Citat:
Ursprungligen postat av
Spacetime.
Följande är från en av mina discipliner, logik.
Konnotation. Varför inte istället svenskans bibetydelse? Betydligt klarare.
Klarare, men också betydligt
felare.
Konnotation betyder
inte bibetydelse. Snarare något i stil med
associationsområde.
Konnotation är komplementbegreppet till
denotation. Denotation är ordets faktiska betydelse,
konnotation är vad man kommer att tänka på när man hör ordet. Inte någon bibetydelse.
Citat:
Negerande. Varför inte nekande? En nekande sats.
Okej.
Negerande i den betydelsen kan jag köpa är rätt onödigt. Men den matematiska betydelsen av
negerande går definitivt inte att ersätta med nekande, och knappast med något annat ord heller.
Citat:
Disciplinen lingvistik är inte utan skuld heller, de föredrar generiskt. Vad sägs om generellt? Varför inte föredra det ordet alla förstår istället för deras inlånade skräp.
Generell är för det första precis lika inlånat som generisk. För det andra kommer du inte undan ordet generisk i alla fall, eftersom generisk inte alls betyder generell i farmakologiskt fackspråk. För det tredje betyder inte generisk riktigt generell i lingvistiken heller, utan snarare
allomfattande eller nåt i den stilen. Nära, men inte
riktigt på haren.
Citat:
Jag anser att detta är högtravande, kvasiintellektuellt strunt från akademins företrädare. Tro mig, det finns ännu värre exempel.
Vad tycker ni?
Jag ska inte påstå att allt akademiskt fackspråk alltid är helt nödvändigt, men ofta används de speciella facktermerna för att göra fina distinktioner som du, av dina exempel, förefaller vara omedveten om att de existerar. Folk som inte är medvetna om distinktionerna mellan facktermer och närmaste allmänspråkliga ord, eller om termernas exakta innebörd, har en stark tendens att utgå från användandet av abstrusa fackord uteslutande används för att användaren vill sätta sig på omgivningen och göra sig märkvärdig. När man blir medveten om termernas exakta innebörd, brukar den uppfattningen blekna och försvinna.