Citat:
Ursprungligen postat av
XavvonZac
Ja, pappans uppträdande i rätten är intressant. Liksom hans till-fullo engagemang i Blomberg under veckan. Pappans tycks vilja kontrollera vad som händer under veckan i Blomberg, såväl dag som natt. Av någon anledning.
Pappan är aktiv under rättegången, han är engagerad, han är också redan i början av förhandlingen övertygad om den åtalades skuld och agerar därefter, utan att han ens har hört den åtalade/vittnen/sakkunniga/försvarsadvokaten mm. Han ifrågasätter inte polisens och åklagarens alla brister/oegentligheter i utredningen. Pappan tycks intresserad av att den åtalade döms. Av någon anledning. Pappan tycks nöjd med den bristande objektiviteten i utredningen och polisens och åklagarens osannolika hypotes. Varför då?
Pappan har valt en suspekt sexualbrottsadvokat till målsägarbiträde.
Pappan uppträder inte som en målsägande med andra ord. Detta agerande känns alltför välbekant.
Engagemanget var både rimligt och beundransvärt, dessutom bra för honom själv känslomässigt.
Hans aktivitet under rättegången var en del i hans roll som målsägare. Bra att han orkade.
Hans uppfattning om skuld är väl knappast dokumenterad. Om han var övertygad om MGM:s skuld, så var han inte precis ensam. Som målsägare är han part i målet och har inga objektivitetskrav på sig. Han hade alldeles säkert inte ens tittat i FUP, däremot lyssnat på målsägarbiträdet (det var ju som rådgivare denne skulle bistå bl a) och denne var nog övertygad om skuld, baserat på sin erfarenhet och på studiet av FUP.
Utfallet talar för att det var ett klokt val av målsägarbiträde. Biträdet har säkert haft en inte bara professionellt nyttig funktion utan säkert också bidragit till familjens sinnesro.
Pappan uppträder som målsägande och gör det samlat, redigt och beundransvärt.
Sammanfattningsvis kan den insinuanta karakteristiken av pappan klassas som lögnaktigt och ärerörigt. Förtal med andra ord.