Citat:
Viktig läsning för alla autismintellektuella:
Nu handlar det emellertid vid helandet av en folkkropp från en djupgående och elakartad sjukdom inte om att finna på ett recept som i sig självt är helt giftfritt, utan istället inte sällan om att bota en förgiftning med hjälp av ett motgift. Man måste ha modet att till undanröjandet av det som konstaterats vara ett livshotande tillstånd genomdriva och förverkliga beslut som i sig själva medför faror. Som kritiker har jag rätten att gå igenom alla utrikespolitiska möjligheter och röra om ibland dem allteftersom jag upptäcker att de besitter tvivelaktiga sidor eller möjligheter. I egenskap av politisk ledare som vill skapa historia måste jag emellertid besluta mig för att slå in på en bestämd väg, även om den nyktra överläggningen tusen gånger om säger mig att även denna medför vissa faror och kanske inte heller den i slutändan för till något helt tillfredsställande mål. Jag kan inte avstå från möjligheten till framgång bara för att den inte är hundraprocentigt garanterad. Jag får heller inte underlåta att ta ett steg bara för att det kanske inte leder hela vägen till målet när det ställe jag befinner mig inom den allra närmaste framtiden med all säkerhet också kommer att bli platsen där jag dör. [...]
Det står mig idag klart att dessa människors rent kritiska betraktelsesätt i själva verket kommit att utgöra ett betydande hinder. Man inser att det ena eller andra skulle vara bra och riktigt, men man förmår trots det inte följa med eftersom det eller det fortfarande är betänkligt. Man vet att Tyskland och vårt folk kommer att gå till grunden, men man vägrar likafullt att ansluta sig till räddningsaktionen eftersom man även i denna har upptäckt något som åtminstone utgör en skönhetsfläck. Kort sagt, man konstaterar förfallet men förmår inte uppmana tillräckligt med kraft för att beslutsamt motverka det, eftersom man även i motståndet som sådant åter fått upp vittringen på något slags tvivelaktig möjlighet.
Denna sorgliga mentalitet har givit upphov till ytterligare ett missförhållande. Det finns idag många, och i synnerhet så kallade bildade människor, som, då de väl beslutat sig för att sympatisera med, eller rentav understödja, en bestämd handling först noggrant söker bestämma hur stor procentuell sannolikhet den har att lyckas, för att sedan avväga sin egen insats storlek alltefter denna procentsats. Det vill säga: i den mån exempelvis ett inrikes- eller utrikespolitiskt beslut inte är fullständigt tillfredställande, och därför inte helt säkert förefaller kunna påräkna framgång, får man inte heller fullständigt och hängivet ställa sig bakom det. Dessa olycksaliga människor hyser ingen förståelse för att ett beslut, som i och för sig måste anses nödvändigt, men vars framgång inte helt och hållet kan garanteras, eller vars framgång endast delvis är tillfredsställande, tvärtom måste genomdrivas med ett ännu större mått av energi, att således en procentuell mindre sannolikhet för framgång måste motsvaras av ett större mått handlingsenergi.
Den enda fråga som måste besvaras är med andra ord om en situation fordrar ett definitivt beslut eller ej. Om ett sådant beslut befunnits nödvändigt bortom alla invändningar, och erkänts som sådant, måste det därefter genomdrivas med den mest brutala hänsynslöshet och med största möjliga kraftuppbåd, även om slutresultatet tusen gånger om skulle visa sig vara otillfredsställande, eller i behov av förbättringar, eller kanske rentav har så gott som all odds emot sig.
- Adolf Hitler (Den nationalsocialistiska utrikespolitikens mål, kap IV. sid 62-63)
Det står mig idag klart att dessa människors rent kritiska betraktelsesätt i själva verket kommit att utgöra ett betydande hinder. Man inser att det ena eller andra skulle vara bra och riktigt, men man förmår trots det inte följa med eftersom det eller det fortfarande är betänkligt. Man vet att Tyskland och vårt folk kommer att gå till grunden, men man vägrar likafullt att ansluta sig till räddningsaktionen eftersom man även i denna har upptäckt något som åtminstone utgör en skönhetsfläck. Kort sagt, man konstaterar förfallet men förmår inte uppmana tillräckligt med kraft för att beslutsamt motverka det, eftersom man även i motståndet som sådant åter fått upp vittringen på något slags tvivelaktig möjlighet.
Denna sorgliga mentalitet har givit upphov till ytterligare ett missförhållande. Det finns idag många, och i synnerhet så kallade bildade människor, som, då de väl beslutat sig för att sympatisera med, eller rentav understödja, en bestämd handling först noggrant söker bestämma hur stor procentuell sannolikhet den har att lyckas, för att sedan avväga sin egen insats storlek alltefter denna procentsats. Det vill säga: i den mån exempelvis ett inrikes- eller utrikespolitiskt beslut inte är fullständigt tillfredställande, och därför inte helt säkert förefaller kunna påräkna framgång, får man inte heller fullständigt och hängivet ställa sig bakom det. Dessa olycksaliga människor hyser ingen förståelse för att ett beslut, som i och för sig måste anses nödvändigt, men vars framgång inte helt och hållet kan garanteras, eller vars framgång endast delvis är tillfredsställande, tvärtom måste genomdrivas med ett ännu större mått av energi, att således en procentuell mindre sannolikhet för framgång måste motsvaras av ett större mått handlingsenergi.
Den enda fråga som måste besvaras är med andra ord om en situation fordrar ett definitivt beslut eller ej. Om ett sådant beslut befunnits nödvändigt bortom alla invändningar, och erkänts som sådant, måste det därefter genomdrivas med den mest brutala hänsynslöshet och med största möjliga kraftuppbåd, även om slutresultatet tusen gånger om skulle visa sig vara otillfredsställande, eller i behov av förbättringar, eller kanske rentav har så gott som all odds emot sig.
- Adolf Hitler (Den nationalsocialistiska utrikespolitikens mål, kap IV. sid 62-63)
Ja, ett bra styrelseskick är viktigt, men viktigast av allt i detta läge är att först och främst få bort den svenskfientliga elit som idag styr Sverige och införa en politik som säkrar det svenska folkets överlevnad.
Det finns ett dokument på över 25 A4 nu som antagligen bara ska genomgå korrektur innan det kan tryckas upp som en kortare skrift. Så allmänheten kan nog räkna med att få ta del av en vidareutveckling av punktprogrammet åtminstone innan året är slut. Därefter kan det hända att det kommer fler sakpolitiska program inom specifika områden.
Tvivlar på att du själv blir accepterad av ens 1% av tjejerna, troligtvis inga alls, men det har inte med saken att göra. Givetvis var du för korkad för att fatta poängen, ni är en liten marginaliserad rörelse och kan därför finns det ingen anledning att ha överseende med era fel(samma gällde SvP). 
