Citat:
Ursprungligen postat av
IQ130
Men ursäkta. Hennes tal var det inget fel på. Det var bra och utmärkt. Hon lyfte fram att historien lärt oss att de 70.000 barn som skickades från Finland traumatiserades och fick psykiska problem. Tyvärr är Flashback ofta enögt, liksom Sverigedemokrater. Det går inte att göra ett rätt liksom. Nej, det här köper jag inte. Ingrid Lomfors anförande var bra, men de där två moderatorerna var bara pinsamma och hade lagt sig till med direkt diktatoriska krav på "jarop". Oskickligt.
Min utgångspunkt är att vi ska hjälpa flyktingar, men att vi inte kan göra det bra nu. Jag är även kritisk till att vi närmar oss en kollaps där vi inte längre kan erbjuda det som Sverige en gång blivit känt för. Jag är tveksam till hela upplägget kring "vi gör det igen". Nej, läget i dag, är inte som det var då. Denna utgångspunkt delar jag inte med flertalet som är i detta forum. Många vill bara slippa engagera sig och stänga ner landet.
För att ge perspektiv kan man konstatera att av de ca 70 000 finska krigsbarn som kom till Sverige mellan 1939 och 1944 blev "bara" mellan 10 000 och 15 000 kvar efter kriget. De allra flesta återvände till sina föräldrar i Finland, förutsatt att de överlevt kriget och familjen hade rimliga möjligheter.
Enbart från januari tills september 2015 har 14 058 ensamkommande barn sökt asyl i Sverige, 75% av dem från Afghanistan. Vid det häl laget har alltså fler afghanska barn sökt sig hit bara i år än det antal finska krigsbarn som blev kvar efter hela krigstiden. Bara sista veckan kom ytterligare 1741 ensamkommande bara från Afghanistan. De allra flesta kommer att stanna och många kommer att få hit sina föräldrar. Här handlar det inte om en tillfällig flykt som i vissa fall blir permanent utan om att situationen i Afghanistan är usel och att ett nytt liv i Europa lockar. (Läs gärna hur utländsk media beskriver situationen och berätta sedan om det låter som en tillfällig topp, eller bara som toppen på ett isberg:
http://america.aljazeera.com/articles/2015/10/3/refugees-flee-afghanistan-in-face-of-increasing-violence.html )
Integrationsutmaningarna är på en helt annan skala; kulturellt, ekonomiskt och volymmässigt. Som du själv säger så har vi verkligen inte "gjort det förut" och att sätta en sådan ram runt dagens situation är att banalisera en enorm, kanske omöjlig, utmaning som kommer att förändra Sverige i grunden. Kanske är den nedmontering av det svenska sociala kontraktet som kommer att följa en nödvändighet, men att trivialisera det som pågår och låtsas att det är "business as usual" är inte rätt ände att börja i.
