Citat:
Ursprungligen postat av
letsdoit
Blåsig söndagskväll, efter att kaféet stängt och sista bilen (med LH:s två kollegor) lämnat södra parkeringen: GM och LH kvar. LH har strax dessförinnan promenerat längs med långsidan av kaféet, väl synlig från ladan mitt emot - där GM redan vid kaféets stängning bör ha befunnit sig (om han inte redan låg i bakhåll när LH svängde om hörnet). - Ett planlagt överfall med LH som mål, alt. ett impulsbrott så snart GM siktat LH och förstått att hon skulle bli ensam kvar på platsen.* - Om impulsbrott bör GM ha befunnit sig i området i annat ärende; hur troligt är det?
*Det har han inte kunnat vara säker på, om han inte dessförinnan hunnit skaffa sig viss information - varför det hela mer talar för en kortare tids planläggning. Tror ej han velat riskera att en bil (som tidigare alltid lämnat/hämtat LH) plötsligt skulle dyka upp.
Det är väl inte helt osannolikt att vederbörande råkat på syn på LH när hon kom susande fram
på sin moped på väg till jobbet. Och fantasier av det mindre smickrande slaget som
funnits där av och till och kanske på slutet blivit alltmer påträngande, alltmer
hetsande
honom, växte nu ut till något mer än så; där uppenbarade sig en möjlighet till förverkligande
som sköt fart på pulsslagen.
Skulle han...? Ja, varför inte? Chansen kom kanske aldrig
tillbaka.
Om allt gick hans väg. Hon, just hon, ensam kvar där på kvällen. Vad det
lockade och pockade.
Risker skulle tas. Hänsyn vika. För nu var han i sina länge närda, väl underhållna fantasiers våld.
Nu gällde bara ett. En enda sak. Den gick bara inte motstå.
Han skulle ta chansen. Om den kom i aftonen.
Och det gjorde den.