Horrorween 2: Return of the Leftovers
The Green Inferno (2015)
En grupp studenter och miljöaktivister från New York reser till en avlägsen del av Perus djungel för att iscensätta en protestaktion. Men när de stöter på en stam med kannibaler tvingas de snart kämpa för sina liv.
Eli Roth återvänder med denna omtalade film som först hade premiär på Toronto filmfestival i 2013. Sedan blev det mycket fel med att ingen ville distribuera filmen, i alla fall inte i USA så filmen låg på hyllan i två år innan den såg dess ljusa dagar.
För mig kunde den lika gärna legat på hyllan för alltid, för där bjuds inte direkt på något nytt här när det kommer till Eli Roth.
Som ni kanske redan vet hatar jag Eli Roth filmer. Jag tycker han är en av de sämsta personerna att skriva dialoger och hans regi i filmer är amatörmässig.
The Green Inferno bjuder på samma typiska karaktärer vi ser i hans filmer. De är osympatiska, irriterande och man önskar de allihop bara dog. Tänk er Tina i Fredag den 13:e Del 7 och man hade gjort alla karaktärerna som henne och haft henne som huvudperson. Det är den typiska Eli Roth.
Vad som är värre är hans dialoger. Det är nästan värre än vad en 5-åring kommer på. Alla pratar som ingen annan normal person pratar. Likaså hans scenarion. Där är en scen där en kvinna sitter och skiter och dessa tecknade ljud som man gör för komedieffekt börjar komma igång. Inte en chans att de låter så i verkligheten och varför den helt plötsliga bajsskämtet i en kannibal film?
Eller varför inte scenen där mannen sitter och runkar och påstår det tar bort stressen han har. Bara i e Eli Roth film börjar en kille att runka när han är instängd i en bur med andra och omringad av kannibaler.
På tal om kannibalerna. De tar en bra bit innan de väl dyker upp. Filmens första 40 minuter är bara en massa tråkig bullshit.
De ska åka till regnskogen för att stoppa skörden utav träd som människan hugger ner. Allting är uppbyggnad till det och sedan hemfärden är när flygolyckan inträffar och de hamnar bland kannibalerna. Jag förstår en film måste ha uppbyggnad till sin händelse i en långfilm. Men 40 dryga minuter var lite väl länge för min del. En del av det hade kunnat klippt ner och man hade inte missat en del.
På den positiva fronten är blodeffekterna praktiska och de ser riktigt bra ut. När kannibalerna väl kommer in så är det filmens höjdpunkt. Men vi är fortfarande omringad utav dessa irriterande karaktärerna som vi måste spendera tid med, där vilken av dem hade varit de första i en slasher film att blivit dödade.
Med det sagt så måste jag säga en hel del av filmen påminde om en Asylum film. Flygplans kraschen var precis som från vilken Asylum film som helst. Även mycket utav hur filmen är filmad och fonten i början under förtexterna och miljöerna. Det hela kändes lägre än vad en vanlig Eli Roth budget film ligger på. Där av kändes den mer som en studentfilm. Men jag tror också detta delvis var meningen. Då det märks att filmen ska vara en homage till Cannibal Holocaust och Cannibal ferox.
I sin helhet är The Green Inferno bara samma trams igen från Eli Roth. Karaktärerna är osympatiska, irriterande och jag klarar inte av dem. Vad som också är lika dåligt är dialogerna som åter igen dyker upp och visar att Eli Roth är en usel manusförfattare lika som han är att regissera en film. Och kom inte med den dumma förklaringen att det är meningen, för i sådana fall är han medvetet om att han inte kan skriva bra.
Effekterna är bra och när kannibalerna väl kommer in i filmen blir det något underhållande men inte för mycket. Han ska dock ha cred till att han försöker återuppliva en död genre som kanske kan ha fått andra att börja göra andra kannibal filmer. Detta är dock inte en bra film tillbaka i rätt väg dock.
De må vara Eli Roth bästa film, men det säger mig inte ett skit och den kunde lika gärna varit kvar i den där mörka hyllan och aldrig släppts för allt jag bryr mig.
2 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt2403021/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=FcpYPu9M3bw
