Citat:
Ursprungligen postat av
krissepoffer
Hallå!
Kände ett behov av att skriva om min löpning.
Jag är superamatör på löpning men försöker ändå. Jag är njursjuk(väntar på transplantation och går på hemodialys tre gånger i veckan. Detta innebär att jag efter varje dialys samlar vätska och det hamnar nere i fötter och ben. Detta gör mig mer stel och väldigt trögstartad. Ändå har jag när jag är som fysisk sämst lyckats komma igång lite lätt med löpandet.
Jag började i somras tillsammans med sambon med att växla mellan löpning och powerwalk men har nu på sistone sprungit några km. Igår klarade jag av 4,3 km. Det går inte fort men jag tar mig runt. Närmsta målet är att klara 5 km och det tror jag att jag når om 1-2 pass. Jag försöker att öka distansen med 200 m+ varje gång.
Jag vet att mina resultat inte är någonting jämfört med flera av er andra som springer milen, halvmaror, maror och ultra-maror men jag känner en enorm stolthet att jag trots allt klarar mina distanser när mina förutsättningar är som sämst. Jag är inte i närheten av överviktig så det är en fördel för mig.
Jag hoppas med det här inlägget ska kunna motivera någon. Jag tror att om jag klarade av att komma igång som njursjuk så borde nästan vem som helst kunna komma igång också.
Tack för mig!
Bra kämpat! Jag tror att vi är ganska många amatörer här (jag är också en glad amatör) och jag har en känsla av att vi är ganska många som har kämpat mot både skador och sjukdomar!
Krigar man bara vidare så brukar det bli ganska bra till slut
När jag började springa för ett antal år sedan fick jag en överbelastad tibialis anterior två gånger innan jag kunde börjar springa vidare utan krämpor och därefter har jag haft både en skada i menisken och haft hälsporre.
Springer förvisso inte några längre pass längre men några mil i veckan brukar jag kunna få av oavsett