Citat:
Det där kan en molekylärgenetisk forskare betydligt bättre än en DNA-specialiserad jurist, exakt vad nu det egentligen är - och varför. Kusiner delar 12,5 % av sitt DNA, inte mer. Det finns inte en chans att man blandar ihop kusiner i icke inavlade miljöer om man inte har så ofullständiga profiler att man ändå vet på förhand att man inte kan dra några vettiga slutsatser från dem. Och också mellan helsyskon är sannolikheten att två syskon har samma DNA-profil på slump mindre än en på en miljon. Det är alltså mycket små sannolikheter det är fråga om också mellan syskon - i vart fall i miljöer som inte är inavlade. De flesta har inte så många syskon. "Mordet på utrikesminister Anna Lindh och ett genombrott i det så kallade Helén-fallet i Skåne har på senare tid gjort bokstavskombinationen DNA vanlig i tidningsrubriker. Och när journalisterna söker juridiska kommentarer i ämnet hamnar de ofta hos Johanna Björkman. För så många andra DNA-specialiserade jurister finns inte i landet. Johanna har under det senaste året intervjuats i såväl radions P1 som i TVs Aktuellt, samt i flera nyhetstidningar.
– Man behöver inte läsa många rader om DNA för att förstå att det finns problem med bevisvärdet. Till exempel kan nära släktingar, ända upp till kusinnivå, lämna snarlika DNA-spår, menar Johanna.
DNA bygger på statistik medan fingeravtryck berättar om verkligheten, hävdar hon."
– Man behöver inte läsa många rader om DNA för att förstå att det finns problem med bevisvärdet. Till exempel kan nära släktingar, ända upp till kusinnivå, lämna snarlika DNA-spår, menar Johanna.
DNA bygger på statistik medan fingeravtryck berättar om verkligheten, hävdar hon."
Citat:
Det där gäller inte när släktingarna är identifierade och DNA-testade, som AB, utan det är en formell invändning när det gäller icke DNA-profilerade nära släktingar. Observera dessutom de sannolikheter som det är fråga om också mellan helsyskon. Men de här litauerna är alla profilerade, och har inga andra nära släktingar i Sverige, vad jag förstår.
"-Föräldrar, barn, helsyskon, halvsyskon, mor- och farföräldrar, kusiner, far- och morbror samt syskonbarn har snarlikt DNA. Inom en brottsutredning måste man därför beakta möjligheten att en nära släkting kan ha avsatt spåret.
I miljöer med habituella kusingiften kan man däremot få sådana problem med genetisk homogenitet att man kan ha svårt att skilja också farbröder från brorsbarn, eller kusiner från varandra. Till exempel i vissa pakistanska miljöer i norra England måste DNA-bevisning användas med väsentligt mer statistisk försiktighet än vanligt. Men Litauen är ingen sådan miljö.
Citat:
Visst, blandade DN-prover är besvärliga att dra slutsater ifrån. Det är därför man aldrig åsätter dem säkerhetsgraden +4. Om NFC ger en +4-träff, är det uteslutet att det rör sig om någon blandprofil.
-Ofta förekommer en så kallad DNA-blandbild, det vill säga DNA-profiler från flera personer i ett prov. Det är svårt att avgöra i vilka proportioner som de inblandade avsatt sitt DNA."
Det är riktigt att DNA-bevisning alltid måste användas med eftertanke, och att den kan vara missvisande i vissa lägen. Men det betyder inte att det alltid går att resa invändningar mot DNA-bevisning. I det här fallet är det, just när det rör sig om tre människor utan andra släktingar i Sverige, ännu mer självklart än vanligt att en +4-träff innebär att DNA:t verkligen härrör från respektive NB, AB eller IB.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera