Cwejman om Sveriges behov av patriotism

Cwejman är en intelligent person. Så inte fan skulle han ta sig orådet före att invända mot något jag skrivit eller skriver. Men det innebär inte att han använder sin plattform för att förespråka det han inte kan invända mot.

Tvärtom var texten om judisk utsatthet väldigt osympatisk i sitt osynliggörande av en mycket vanligare verklighet som Adam inte kan vara okunnig om. Hur är det möjligt att skriva "judehora" och glömma all svenska tjejer och kvinnor som får samma epitet kastat efter sin etnicitet varje dag?

Antisemitism är inte en värre eller mer riktig sorts rasism än svenskhat. Glåpord, blickar och hot är inte mindre allvarliga bara för att svenskar är måltavla. Fördomarna och gruppdynamiken inte mindre påtaglig i den enskilda människans vardag, bara för att den bara sporadiskt lyfts fram i media.

I dansk press har lokalt trakasserade etniska danskar lyfts fram mer regelbundet, medan man i Sverige får hänvisa till den DN-artikel från 2006 (tror jag) om invandrargäng i Malmö där det talades om "sönderknullade svenskor" som det var mindre allvarligt att våldta och mesiga svenskar man bekrigade med rån för att de skulle kyssa ens fötter.

Vari ligger skillnaden i flyttlassens valör, menar du? Flyttar inte också judar som utsatta individer, en och en? Utsätts de för någon sorts organiserad etnisk rensning som inte rapporterats om i media?

Och om ingen skillnad i värdering finns - visar Cwejman inte upp en blind fläck, precis som jag inledde med att påstå?

Kulturer är väldigt livskraftiga. De som tror att "svenskhet" kommer att försvinna är fel ute. Lika fel är det att tro att andra kulturer från andra världsdelar försvinner. Ju mer aparta, desto mindre möjlighet att integreras med varandra, och ju större chans/risk att de består. En sammanhållning kopplad till Sverige som land ter sig för mig omöjlig under flera hundra år framöver. Tvärtom, jag tror att vi inte har sett splittringen riktigt uppstå än. Ingen av oss har facit och kommer att få uppleva vad som verkligen hände, men det är min fasta övertygelse att vi de närmaste decennierna står inför oöverstigliga interna konflikter i det här landet.



Ja, vi tycker olika! Jag är betydligt mer pessimistisk än du. Varken integration eller assimilation är något jag ser i min kristallkula. Landet Sveriges lastbärande kapacitet har nu långt överskridits, och endast agrar verksamhet, tiggerier, soppkök eller kriminalitet återstår som försörjning för många. Oavsett etniskt ursprung.


Framgångar skapade av människor med svensk identitet, oavsett etniskt ursprung, är givetvis en källa för nationell stolthet. Många "nya" medborgare som anammat svenskhet är en tillgång. Men långt flera gör det inte, eller kan inte, eller väljer att behålla en bakåtsträvande kultur från andra länder. Det är också en väldigt stor skillnad att komma till Sverige 2005, och att komma hit 2015. De senare är predestinerade att slås ut socialt och dra skattemedel från medborgare som givetvis inte känner någon samhörighet med nyproletariatet. Den situation vi skapar nu är ett recept för ett svagt och osjälvständigt Sverige med hård individualism och cynism som grund.

Att utvisa folk som är svenska medborgare är inte möjligt, och inte heller önskvärt. Vi kan ha en låg tolerans mot brott men vi kan inte dumpa våra egna medborgare på andra länder när de begår brott.


Nu var min poäng att i den mån det finns asociala inslag i den romska kulturen så är ett arv från det förgångna. Något som kan tas bort därför att det inte längre behövs. Sedan är det upp till romerna själva att göra det. Men om de inte klarar av att anpassa sin kultur till det moderna samhällets krav kommer den att försvinna. Kanske inte idag eller i morgon, men på sikt.

Jag vet vad som gäller idag. Jag bara redogjorde för min åsikt.
Denna kultur verkar dessvärre vara väldigt motståndskraftig. Och fortfarande är det ju lite svårt för majoritetssamhället att känna samhörighet med bärare av den, vilket ju var tanken bakom Cwejmans (lite väl optimistiska) förslag.

Huruvida situationen för etniska svenskar i Södertälje eller Rinkeby liknar den för judar i Malmö kan man ha olika åsikter om. Jag tror att antisemitismen i Malmö är mer organiserad än glåpord och trakasserier mot svenskar därför att den till en del är en importerad konflikt som har gamla anor. Men jag vill inte påstå att jag är någon expert på detta.

Hur som helst verkar din kritik mot Cwejman gå ut på inte vad han skriver utan på vad han inte skriver. Visst kunde han i sin artikel - som handlade om judarna i Malmö - ha tagit upp även andra fall av rasism och diskriminering som riktar sig mot andra grupper, inklusive etniska svenskar. Det är ju vad media ofta gör. Man garderar sig åt alla möjliga håll.

Jag tycker dock att det är uppfriskande med debattörer som kan tala klartext i en viss fråga och hålla sig till saken, utan att ängsligt snegla över axeln för att försäkra sig om att man inte stött sig med vissa grupper.

Han gick så långt som att påstå att judar var den enda folkgruppen som flyttar på grund av rasism, vilket inte är att vara luddig utan att våghalsigt hävda något det inte finns fog för. Om man inte "glömmer" svenskarna.

Att bygga ett "patriotiskt" Sverige på det ensidiga förtigandet och osynliggörandet av svensk, universell folkrätt och reducerandet av det svenska till medborgarskap eller sociala koder, värderingar eller att åka i tunnelbanan - det är av all europeisk erfarenhet ett hopplöst projekt. Mångetniska stater i Europa är stökiga och partiska och överlever sällan sina separatistiska folkslag.

Och om minoriteterna inte klarar av att stå tillbaka och visa tacksamhet, att bete sig efter kafferepets artigt förekommande ritual så kommer en allt mer trängd majoritetsbefolkning med all rätt sluta truga.

Den fungerande mångkulturella utopin måste vara ett knytkalas, där alla frågar sig vad de kan avstå från - inte vilket egenintresse de kan armbåga sig till. Hittills är det bara svenskarna som följer manus.

Ytterligare reflektioner i ämnet: personligen finner jag statsnationalism lite mossig. Inte på något sätt "brun" som många människor anser, men mest en symbolisk enhet som ofta inte speglar någon större mellanmänsklig sammanhållning.

Jag kan ju återgå till de exempel jag drog från 70-talet; de fantastiska 56-orna Borg & Stenis, ABBA med flera. På den tiden blev det ett ramaskri när idrottsmännen flyttade till Monaco för att undkomma skatt. Europe lär ha sökt skatteexil på Bahamas. Många stjärnor tyckte ju det var lite töntigt att vara svensk. Vissa tyckte att de kunde stanna utomlands för gott!

Så när funkar hyllandet av en nation, ett land med gränser som älskas av innevånarna och som älskas till den grad att man är beredd att dö för nationen?

Att ha överlevt en ockupation eller en kris, eller ett hot. Det kan också vara en mycket homogen befolkning. Polen och Norge gavs som exempel av Cwejman och är för mig en illustration av "överlevande" och en hög grad av homogenitet. Länder som Island och Sverige fram till 90-talet är däremot mer i homogenitetskategorin. Kanske finns fler exempel?

En anomali kan USA tyckas vara, som har en hög grad av patriotism både vad det gäller den federala nationen och "the way of life". Trots detta råder en mycket stor heterogenitet och många kulturer har strömmat in och format det som är USA idag.

Men det finns en stor skillnad mot Sverige, och det är den extrema betoningen på individualism som det gemensamma rättesnöret och värdegrunden för amerikanen. Kring detta och tron på att skapa en framgångsrik framtid för sig själv har det patriotiska USA skapats. Man har aldrig varit under ockupation, däremot har man deltagit i mängder av krig som har svetsat samman nationen USA. Men att tro att detta skulle bestå för evigt är nog inte helt säkert.

Att en heterogen stat som Sverige nu blivit skulle kunna bedriva den extrema välfärdsmodell som rådit ser jag som totalt uteslutet.

Jag tror inte jag kommer längre med mina tankar. För att summera så tycker jag Cwejman är ute och cyklar rejält. Den gode Regulus argumenterar som vanligt på ett bra och intelligent sätt, men är enligt mig alldeles för optimistisk i sin syn.

Därmed lämnar jag tråden och laddar för partiledardebatten i kväll. Tack för intressanta diskussioner!

Det enkla svaret är att Cwejman själv är jude, varje tanke ägnas åt att besvara frågan: "Är det bra för judarna?"
"Den sunda patriotismen" som Cwejman vill skapa är ett rasblandat lyckorike där alla är "integrerade", glada och tillber samma totalitära stat. Helst styrd av judarna själva.
En "sund patriotism" innebär också att Cwejman och hans fränder kommer att sticka ut ännu mindre och betraktas som helt vanliga svenskar, speciellt när Sverige bara blir mörkare och mörkare.

Juden Göran Rosenberg sa på en paneldiskussion om judarnas framtid i ett mångkulturellt Europa:

"Göran Rosenberg recalled that historically, Jews had always thrived in nations and empires with multicultural, pluralistic and tolerant environments, while they fared badly in strong ethnic or nationalistic societies. European Jews have always been the emblematic stranger or ‘other’. Therefore, by definition, a society where the stranger is welcome is good for the Jews, although they have not always appreciated this link."
....
"If we want to be ‘the other’, the non-conformist in society, we need to work out ways our nation states can be re-ordered to accommodate pluralism. The real challenge is to create a European framework for these multi-diverse nation states."
.....
"The future of European Jewry is dependant on our ability to shape a multicultural, pluralistic and diverse society."

Exakt. I synnerhet i ett sånt här sammanhang är det väldigt svårt att bortse från Cwejman's judiska bakgrund. De mångkulturella statsbildningar som ledande judar så ofta vurmar för utgör en hörnsten i den gränslösa kosmopolitiska värld som den internationella judenheten alltid eftersträvat. I det judisk-marxistiskt styrda Sovjet agerade man på ett liknande sätt och flyttade etniska grupper i syfte att bryta ned den etniska samhörigheten i delrepublikerna.

Trams. Cwejmans farfar var jude, i övrigt har han en blandad polsk-ukrainsk bakgrund. Som en av dem på forumet som har ett ovanligt stort intresse för judar borde du för övrigt veta att den judiska identiteten ärvs på mödernet. Själv skriver han i en annan tråd:


Judarnas påstådda roll i Sovjetunionen är OT, så jag nöjer mig med att länka till mina inlägg i två andra trådar där jag avfärdar denna konspirationsteori:

http://www.flashback.org/p41485266#p41485266

http://www.flashback.org/p42838442#p42838442

Wikipedia: Adam Cwejmans föräldrar kom till Sverige som flyktingar från Polen 1982, andra delar av hans släkt kom till Sverige i samband med den polska 1968-krisen.


I mars 1968 skedde ett nationalistiskt studentuppror, framkallat av Dziady (Förfäderna), en uppsättning av nationalskalden Adam Mickiewiczs verk från 1820–21 på Stora Teatern i Warszawa. Upproret spred sig till flera universitet. Regeringens lösning på problemet, förutom att fängsla upprorsledarna, var att skylla alla landets problem på judar, som då, i skuggan av Sexdagarskriget i Mellanöstern, beskylldes för illojalitet genom att vara "sionister" och kallades allmänt i Gomułkas tal "femtekolonnare"[59][60]. 13 000–20 000 polacker av judisk härkomst tvingades utvandra, då de avskedades av sina arbeten – ofta rörde det sig om landets akademiska elit.

Om Cwejmans släkt utrotades i förintelsen kan man undra hur de överlevde att bli utvisade 68? Hur vet du att hans mor inte är en judinna?

Det bästa vore väl om Cwejman själv kunde klargöra vad han menade. Om han menade att ingen svensk någonsin flyttat på grund av rasistiska trakasserier har han sannolikt fel. Jag uppfattade det dock som om tonvikten i hans artikel låg på att ett större antal judar flyttat från Malmö på grund av den tilltagande antisemitismen och de hot och trakasserier som den fört med sig.

Jag tror inte heller att Cwejman med flit ignorerade etniska svenskar eller andra grupper som på något sätt utsatts för rasism. En rom hade kanske frågat varför han inte nämnde romerna. Men nu gjorde han inte det helt enkelt därför att artikeln handlade om judar, inte romer eller etniska svenskar.