inget problem?

Bra poäng. Intelligent analys.

Det är lätt att glömma att det mesta handlar om just idéer och att dessa i många fall saknar empirisk förankring utan bygger på moralisk övertygelse som i grunden är "åsikter" om vad som är rätt och fel.

I existensiella filosofiska frågor handlar det ofta om "good enought" i fråga om bevisning. Eftersom det inte går att bevisa saker och det samtidigt inte går att intellektuellt bortse från dem bara på grund av frånvaron av empiri eller matematisk konklusion - så blir alternativet att betrakta vissa saker som "möjliga" men inte bevisade.

Exempel är induktion. Att utgå från generella principer i tillvaron och använda dessa för att skapa teser om nya fenomen som inte är detaljstuderade.
Tex så är det en generell princip att "i naturen går allt cykler", energi återskapas och inget försvinner. Alltså kan man misstänka att denna princip gäller även för livet. Dvs att vi återföds i någon form. Eftersom allt annat är ett kretslopp finns det ingen anledning att tro att livet som entitet är ett undantag från den principen.

Utifrån en metafysisk synvinkel är teodicéproblemet inget "problem", det blir det först utifrån ett teologiskt perspektiv där det blir en paradox som måste lösas.

Om Gud är det absolut Goda kan inte skapelsen, i egenskap av att vara skild från Gud, vara absolut god utan måste innehålla avsaknad av godhet (ondska). Alltså om skapelsen inte innehållit ondska skulle det inte varit skapelsen. Det ligger så att säga inbyggt i tingens natur att i viss mån innehålla ondska eftersom de i viss mån skiljer sig från det Goda.

Man kan även säga att utifrån evighetens synvinkel där inget "saknar" Gud kan man säga att ondska är en illusion.

Inte alls. Det är alltför vagt.

Ad hoc premiss.

Stavfel i en sats som yrkar på att tillåta en bristande exakthet i övriga avseenden är metahumor.


Kan du extrapolera vidare på påståendet att allt i naturen skulle gå i cykler? Rör det sig om något i stil med att "tide goes in, tide goes out", eller har du en mer djupgående analys, vilken faktiskt är allomfattande för samtliga av dig själv definierade entiteter i kosmos?

Energi omvandlas vilket alltså innebär att den inte totalt tillintetgörs utan spår eller "trollas bort" från universum. Omvandling är en desto bättre beskrivning än en återskapelse, vilket leder tankarna till någon slags evighetsmaskin, när fallet de facto är att slutna system tenderar att nå högre entropi över tid. Att vi kan tala om förnybar energi - som ett slags återskapande - här på jorden kommer sig ju från det faktum att vi en lång tid framöver fortsatt kommer att ha solen som ständig källa för energi från fusion - men den processen är ju inte självåterskapande utan ändlig.


Det är ju ingen hemlighet att en återfödelse i avseende på liv till fullo kan förklaras genom evolution. Använder vi den välkända rakkniven finns således ingen anledning att köpa slutsatsen på ditt resonemang, även om man tillåter sig att tro på den högst svepande och dåligt understödda premissen om att allomfattande cykliska processer råder (vilka vi får förmoda att du menar skulle bevara ett ontologiskt objekt du tillskriver dig själv: en evig "individualitet", "personlighet" eller "själ").

Att Gud inte bryr sig om lidande är ditt påstående.

Skapelsen, verkligheten som teologen tänker sig den, innehåller denna skapelse naturligtvis också ondska. Verklighetsfrämmande så visar sig inte teologin. Hur kan du skriva att man kan även säga att utifrån evighetens synvinkel där inget "saknar" Gud kan man säga att ondska är en illusion? Ondskan är inte illusion. Jag har för mig att teologen och i skapelseberättelsen ser uttrycket "Och Gud såg på sitt verk och fann att det var gott" som en bekräftelse på att skapelsen skulle fungera. Vad gäller människan har hon att välja. Gör det goda eller det onda. Utvecklingen går i den riktning du väljer. Ondskan förorsakar att människor plågar varandra och nedbrytning är orsak till naturliga plågor. Så här långt är teologin med i verkligheten.

Ja skapelsen/världen innehåller ondska eftersom bara Gud är fullkomligt god. Världen, som inte är Gud, kan därmed inte vara fullkomligt god och innehåller därmed ondska. Hade Gud skapat en värld som var fullkomligt god skulle det inte vara en värld utan en kopia av honom själv.

Ondska är avsaknaden av Gud, där Gud inte är finns ondska. Samtidigt är Gud överallt genom att vara alltings verklighet (omnipresent enligt teologin). Han är alltings innersta princip och utan den är skapelsen ett intet. Man kan säga att Gud är allt för utan Gud är allt ett intet.

Ondskan är en illusion, inte för att världen inte skulle innehålla ondska, utan för att världen i sig är en illusion. Det är bara en relativ verklighet som beror på den Absoluta Verkligheten. I det ögonblick vi är ett med Gud upphäver vi skapelsen, i det ögonblicket finns bara Gud som tänker sig själv, där finns ingen ondska.

Citatet i min signatur är relevant:
För att uttrycka det ännu mer kortfattat - Gud är den enda verkligheten, ondska är frånvaron av verklighet.