Citat:
Det där kan en molekylärgenetisk forskare betydligt bättre än en DNA-specialiserad jurist, exakt vad nu det egentligen är - och varför. Kusiner delar 12,5 % av sitt DNA, inte mer. Det finns inte en chans att man blandar ihop kusiner i icke inavlade miljöer om man inte har så ofullständiga profiler att man ändå vet på förhand att man inte kan dra några vettiga slutsatser från dem. Och också mellan helsyskon är sannolikheten att två syskon har samma DNA-profil på slump mindre än en på en miljon. Det är alltså mycket små sannolikheter det är fråga om också mellan syskon - i vart fall i miljöer som inte är inavlade. De flesta har inte så många syskon. 
Det där gäller inte när släktingarna är identifierade och DNA-testade, som AB, utan det är en formell invändning när det gäller icke DNA-profilerade nära släktingar. Observera dessutom de sannolikheter som det är fråga om också mellan helsyskon. Men de här litauerna är alla profilerade, och har inga andra nära släktingar i Sverige, vad jag förstår.
I miljöer med habituella kusingiften kan man däremot få sådana problem med genetisk homogenitet att man kan ha svårt att skilja också farbröder från brorsbarn, eller kusiner från varandra. Till exempel i vissa pakistanska miljöer i norra England måste DNA-bevisning användas med väsentligt mer statistisk försiktighet än vanligt. Men Litauen är ingen sådan miljö.
Visst, blandade DN-prover är besvärliga att dra slutsater ifrån. Det är därför man aldrig åsätter dem säkerhetsgraden +4. Om NFC ger en +4-träff, är det uteslutet att det rör sig om någon blandprofil.
Det är riktigt att DNA-bevisning alltid måste användas med eftertanke, och att den kan vara missvisande i vissa lägen. Men det betyder inte att det alltid går att resa invändningar mot DNA-bevisning. I det här fallet är det, just när det rör sig om tre människor utan andra släktingar i Sverige, ännu mer självklart än vanligt att en +4-träff innebär att DNA:t verkligen härrör från respektive NB, AB eller IB.
Det där gäller inte när släktingarna är identifierade och DNA-testade, som AB, utan det är en formell invändning när det gäller icke DNA-profilerade nära släktingar. Observera dessutom de sannolikheter som det är fråga om också mellan helsyskon. Men de här litauerna är alla profilerade, och har inga andra nära släktingar i Sverige, vad jag förstår.
I miljöer med habituella kusingiften kan man däremot få sådana problem med genetisk homogenitet att man kan ha svårt att skilja också farbröder från brorsbarn, eller kusiner från varandra. Till exempel i vissa pakistanska miljöer i norra England måste DNA-bevisning användas med väsentligt mer statistisk försiktighet än vanligt. Men Litauen är ingen sådan miljö.
Visst, blandade DN-prover är besvärliga att dra slutsater ifrån. Det är därför man aldrig åsätter dem säkerhetsgraden +4. Om NFC ger en +4-träff, är det uteslutet att det rör sig om någon blandprofil.
Det är riktigt att DNA-bevisning alltid måste användas med eftertanke, och att den kan vara missvisande i vissa lägen. Men det betyder inte att det alltid går att resa invändningar mot DNA-bevisning. I det här fallet är det, just när det rör sig om tre människor utan andra släktingar i Sverige, ännu mer självklart än vanligt att en +4-träff innebär att DNA:t verkligen härrör från respektive NB, AB eller IB.
Utmärkt inlägg. Observera dock att kusiner delar i genomsnitt 12.5% av deras genetiska uppsättning med varandra - teoretisk kan kusiner och även helsyskon dela 0% genetik.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera