Citat:
Ursprungligen postat av
nopomil
[/spoiler]Bra skrivet, Micro. Att håna pappan i en sån här situation som enbart visar på omtanke är vedervärdigt. Han var rädd om sin dotter, mån om henne.
Pappan var kontrollerande. Om det råder inget tvivel. Problemet att detta ska komma fram i ljuset.
Varför? Oavsett vad som har hänt blir det ju ännu mer konstigt.
Varför bad pappan nästan om ursäkt för att en tonårsdotter försvunnit kvällen den 7:e? Inte många skulle be om ursäkt för en försvunnen anhörig.[/quote]
Det är ofrånkomliga skuldkänslor att man inte kan ändra
på ödet, inget konstigt alls.
Väldigt vanligt för anhöriga och naturligtvis en orättvis
skuld mot sig själv, för vem kan se in i framtiden
lika klart som det rådande nuet?