Bostadsbubbla i Sverige?

För er som inte visste det. Amorteringskravet är redan här: http://www.di.se/artiklar/2015/10/29/amorteringskrav-redan-verklighet/

Exakt så. Grön linje går ingenstans, lägg sedan till någon störig km buss/gång. Till saken hör att jag ändå bor ca 50 meter från tbanan.

Det påminner om min ungdom, när man hade flickvänner i förorten. 15 kilometer norrut tog 15-20 minuter med nattbussen. E4 rätt ut bara. 15 kilometer västerut tog över 45 minuter för att den åkte en jävligt snirklig väg på 50-sträckor.

Haha, det var länge sedan man tänkte på natt-trafik som en faktor när man tittade efter bostad

Idag har ju Riksbanken bekräftat att de kommer att ligga på den låga räntan åtminstone ett par år framåt i den så nu kanske man kan vara hyfsat lugn åtminstone rent räntemässigt.

Har läst lite i tråden men inte riktigt fått svar på frågan jag vill ha svar på. Om jag vill flytta till Stockholm, är det bäst att man köper en lägenhet nu eller ska man vänta lite för att hoppas på att priserna går ner lite?

Hade jag varit i din position så hade jag avvaktat med ett köp. Men kurt-sune mfl som inte tror på någon bubbla säger köp.

Du måste bilda dig en egen uppfattning om huruvida prisrallyt på bostäder är något sunt och långsiktigt hållbart.

Jag fattar inte riktigt tänket heller... För det där med överbelåning, höjda räntor och dåliga marginaler i privathushåll förstår jag visserligen, men så länge vi har en galopperande bostadsbrist så krävs det väl att väldigt många svenska ska bli desperata samtidigt för att luften ska gå ur marknaden. Bubblan borde spricka när bristen minskat, inte förr. Förklara gärna någon av er som är insatta.

Om du vill flytta till Stockholm och har möjlighet att köpa så finns det väldigt lite som talar emot ett sådant beslut. Det är svårt och dyrt att få tag på hyresrätt, skillnaden i månadskostnad är så stor att det skulle krävas en enorm räntehöjning för att räntekostnaderna för en normal lägenhet skulle bli så stora att boendeutgifterna blir likvärdiga.

Det kan även vara värt att fråga sig vad "går ner lite" innebär. Om man är redo att betala fem miljoner för en specifik lägenhet, men den kostar 5,5 miljoner - hur lång tid tror man att det tar för priset att sjunka en halv mille? Vad kostar boende under den tiden? Vad gör man om priset inte sjunker? Kan man lägga en halv mille extra, eller kan man tänka sig att bo på några kvadrat mindre yta? Kan det vara värt att leta efter objekt som inte är nyrenoverade och därför billigare? Och om priset nu går ner, vad är det som säger att man inte kommer vilja "vänta lite till" och sedan stå där tio år senare och aldrig ha köpt?

Ja usch vad hemskt! Tänk att man då kan ha missat chansen att bli skuldsatt för resten av sitt liv.

Att håna andra för att deras riskaversion och/eller riskbedömning skiljer sig från din tycker jag är ganska barnsligt.

Ta och läs första sidan i den här tråden från 2010:

"Jag har senaste två åren funderat över när bakslaget ska komma, trodde det var dags under 2009 men inget händer?"


Det ter sig nästan lite roligt idag, hade han köpt en lägenhet i Stockholm då för tre miljoner hade han fått drygt fem idag.
Vi kommer vara skuldsatta för livet, det är vad som får oss att jobba och hålla igång maskineriet.
Men de allra största förlorarna är stackarna i hyresrätter.

Jag har en vän som fick förstahandskontrakt i ett nybyggt hyreshus på Södermalm i Stockholm, hon berättade att grannarna diskuterar hur de ska organisera sig när det är dags att köpa loss lägenheterna. Det tycker jag är en ganska intressant utveckling, att man behandlar förstahandskontrakt som ett lease-option.