Citat:
Ursprungligen postat av
CVNVInson
Den militära ledningen planerade även för gruppering utanför Stockholm från ca 1940. Man hyrde in sig i vanliga civila ovanjordsfastigheter: ÖB och CFst i Karlstad, CFV i Arboga, CM i Köping och CA i Örebro. ÖB flyttade efter en tid till Filipstad, där Hennikehammar hade en roll som bl a ÖB radio.
Riksstyrelsens krigsgrupperingsplats var i Karlstad tillsammans med HKV och ÖB Thörnell under andra världskrigets inledning.
Delvis kanske som ett led i planeringen byggdes Karlsads flygplats redan under 30-talet då alla förstod att ett kommande krig var oundvikligt.
Brattforshedens krigsflygfält påbörjades september 1939 och var färdigställt juni 1940.
När HKV flyttade till skolan i Filipstad så bör detta varit ett resultat av att tyskarna tagit Norge 9 aprill 1940 och den tredje och bakersta försvarslinjen utgjordes av Klarälven i höjd med Karlstad. Brattforsheden fick säkert tnäna som både sambandsflygfält åt regering/HKV, som att härbärgera bombflyget som senare komm att få sin flotilj förlagd till Såtenäs 1942? istället för Väse/Ölme som var planerat.
Sannolikt är att regeringen sökt ny krigsuppehållsplats längre in mot landets mitt då ett scenario där man hade tyskarna kommande ifrån väst och /eller ryssarna ifrån öst. Frågan är om man flyttade till Nora eller grupperade i närheten av ÖB Thörnell tex. i Skola i Storfors? Då ÖB hade bergrum i Hennikehammar borde även regeringen disponera ett sådant. Kan det varit Karlskoga?
På nätet finns ett antal "tvättade" dokument om FFRL/FTN-nätet. Här är ett otvättat ifrån Ledningsregementet som var de som skötte sambandet.
Radiolänkkedja Stockholm - Karlstad
Radiolänkkedja Stockholm - Karlstad (Skövde) Vid denna tidpunkt, eftersommaren 1950, beslöts att försöka bygga en radiolänkkedja från Stockholm till Karlstad. Något senare tillkom en avgrening till Skövde. Sträckan Stockholm – Karlstad valdes för att den dels bedömdes representera ett ganska typiskt mellansvenskt terrängavsnitt, dels därför att kedjan efter färdigställande skulle kunna kopplas till V:te militärbefälstabens telefonväxel. Då denna saknade egna direkta förbindelser med Stockholm kunde förväntas en ganska stor trafik över radiolänkförbindelsen. Till denna förbindelse nyttjades BF 1+3 (BF 421). Radiolänkkedjan byggdes med den under 1950 inköpta materielen. De antenner som användes var av olika typer och t ex var den antenn, en 4-elements yagi, som levererades med Radiobolagets utrustningar, utrustad med inbyggd avisningsanordning. Men trots att den var av lättviktsutförande vägde den 13,5 kg. Andra antenner var försedda med justerbara spröt för avstämning till nyttjad frekvens. Dessa spröt visade sig emellertid vara en felkälla. Prov utfördes även med en 8-elements dipolmatta. Arbetet kunde nu intensifieras och ett första förslag med fyra relästationer utarbetades. Som första reläplats valdes Strängnäs, som ju redan prövats. Förbindelsen med Stockholm var emellertid knappast godtagbar. Den i Stockholm valda stationsplasten (ämbetshuset på Gärdet) visade sig vara av mindre god kvalitet, dels på grund av hög störningsnivå och dels på grund av för låg höjd. Då den tilltänkta telefonförbindelsen var tänkt att anslutas till Militärstabernas växel, beslöts att flytta stationsplatsen till detta hus, där en luftvärnsplattform fanns på taket. Bärfrekvensutrustningen placerades i källaren och i huset befintliga kablar kunde nyttjas för anslutning mellan radion på taket och bärfrekvensutrustningen. Redan tidigt hade dock märkts att förbindelsen var utsatt för stark fädning och omfattande mätningar utfördes. I ett senare skede övergavs Strängnäs som reläplats och två nya platser valdes som relästationer för att bättre klara förbindelsen. Som nästa reläplats valdes ett luftbevakningstorn vid Roxmo strax väster om Hjälmaresund. Elkraft fick dras c:a 200m för strömförsörjningen. Radiolänkstråket (hoppet) fungerade tillfredsställande mot Strängnäs. Den tredje reläplatsen valdes vid Hjulåsen strax norr Garphytte bruk. Det blev en ganska lång förbindelse mot Roxmo (66 km), men den fungerade utmärkt. Som nästa reläplats rekognoscerades först tre olika platser, men sedan upplysningar om vederbörande personer inhämtats, måste platserna förkastas av säkerhetsskäl. Slutligen hittades dock en plats c:a 5 km norr om Karlskoga torg. Ett triangelpunktstorn 235 m ö h. Här byggdes en träbarack och kraftkabel byggdes 1 km. Körväg fanns emellertid endast vintertid och då med häst. Mycket goda förbindelser erhölls från denna plats. Ändstationen i Karlstad placerades på I 2. Radiomaterielen placerades på vinden till en av kasernerna och bärfrekvensutrustningen i källaren till V. Milbefstabens byggnad då anslutning skulle ske till telefonväxeln i detta hus. Denna första etapp i utbyggnadsarbetet var i huvudsak klar i början av juni 1951. Efterhand som stationerna togs i drift visade det sig att vissa felaktigheter och driftsvårigheter tillstötte. Bl a fanns det problem med vissa radiorör, som fick bytas till andra typer. Ett annat problem som genom sin varierande karaktär och delvis vilseledande symptom, tog tid att bemästra, var den påverkan som mottagarna blev utsatta för av sändare på samma plats. Delvis berodde detta på instabilitet hos drivstegen i en del sändare. På antennsidan gjordes de första installationerna med enbart antenner levererade från Standard radio. Försök gjordes dock även med andra antenner bl a en 8-elements dipolmatta och 4-elements yagiantenn från Radiobolaget. Den senare visade sig ha en värdefull 36 kunstruktionsdetalj, nämligen en ”symmetrerings – assymetrerings – anordning”, en s k ”bazooka”, för att anpassa en osymmetrisk matarkabel till en symmetrisk antenn. Tillsammans med en del andra problem på antennsidan, uppdrogs till FOA 3 att utveckla en helt ny 3-elements lätt Yagi-antenn med bazooka. Ett antal av denna antenn tillverkades och nyttjades i de fortsatta försöken.
http://www.fht.nu/Dokument/Armen/arme_publ_dok_radiolank.pdf
Dags att avhemliga dokumenten om det här nu MUST. Låt fritidsforskarna på krigsarkivet få delge oss landets historia medan vi lever!