Citat:
Poängen är att man med sin gärningsbeskrivning måste argumentera för att fruns DNA är en väldigt osannolik sekundär avsättning. Osannolik givet alla fall jag känner till åtminstone, att DNA kan sättas av sekundärt vet vi. Men utan att det egna DNA:t skulle avsatts? Och på en för fallet kritisk plats som insidan av offrets underkläder? Från en person som aldrig skall ha träffat offret eller varit på brottsplatsen i samband med brottet?
Som sagt, jag tar gärna emot exempel från andra rättsfall där sån DNA-kontaminering påvisats och sedan ansetts vara sekundärt avsatt av gärningspersonen (utan att avsättning av gärningspersonens eget DNA uppstått).
Man måste vidare argumentera för detta otroligt osannolika sekundäravsättningsfall - som jag inte känner till motsvarighetsexempel på - samtidigt som man skall argumentera för att det i de bevis man anför absolut inte skulle kunna handla om sekunäravsättningar på offrets tillhörigheter och platser på arbetsplatsen just från föremål och/eller ytor på samma arbetsplats där blod DNA naturligt kan förklaras.
Som sagt, en mycket ovanlig situation och något som en duktig advokat bör kunna göra något av. Att förringa denna speciella omständighet och motsägelse i hur åklagarsidan måste argumentera tror jag är missriktat, och jag stärks i den uppfattningen av att jurist-experten som tillfrågades omedelbart påtalade precis denna problematik.
Utfallet är ju en helt annan fråga, jag har skrivit vad jag gissar att det blir, det låter som att du har samma uppfattning.
Som sagt, jag tar gärna emot exempel från andra rättsfall där sån DNA-kontaminering påvisats och sedan ansetts vara sekundärt avsatt av gärningspersonen (utan att avsättning av gärningspersonens eget DNA uppstått).
Man måste vidare argumentera för detta otroligt osannolika sekundäravsättningsfall - som jag inte känner till motsvarighetsexempel på - samtidigt som man skall argumentera för att det i de bevis man anför absolut inte skulle kunna handla om sekunäravsättningar på offrets tillhörigheter och platser på arbetsplatsen just från föremål och/eller ytor på samma arbetsplats där blod DNA naturligt kan förklaras.
Som sagt, en mycket ovanlig situation och något som en duktig advokat bör kunna göra något av. Att förringa denna speciella omständighet och motsägelse i hur åklagarsidan måste argumentera tror jag är missriktat, och jag stärks i den uppfattningen av att jurist-experten som tillfrågades omedelbart påtalade precis denna problematik.
Utfallet är ju en helt annan fråga, jag har skrivit vad jag gissar att det blir, det låter som att du har samma uppfattning.
Jag vet lika lite som du anledningen till att Irinas DNA ensamt sitter på utsidan av Lisas trosa utan att Nerijus DNA sitter på samma ställe. Det är ett mysterium. Vad jag däremot undrar är hur du kan få det till någonting negativt i sammanhanget?
Om man med denna uppgift kan hänvisa till att all DNA från Nerijus också kan vara "sekundäravsättning" (som jag uppfattar att du menar) så måste det ju isåfall, även där, handla om någon som lever tillsammans med Nerijus s.a.s.
Vi kan nog avskriva Irina från att ensam ha utfört mordet. Jag ser det som osannolikt.
Kvarstår Aivaras.
Men inga blodfläckar från Aivaras har ju hittats på Lisas kläder. Däremot Nerijus blod.
Som jag ser det går det inte att plocka ut ett enda spår i denna helhet av bevis. Den sammantagna bilden pekar i riktning mot Nerijus, ingen annan.
Ur FUP ang Lisas trosor: "I ett undersökt område på högra sidan av framstycket, rätsidan,
påvisades sekret/DNA. Analysen visar en blandning av DNA
från minst två personer. Huvuddelen av DNA:t överensstämmer
med Lisa Holm själv. Resultaten talar starkt för att den mindre
delen av DNA:t kommer från Irina Bileviciene (Grad +3), om
man bortser från möjligheten att det kommer från en nära
släkting. Resultaten talar extremt starkt för att DNA:t inte
kommer från Nerijus Bilevicius eller Aivaras Bilevicius
(Grad -4)."
