Citat:
Ursprungligen postat av
Bergakungen
Lättläst med Bergakungen:
När det gäller 95%-målet tror jag att man kan förvänta sig att en realpolitiker tycker det är bättre att få något än inget.
Bättre då att att måla upp SD som en del av en tillnyktring (eller vad man skall kalla det) som ändå kommer att ske.
Det är praktiskt ohållbart att hålla dagens nivåer, låt-gå-politik vad gäller "icke accepterade flyktingar" och nollbevakningen av gränserna).
Det finns en risk att S och Alliansen kommer till en rätt stark inbromsning i detta (TUT, avvisningar, flyktingkarantäner, viss övervakning och mer "ordning och reda").
Om SD hamnar i ett läge där man måste klaga på sådana åtgärder (för att de inte är tillräckligt långt gångna), så blir det rätt mycket svårare att vara det "enda rimligt invandringskritiska partiet" - man kan hamna i tokfållan, på andra sidan mittfåran igen.
Kommentar: Jag slänger käft med de som vill, mer än så är det inte. Du har dock en poäng och jag letade rädd på punkt-tangenten för din skull.

Jo, det ligger något i det. SD riskerar att tappa sitt momentum om t.ex. S och M kommer överens om en striktare asylpolitik. SD kan då ses som överspelade och ointressanta i väljarnas ögon.
Hur hanterar man då detta? Som många antytt, så finns det, som jag ser det, två vägar att gå: antingen skruvar man upp retoriken ytterligare; föreslår ännu hårdare asyl och invandringspolitik.
Eller så försöker man visa sig resonabel och föreslår något som kan tänkas attrahera framför allt KD och M. Men vad i så fall? Risken med detta är ju även här att SD desarmerar sig själv och sin egen position.