Logos - Jesus?

LOGOS

Det levande ordet har aldrig varit Jesus, det är en konstruerad lögn. Kristendomen tog det som drivit fram den grekiska intellektuella "Logos" explosionen och perverterade den. Ordet var med Gud sa de, ordet var Gud, ordet tog mänsklig form i Jesus. De gjorde Jesus till alla människors förebild, men idén var en konstruktion. En gång i tiden sågs kristendom som Logos, men det var länge sedan. Logos har aldrig varit Jesus. Logos är reson, rationellt tänkande, det sagda och skrivna ordet.

Logos är den princip Heraclitus försökte beskriva. En princip som genomsyrar och transcenderar all existens. Logos är en ständig kamp för överlevnad, en kamp för liv, den är evolutionen, universums vilja till liv. Mer medvetande, mer komplexitet, mer känsla, mer liv. Om man är materialist så är evolutionen förmågan för materien att bli självmedveten, förmågan för materien att reflektera sig själv. Den är ett primitivt själviskt begär, som inser nyttan i samarbete, empati, symbios och rationellt tänkande och som därför transmuterar sig själv till mer och mer reson och rationalitet. Det är den princip som genomsyrar kvarkar och atomer och får dem att bilda molekyler och primitiva organismer, det är den princip som får planeter att snurra runt solen, och gravitationen att hålla oss mot marken. I grunden attraktion och repellation, subjektivt begär och avsky, kärlek och hat, gravitation och mörk energi, yin och yang. Det som binder ihop all existens. Reson i sig är den enda princip som någonsin kan svara på dina frågor om livets mening och universums mening. Som i sinom tid kan ge svar på alla frågor du någonsin haft. Det är kraften Reson besitter. Vi måste börja dyrka reson.

"This world, which is the same for all, no one of gods or men has made. But it always was and will be: an ever-living fire, with measures of it kindling, and measures going out." -Heraclitus

“All things are in flux; the flux is subject to a unifying measure or rational principle. This principle (logos, the hidden harmony behind all change) bound opposites together in a unified tension, which is like that of a lyre, where a stable harmonious sound emerges from the tension of the opposing forces that arise from the bow bound together by the string.” -Heraclitus

Antikens filosofer dyrkade Logos, Logos var deras religion. Det var inte som idag där vi dyrkar Pathos och Mythos. Vi dyrkar extrovertism, vackra människor, pengar, skvaller, materialism, sex, egoism, instinkter, känslor, kapitalism, sagor, tv-serier och myter. Vi styrs helt och hållet av Pathos. För antikens filosofer var mythos och pathos bara inkörsporten till Logos. Logos var det som drev sammhället, inte Pathos.

I princip allt i vårt civiliserade samhälle har sitt ursprung från Antikens Grekland. Vårt stadskick, demokrati och vårt rättssystem kan härledas dit. Vår naturkunskap, medicin och vetenskap likaså. Aristotele kallades för den första empirikern, hans idéer har format naturkunskapen. I princip all vår filosofi och religion kan härledas till Platon. Hur kristendom perversifierats fram ur dessa tankar via Platonism och Stoicism. Atomisterna pratade om atomer 2000 år innan mikroskop var uppfunna. Man räknade ut att jorden snurrade kring solen 2000 år innnan Copernicus. Pythagoras sats, Archimedes princip, talsystemet, Pythagoras musik skala. Archimedes utvecklade calculus 2000 år innan Newton och Leibniz. Upplysningen kan slänga sig i väggen!! Vad gjorde mänskligheten i 2000 år??

Mänskligheten gjorde Abrahamism. Men låt oss lära av våra misstag. Vi måste börja dyrka det sanna ordet, det levande Logos, Reson.

"He who understands Archimedes and Apollonius will admire less the achievements of the foremost men of later times." - Leibniz

Jag delar din respekt för de gamla grekerna, som gjorde enorma framsteg, särskilt inom matematik och filosofi, under mycket enkla förhållanden. Det faktum att många av dem är läsvärda än idag visar hur långt de nådde.

Detta sagt, så tror jag att du ger en något förenklad bild av vad de grekiska filosoferna trodde. Det är just mångfalden i deras åsikter och teorier som imponerar.

Vad gäller tanken att universum drivs av en vilja till mer komplexitet, så är det ju en i grunden sympatisk idé som många filosofer varit inne på.

Tyvärr går den tesen stick i stäv mot termodynamikens andra lag, som säger att entropin - graden av oordning - i ett slutet system ständigt ökar. Den komplexitet som uppstår genom t.ex. den biologiska evolutionen och allt det som levande organismer inklusive människan skapar balanseras oundvikligen av att entropin ökar ännu mer någon annanstans.

Ja visst, att de ständigt är oense, och att de ständigt utvecklar nya teorier. Hur skeptikerna utvecklades och hur de ifrågasatte allt. Men det är Logos, Logos går som en röd tråd genom skepticism, det är vad som driver dem.


Ja, Entropi är universums mest stabila thermodynamiska tillstånd. Det är vad universum strävar efter. Det är det tillstånd där inga fler energiomvandlingar kan ske. En spekulation kan vara att entropi är tillståndet för maximal Negentropi. Kosmos måste ständigt hålla en balans mellan Entropi och Negentropi. Energi får inte gå förlorad. När jämvikten tippar över till negentropi kanske ett nytt universum skapas, likt en jättelik kvantfluktation. Detta kan också ha att göra med "mörk energi" och den "kosmologiska konstanten". Tomrummet kan ha en inneboende energi som verkar repulsivt på materia och får universum att utvidgas allt snabbare. Atomerna består också till största delen av tomrum, och den repellerande kraften kan få Atomerna att utvidgas. Materia som vi upplever den kommer att försvinna och tomrummets densitet kommer att dominera universum. Men kvantfluktationer verkar uppstå och upplösas ur tillsynes ingenting, så varför inte universum? As above so below.

Kristendom är en synkretism av Judendom och Hellenistisk filosofi. Resultatet av Hellenistiska Judar som Philo, Josephus och Saul (St. Paul). Därför är gamla testamentet skrivet på Hebreiska, nya testamentet på Grekiska. Gamla testamentet handlar om glorifierandet av den Judiska rasen och deras erövringar, Nya testamentet handlar om en asketisk, krinsgströvande, sol-guds filosof (som dömer philistinerna).

Det går såklart att problematisera påståendet om logos.

Justinus martyrens ord om Platon och användantet av hans ideer i teologin, senare även Klemens av Alenxandria som använder grekisk filosofi i sin bok Stromata till ett apologetiskt verktyg mot hedningar och gnostiker att ta till sig den kristna läran.

Grekisk filosofi var ju i den tidens kontext "moderna" idéer som smög sig in i kyrkan. Men för att nå ut med budskapet i en allt mer komplex och intellektuell grekisk/romersk kultur så tvingades kyrkan anamma vissa av dessa idéer.
Platons tankar om den yttersta transcendenta idévärlden dvs "Logos" tolkar exempelvis Justinus som att Platon syftar till Gud.

Platons grundläggande filosofi och etik framträder i hans verk ”grottliknelsen” i dialogen om Staten. I berättelsen finns det fångar i en grotta som endast kan skåda skuggbilder i grottan. Solen är då den yttersta sanningen, idévärlden (Logos). Vi människor symboliserar fångarna, som då i vår tillvara endast ser en skuggtillvaro och inte den sanna verkligheten, men om människan vänder sig bort från sin skuggtillvaro så kan hon få insikt om den yttersta idévärlden. Analogin om grottan gör gällande att vi lever i ett sken och att det finns en "högre" verklighet, där vi ser elden och figurerna vid muren, som vi kan nå och därmed ser vi vad som ger skenet. Dvs vi ser vad som orsakar den här välden vi lever i. Målet är 'sanning'.

Justninus martyren är förbluffad över hur Platon kan haft så rätt i förhållandet till människa och Gud.. Platon talade om människans särskilda likhet med Gud, om vårt ansvar för våra handlingar, om dom och rättvisa. Sen håller inte Justinus med om allt som Platon skriver, bla att vår odödlighet är medfödd och inte beroende av skaparens vilja.
Justinus drar kopplingen till logos som det "gudomliga förnuftet", och beskriver hur alltings transcendenta fader förhåller sig till det underlägsna skapade. Logos är Guds ord, som utströmmar ur den transcendenta verkligheten, Sonen logos är är förmedlaren mellan mellan den högste fadern och den materiella världen. Vilket då spelar an på Johannes kap 1.
(Källa Henry Chadwick, Den tidiga kyrkans historia, s72-73)

Visst har kristendomen anammat dessa begrepp, men man har även tillfört andra tolkningar än vad filosoferna syftade till. Man menar att filosoferna gett en viss del av uppenbarelsen, men inte iklätt dem dess fulla sanning.

Jag är inte kristen och tror inte Jesus levde, men jag har respekt för Paulus ambition om att sprida LOGOS till hela världen.
Logos -- en enhet (av kärlek). Hans sätt att smälta samman sin romerska filosofi med den judiska religionen. Vacker, faktiskt. Därför kunde den bli så populär i väst, den var en naturlig fortsättning på de grekiska filosoferna.

Det intressanta är att grekerna även "skapade", eller påverkade, redan den judiska religionen. Detta vill inte judarna erkänna för de ser sin religion som evig och oföränderlig, men grekerna är t.ex. upphovet till tron på själen och himlen som nämns i NT.

Den grekiska och kristna filosofin uppnådde sedermera en total synkretism under medeltiden.

Nu har vi en ny synkretfråga i den österländska filosofin, vilken ej kan avfärdas såsom "hednisk". Kanske får vi till en synkretism mellan det österländska cykliska tänket (t.ex. att man återföds efter en stund i helvetet) och det vänsterländska. Vi får se. Det kristna är egentligen kargt och torftigt i att se slutpunkter och domedager överallt. Säger Bibeln ens att man "kommer till himlen när man dör"? Nej inte ens det, det talar om de dödas fysiska återuppståndelse, inte någon himmel i skyn.
Lustigt.

Sen är ju logosbegreppet, såsom regulus påpekar, EN av väldigt många olika grekiska tankar.

Jag tror att just logosidéerna, eller kalla det naturrätt eller liknande, kommer att fortsätta leva i en form eller annan, då dessa idéer ju funnits så länge och försvarats så länge, även före kristendomen. Man behöver egentligen inte tro på personen Jesus (som "Guds son" och allt det där) för att tro på naturrätten.

Själv tror jag på Logos, japp.

Ja den här liknelsen har ju mer gemensamt med gnosticism än med ortodox kristendom.

"It is common knowledge that the ultimate source of all our energy and negative entropy is the radiation of the sun." - Erwin Schrödinger

Ja det må vara kyrkfädernas åsikt. Att kyrkan skulle prestera bättre än de antika filosoferna ser jag dock som högst tvivelaktigt.

Jag tror inte kristendomen är beredd för någon mer synkretism, jag ser helst att den dör ut. Jag ser i så fall en framtida möjlig synkretism i antik filosofi och modern vetenskap. Vad är Logos för dig?

Logos för mig är en representation av sanningen och vägen.
Det finns ingen objektiv sanning och väg, men anta att man "letar tills man hittar det man söker" (Matt 7:7-8), då når man kanske slutligen en sanningspunkt där man stannar. Typ som att buddha nådde sitt nirvana. I kristendomen kanske man också når en punkt där man har enhet.
Jag tror att kärlek är en sådan sak. Den människokärlek man lyckas få, den behåller man gärna. Detta skulle då vara en form av logos.

För mig är Logos reson. Och det är en objektiv sanning, som transcenderar all existens. Kärlek är en del av reson.

Logos hos Herakleitos är som redan nämnt den princip som genomsyrar världen och ger den dess ordning.

För Marcus Aurelius är den även ett intellekt, världen genomsyras av ett världsförnuft och vårt individuella förnuft är har sina rötter i detta. Genom att "harmonisera" vårt förnuft med det större kan vi stiga bortom vår individualitet till en nivå där våra passioner och affekter inte längre berör oss. Vi ser saker och ting ur ett helt nytt perspektiv där våra egocentriska omdömen åsidosätts för ett accepterande med jämnmod.* Att övervinna sina egna passioner spelade en central roll i det grekiska tänkandet och kom att leva vidare i kristendomen liksom antikens asketiska ideal.

I kristendomen inkarneras Logos i Jesus Kristus. Han blir vägen till himmelriket. Logos kan ses som en bro mellan det timliga och det eviga och är därmed ett essentiellt begrepp inom religion i dess bokstavliga betydelse. Ordet religion (religare) kan betyda "återkoppling", dvs. att åter knyta an till det eviga som vi alla kommer ifrån. Jag har svårt att förstå hur grekernas tidigare användning av ordet omöjliggör dess kristna bruk som TS tycks mena.
* I en kristen kontext läggs mer fokus på viljan än intellektet. Det vi åsidosätter är vår vilja till förmån för den gudomliga viljan som genomsyrar allt som sker och som skapar världen i varje ögonblick. Man kan även formulera det som så att vi tömmer oss själva på oss själva. Det tomrum som uppstår fylls av Gud och vi blir ett med honom. Mäster Eckehart talade på så vis om jag inte missminner mig.

Marcus Aurelius var en Stoicer, han tillhörde den sortens människor kyrkan så småningom utrotade. Kristendomen har inget med det sanna Logos att göra. Logos är rationellt tänkande, logic, logoi, vetenskap, filosofi. Logos är inte Mythos eller Pathos. Kristendomen är bara Mythos och Pathos. Det är kyrkfädernas oförståelse för vad Logos egentligen är som perverterat hela den västerländska civilisationen. Logos är ett filosofiskt begrepp, inte en Mythos tro. Det är kristendomens skräck för kunskap och intellektet, t.ex. dess myter om ormen och Kunskapens träd som totalt vilselett västerlandet. Vilja och känsla är ingenting mot sunt förnuft. Abrahamismen är hjärntvättning och total underkastelse, den raka motsatsen till Logos.

Det här är Logos:https://en.wikipedia.org/wiki/Modes_of_persuasion

“Reason is the Devil’s greatest whore; by nature and manner of being she is a noxious whore; she is a prostitute, the Devil’s appointed whore; whore eaten by scab and leprosy who ought to be trodden under foot and destroyed, she and her wisdom… Throw dung in her face to make her ugly. She is and she ought to be drowned in baptism… She would deserve, the wretch, to be banished to the filthiest place in the house, to the closets.”

—Martin Luther, Works, Erlangen Edition v. 16, pp. 142-148.

Reson är mitt allt.
Jag dyrkar reson.

Då kanske nu undrar hur man dyrkar reson?

Man dyrkar det genom att praktisera det.