Citat:
Ursprungligen postat av
mvagrippa
Ruggig artikel i all sin enkelhet. Det blir väl så när vittnen som verkligen varit där berättar. Det blir levande på ett helt annat vis än torra förshörsprotokoll. Det hon säger om ordet är på sitt vis intressant också. Mannen "ramlade ihop så brutalt", "han slogs till marken". Det ihop med obduktionsprotokollet visar ju att han dog där han stod.
Hennes beskrivning av LP på mordplatsen ger också stöd för teorin att hon var i total chock. Vore intressant att höra vad hennes väninna minns av vad LP sagt och gjort eftersom hon tydligen tagit hand om LP och försökt hindra henne att störa Hages försök med återupplivningen.
Hage tyckte den döde mannen hade ett groteskt utseende som hon reagerade över och jämförde med patienter som får dö i frid och still. Det går dock knappast att jämföra hur folk ser ut i dödens väntrum och folk som dör en våldsam död som t ex OP. I OP fall så klipptes nervbanorna av mellan över- och underkroppen iom att ryggraden sköts av. De nervreaktioner som blir följd kan ha medfört att ansiktsmusklerna fått en helt annan dragning än vanligtvis. T ex vet jag i andra fall med skjutningar att inte ens nära vänner känt igen den döde pga muskelsammandragningarna i ansiktet. Att dra slutsatser om den dödes sista sekunder, kände han panik?, rädsla?, ångest?, går inte att göra med säkerhet.
Däremot reagerade jag lite över hennes tankar om mördaren:
Citat:
– Men det är ingen fara så länge den rätte inte är gripen. Men kommer polisen på rätt spår, så kan det häda att den skyldige eller hans vänner vill undanröja spåren … vittnena, säger Anna lågt och sveper med handen över bordet.
Hon såg ju aldrig mördaren mer än på håll och mest bakifrån. Hon säger att hon aldrig skulle kunna identifiera någon på det hon såg av mördaren. Så vad är hon orolig över?