Citat:
Ja du, jag vet knappt vart jag ska börja.
Har druckit sen 13 års ålder, 23 nu. Kan inte hantera alkohol speciellt bra alls, men när jag började ta tjack så behövde jag ju inte det längre. Har väl gått på dos sen 2011-2012 mer regelbundet. Kommer knappt ihåg hur långa perioderna är, varken på eller mellan varven.
Har lovat mig själv och mina vänner aldeles för många gånger nu att skärpa mig så ja, nu har jag knappt några riktiga vänner kvar och självkänslan är verkligen så där illgött på topp.
Jag har alltid hållt mig från sprutor, och har ofta nöjd mig med "medicin-doser" snarare än 0.5 direkt för att få disco i huvudet. Om det nu skulle göra det hela bättre på något jävla sätt.
Jag är så jävla trött på skiten, jag har fan inte kommit någonstans i livet. har en sliten jävla 1a och går på sos. Började komma ikapp med hjärnan i juli nån gång då jag insåg att jag vill göra annat med livet än all jävla drama narkotika och allt runt omkring för med sig.
Problem nr.2(eller 3,4,5?) är min jävla handlingsförlamning. Jag tar fan inte tag i saker. Bygger upp stora jävla imaginära hinder i hjärnan att ta sig över för att ens göra enklaste jävla uppgift som att kolla posten eller diska. Jag måste växa upp och ta tag i lite ansvar helt enkelt.
Nu har jag åtminstone dragit ner på tjacket. Innan sålde jag för att finansiera mitt missbruk, nu köper jag vad jag kan ibland eller om någon "polare" kommer förbi och bjuder. Gått från dagligt bruk till åtminstone några dagar mellan varven, vilket visat sig vara bra mkt jävla påfrestande eftersom man då får lite tid att tänka efter lite.
Skulle jag kunna prata med mig själv som 17-åring så hade jag fan slagit mig på käften. Hoppas åtminstone mina polares småsyskon kan se min personliga undergång som någon jävla varning åtminstone. Nu måste jag fan hålla mig ifrån att bara spy galla och få ut min aggression här.
Imorgon ska jag iaf göra mig av med all jävla narkotika, stöldgods och annat pund jag har hemma.
Tanken med tråden är jävligt oklar, ni får antagligen läsa om min väg till ett liv utan att fly från livet eller en jävligt patetisk tråd om en snubbe som skulle sluta, den här gången, varannan dag. Som ni ser är jag jätteglad på mig själv.
Aja, om någon orkat läsa ända hit - något tips eller så...? haha
xak
Har druckit sen 13 års ålder, 23 nu. Kan inte hantera alkohol speciellt bra alls, men när jag började ta tjack så behövde jag ju inte det längre. Har väl gått på dos sen 2011-2012 mer regelbundet. Kommer knappt ihåg hur långa perioderna är, varken på eller mellan varven.
Har lovat mig själv och mina vänner aldeles för många gånger nu att skärpa mig så ja, nu har jag knappt några riktiga vänner kvar och självkänslan är verkligen så där illgött på topp.
Jag har alltid hållt mig från sprutor, och har ofta nöjd mig med "medicin-doser" snarare än 0.5 direkt för att få disco i huvudet. Om det nu skulle göra det hela bättre på något jävla sätt.
Jag är så jävla trött på skiten, jag har fan inte kommit någonstans i livet. har en sliten jävla 1a och går på sos. Började komma ikapp med hjärnan i juli nån gång då jag insåg att jag vill göra annat med livet än all jävla drama narkotika och allt runt omkring för med sig.
Problem nr.2(eller 3,4,5?) är min jävla handlingsförlamning. Jag tar fan inte tag i saker. Bygger upp stora jävla imaginära hinder i hjärnan att ta sig över för att ens göra enklaste jävla uppgift som att kolla posten eller diska. Jag måste växa upp och ta tag i lite ansvar helt enkelt.
Nu har jag åtminstone dragit ner på tjacket. Innan sålde jag för att finansiera mitt missbruk, nu köper jag vad jag kan ibland eller om någon "polare" kommer förbi och bjuder. Gått från dagligt bruk till åtminstone några dagar mellan varven, vilket visat sig vara bra mkt jävla påfrestande eftersom man då får lite tid att tänka efter lite.
Skulle jag kunna prata med mig själv som 17-åring så hade jag fan slagit mig på käften. Hoppas åtminstone mina polares småsyskon kan se min personliga undergång som någon jävla varning åtminstone. Nu måste jag fan hålla mig ifrån att bara spy galla och få ut min aggression här.
Imorgon ska jag iaf göra mig av med all jävla narkotika, stöldgods och annat pund jag har hemma.
Tanken med tråden är jävligt oklar, ni får antagligen läsa om min väg till ett liv utan att fly från livet eller en jävligt patetisk tråd om en snubbe som skulle sluta, den här gången, varannan dag. Som ni ser är jag jätteglad på mig själv.
Aja, om någon orkat läsa ända hit - något tips eller så...? haha
xak
Jag tycker du har kommit avlångt redan.
Jag var i exakt samma situation runt 2008 och det tog mig 2 år efter att jag hade bestämt mig.
Med bestämt mig menar jag att jag, precis som dig hade en klar syn på allt och vad som skulle krävas av mig kommande tid.
Jag provade massa saker som folk omkring mig rekommenderade såsom NA-möten, Yoga, samtalskontakter osv... Insåg relativt snabbt att det enda som hjälpte var att göra som jag själv kände och faktiskt har jag kvar samma samtalskontakt idag som då.
Utan henne hade jag nog aldrig klarat av det, även om hon säger att jag har gjort allt själv.
År 2008 var jag 23 år, hade en 1:a, gick på soc och hade bara drömmar om framtiden att leva på.
Idag har jag en lägenhet på 180kvd, tjänade förra året top 10 i den kommun jag bor, träffade en tjej och skaffade två barn separerade och är är till råga på allt egenföretagare.
Jag drivs av att veta att jag tog mig från skit och ingenting till hit på ren jävla vilja.
Det absolut viktigaste är att göra det som får en själv att må bra.
Jag lovar dig, sätt upp mål och bestäm dig att du ska köra över allt och alla på väg till succé.
Och hur klyschigt det än låter så; om jag klarade det så gör du också det.
Du verkar vara en insiktsfull och klok människa, jag garanterar dig att du utan problem kommer klara det här så länge du har framtidstro och drömmar at sikta på.
Kör hårt och lycka till!
