Citat:
Ursprungligen postat av
julusa
Hej Hamilkar
Jag har en fråga, och jag tror att du är bäst lämpad att svara på den.
För några år sedan visade det sig att ballistik inte var så tillförligtligt som man trott, och flertalet morddömda i USA beviljades omprövning då de blivit dömda utifrån det. Det var någonting med spåren som bildas på hylsorna när vapen avfyras (jag har ingen direkt källa, utan minns detta från nyhetsrapporteringar, och det går säkert att googla).
Min fråga:
Finns det någon risk att DNA visar sig vara en icke tillförlitlig metod likt ovan exempel?
Nej, jag tror inte det. DNA-profileringen är baserad på molekylärbiologi, som är en synnerligen väletablerad och välvaliderad vetenskap, och det skulle innebära att vi fick ompröva rätt mycket av våra föreställningar om synnerligen grundläggande ting om det skulle visa sig att DNA-profilering inte vore ett tillförlitligt sätt att identifiera individer på. Forensisk ballistik är ingen etablerad vetenskap i den meningen, utan en identifieringsteknik som kriminaltekniker och högst enstaka forskare väsentligen ägnar sig åt på känn. Man behöver inte ompröva några andra vetenskapliga grundsatser för att ompröva säkerheten av den ena eller andra identifikationen inom
ballistic fingerprinting.
Med detta sagt, kan naturligtvis DNA-profilering inte tala om mer än vems DNA det är man har analyserat. I dagsläget är det få som har kunskaperna för att på ett trovärdigt sätt kunna plantera DNA-bevisning i de allra flesta situationer, men sånt kan naturligtvis ändra sig vartefter.
Edit: I hårt inavlade miljöer, som en del pakistanska kommuniteter i norra England, ska man också vara medveten om att i vart fall +3
r inte behöver identifiera med den säkerhet man tror. Man ska alltså ha klart för sig vilken sorts population den misstänkte tillhör.