Samtidigt så låter Natural Horror ganska sterilt och saknar kärlek till filmerna den beskriver. Creature Feature däremot.
Visst, håller med. Men natural horror spänner över fler filmer. Exempelvis Triffids-filmer, The Ruins osv.; de är ju inte vidare Creature Feature, men ändå natural horror. Komplicerat med definitioner!
__________________
Senast redigerad av Zaxxon 2015-10-27 kl. 23:15.
Ugh. Gick inte ens att kolla på den där Howl. Absolut nada underhållningsvärde. Snorsegt tempo, horribla karaktärer.. nä, jag orkar fan inte. Unwatchable.
Riktigt snygg nyinspelning som slår originalet på fingrarna. När det är som bäst är det en riktigt kuslig och skön stämning, och när det är som sämst bara tråkigt, löjligt och fyllt av logiska luckor, som tur är så är det förstnämnda i klar majoritet. En hel del dåligt skådespel, men Kinski är bra och obehaglig som Dracula.
Skön hyllning till slasher-genren. Jag är inte så bevandrad inom just slasher som jag vill och borde vara, men de flesta klyschorna är i alla fall där: ett läger, bimbos, en kåt kille och så vidare.
En del skämt känns lite trötta och löjliga, men jag gillade det mesta och tyckte att den var riktigt mysig att titta på. Karaktärerna är som ni kanske förstår inte så värst djupa, förutom kanske Farmigas och Åkermans roller, men det är ändå ganska trevligt att följa dem. Den enda som jag verkligen hatade var Adam DeVine, han känns som ett rövhål i allt han är med i.
Även här en skön, rolig och rätt mysig film att titta på. Endimensionella karaktärer som levererar en hel del trötta skämt, men det blev en del goda skratt och en del blod vilket var trevligt. Kanske ger jag den ett överbetyg för att jag älskar (post)apokalyptiska filmer, men jag gillade den och tycker att det är tråkigt att den blir sågad av många.
Underbar atmosfär som sig bör när Bava regisserar. Perfekt anslag med häxbränningen som var så stämningsfull att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Hade hela filmen varit så bra hade det kunnat bli den bästa skräckfilmen någonsin, men som jag befarade dippade den då och då. Kärleksdravlet var till exempel otroligt tråkigt.
Dåliga skådespelare, dumma karaktärer och ett något haltande tempo förlåts dock på grund av stämningen som är på topp och filmens visuella kvalitéer; foto, ljussättning, scenografi, ja allt är perfekt, och tillsammans med all dimma skapas en fantastisk stämning som jag inte kan prisa nog!
Underbar atmosfär som sig bör när Bava regisserar. Perfekt anslag med häxbränningen som var så stämningsfull att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Hade hela filmen varit så bra hade det kunnat bli den bästa skräckfilmen någonsin, men som jag befarade dippade den då och då. Kärleksdravlet var till exempel otroligt tråkigt.
Dåliga skådespelare, dumma karaktärer och ett något haltande tempo förlåts dock på grund av stämningen som är på topp och filmens visuella kvalitéer; foto, ljussättning, scenografi, ja allt är perfekt, och tillsammans med all dimma skapas en fantastisk stämning som jag inte kan prisa nog!
4/5
Nu blev jag hajp på att se den där. Den ligger och skräpar på hårddisken så kanske styr upp den ikväll.
Universal Horrors 50's sci-fi som känns väldigt grundläggande i genren (Creature Feature From Outer Space? ).
Just det här med en rymdfarkost har kraschat, det finns eventuellt liv ombord, en hel by blir hypnotiserade, man ser knappt monster i dess riktiga form. Just den sista stör jag mig på lika mycket som jag tycker det är charmigt . Man ser "monstret from rymden" i en eller två scener i dess naturliga jag.
Vi har bilsträckan man kör mellan orten och i detta fallet öknen. Ja den gav mig vad jag ville ha, en småstads och 50's känsla med sci-fi scener direkt från tiden som känns så etablerade och nästan parodiska i dag.
Under ett nattligt besök till en bankomat, blir tre kollegor instängda och tvingas slåss för sina liv mot en okänd psykopat.
Är det inte roligt att man ena dagen kan se en av de bästa filmerna man sett under hela året, till att man nästa dag ser en av de sämsta i detta projektet.
ATM är en film som kan beskrivas bäst som en frustrerande irritation som inte vill lämna under 90 minuter, okej 80 då det är 10 minuter eftertexter som jag inte satt igenom.
Jag gillar filmer som utspelar sig under ett och samma ställe och under ett visst antal timmar bara. Men detta är bara så uselt och dåligt utfört att där inte finns ord.
Flertals möjligheter finns där för dessa personerna att fly från denna mannen. Men nej filmen gör det så konstant dumt att den måste skriva karaktärerna dumma för att vara utfylld i 80 minuter.
Vad vi är kvar med då är tre stelna karaktärer från tre stelna skådespelare. Inget utav deras insatser eller känslor visas här. Det är som att se ett par robotar skådespela framför kameran, fast en robot hade fått mer känslor ut från sig.
Där är ingen kemi, där är ingen närvaro och dialogerna är om något riktigt usla de med.
Där är referenser till tidigare skräckfilmer. Mest så la jag märke till klädseln den okända mördaren hade på sig. Vilket var en referens till Urban Legend som jag såg tidigare också i detta projekt.
Det märks också att filmen vill vara Hitchcock inspirerad med sin stämning och handling, men detta är så långt ifrån Hitchcock du kan komma i filmväg som möjligt typ. Folk har gett filmen "Charade" frasen "The best Hitchcock film that Hitchcock never made", känns som man kan ge denna filmen frasen "the worst Hitchcock film that Hitchcock never made".
I sin helhet är ATM en frustrerande irriterande film från början till slut. Inte nog med att karaktärerna är osympatiska och har noll kemi mellan varandra och är tråkiga att följa. Samtidigt som skådespeleriet är riktigt uselt.
Men där är flertals möjligheter för våra personer att fly denna situationen, men istället låser de sig inne i detta båset med två automater som om det vore den bästa lösningen. Ingen normal person i en sådan här situation hade reagerat eller gjort så som karaktärerna i denna filmen gör. Där av misslyckas den totalt att skapa någon slags realistisk ton över sig.
Dessutom har jag aldrig bevittnat något litet hus för sig själv med enbart automater längst med vägkanterna. Är det något normalt i USA?
En musikal om halloween och/eller jul som jag hört talas om många gånger men aldrig sett blev ett riktigt lyckokast. Låtarna svänger bra och man dras med i farten när vi får följa Jack Skellington, huvudkaraktären i filmen. Han söker nya höjder och utmaningar inför halloweenfirandet i Hallowenstaden och råkar stöta på en liknande värld som dock fokuserar enbart på högtiden jul. Likt en Grinchen som vill stjäla julen gör han detsamma och detta ackompanjerat till flera medryckande låtar. Detta är banne mig en av de mer lyckade musikaler jag sett. Själva låtarna är otroligt härliga att lyssna till och jag kan inte få nog av the oogey boogey mans sång. Utan tvekan en av de musikaliska höjdpunkterna i filmen för min del!
Hela skräckmiljön med de kusliga husen och invånarna som är tagna från klassiska skräckreferenser ger en riktigt härlig stämning. Atmosfären här är på topp. Har man inte fått någon halloweenkänsla än den här månaden så titta på denna rulle. Öppningslåten enkom är nog för att få en att börja karva pumpor och deklarera att Halloween är här!
Animeringen är stop-motion och det finns alltid en risk att den uppfattas som lite kantig och kanske styltig. Men designen på alla karaktärerna och miljöerna är rysligt underhållande att titta på samt att låtarna väger upp det mesta så det blir inget man direkt stör sig på. Röstskådespelarna är riktigt duktiga och har sina egna unika utmärkande drag. Gubben som gjorde rösten till den rullstolsburne vetenskapsmannen var jag dock tvungen att pausa filmen och söka på imdb för att få reda på vad han hette. William Hickey, fan vad jag skulle vilja se en rap battle mellan honom och Nick Nolte. Två röster som det hörs på att de varit med om mycket.
Överlag en riktigt härlig halloweenfilm som också fungerar bra till jul, vad jag förstår. Låtarna är tillsammans med atmosfären och designen dess starka sida som väger upp alla eventuella brister filmen kan ha.
Privatdetektiven Harry Angel (Mickey Rourke) får ett uppdrag av Louis Cyphre (Robert DeNiro) att spåra upp sångaren Johnny Favorite. Det för Angel allt djupare ner i tvivelaktiga miljöer som lämnar mord och ond bråd död i sitt släptåg.
Njaäe, den här filmen var lite av en besvikelse. Robert DeNiro är riktigt intressant att titta på då han spelar en annorlunda roll mot vad han brukar. Tyvärr får han inte så mycket screentime som man hade önskat utan istället får vi följa Mickey Rourke filmen igenom. Och här är filmens svaga punkt. Jag gillar inte Rourke och hade hellre sett någon annan i huvudrollen. Dock har jag svårt att komma på någon vettig ersättare anno 1987 som hade kunnat göra rollen bättre. Han faller mig helt enkelt inte i smaken tyvärr. Han ser för sjabbig ut och samtidigt ska han vara en halvmesig snok som får stryk när den riktiga Rourke troligen hade slagit ner alla snubbar som ens vågat mucka med honom. Det skär sig i min värld.
Filmen överlag känns som att jag bara sitter och väntar på något, att Angel ska få ett break i sitt fall och lösa hela mysteriet. Visst, det blir lite intressant när han sticker ner till Louisiana men då börjar jag istället tänka på True Detective (första säsongen) och inser hur pass mycket bättre den är än detta. Visst händer det dock saker mot slutet men då jag redan visste om i grova drag vad som skulle hända så blev det inte så mäktigt eller överraskande.
Twisten är dock vad vi alla har väntat på och det gör filmen någorlunda sevärd i alla fall.
Slutet och Robert DeNiros sköna insats gjorde att det fanns något värde i att se filmen, annars var den som sagt en besvikelse tyvärr.
En av mina absoluta favoriter.
Höstskräck 2015 
