Ni som tjänar mycket

Ålder: mellan 20-25
Lön: ca 50k brutto
Yrke: Flygtekniker för privatjets
Boende: 2a på 50kvadrat med balkong
Bil: volvo v70 01a
Mat: lunch ute, lagar sällan mat hemma
Resor: mellan 5-10 inom europa för nöjes skull inga jobbrelaterade resor.
Kläder: Märkes kläder, Mest Hugo Boss, Lyle and scott, Boomerang, Gant, Ralph Lauren,

Spenderar mestadels av pengarna på restauranger, resor, alkohol, och andra nöjjen, Jag lever upp pengarna helt enkelt.

Vad har du för utbildning och hur kom du i kontakt med företaget du jobbar på?

Frågan borde sättas i relation till hur stor familj man försörjer. 30 K brutto blir ca. 23 K efter skatt.

Det kan jämföras med att en ensamstående förälder med 3 barn (1 på 11 år, 1 på 15 år och 1 på 16 år) har rätt till nästan 22 K (alltid netto) från Socialen om boendekostnaderna uppgår till ca. 8'000 kronor (inget konstigt med stort hushåll).

Hur man än vrider och vänder på det skulle jag inte kalla detta att vara höginkomsstagare.

Källa: http://www.socialstyrelsen.se/hittarattmyndighet/ekonomisktbistand/provberakning

Lön: ~4500€/mån (d.v.s. ~42k SEK brutto) (varierar lite beroende på årsbonus vad slutsumman blir)
Yrke: Specialist på ett större IT-företag
Boende: 3r+k i det som kan kategoriseras som Helsingfors innerstad.
Bil: Audi A4 -04a
Mat: Äter lunch ute varje vardag. Relativt ofta lunch med familjen på någon restaurang på helgerna också. Lagar dock (i princip) alltid mat hemma på kvällarna eftersom matlagning råkar vara ett intresse.
Resor: 1-2 arbetsrelaterade resor, privata resor varierar från år till år, men vi snittar väl på 1 resa per år.
Kläder: Högst "normala" kläder. Bär inte kostym på jobbet.

Övriga utgifter går till att frun endast jobbar deltid och är hemma med sonen istället, dagisavgifter, en del sparande, samt kostnader för sommarstuga.

Känner mig inte direkt "rik" men pengar är heller inget problem. Med andra ord en perfekt balans

Är inte den perfekta balansen att du känner dig rik och inte har några problem?

Njae inte direkt. Perfekta balansen enligt mig är att ha så pass mycket pengar att man inte behöver bry sig om pengar, men inte mer än så. Är inte helt ovanligt att de som är väldigt rika har andra slags problem.

Det är ju inte direkt extremt ovanligt att nyrika som utifrån sett lever ett liv i lyx egentligen lever ett liv i misär som slutar i någon form av drog eller spritmissbruk.

Jag har inte egentligen några problem med att få det jag behöver och för egen del så gör det inget om jag måste spara lite för att uppnå de målen, det gör att man uppskattar dom betydligt mer

Jag tycker du är inne på en intressant tanke. Det är inte ovanligt att de som har hög inkomst eller en förmögenhet känner en del ångest inför dessa.

Självklart är det bra att ha en fin ekonomi men det leder även till en del grubblerier och beslut som måste fattas och sedan måste ju pengarna hanteras på ett för individen lämpligt sätt. Det finns även ett viss orosmoment involverat för att förlora sin livsstil, sin inkomst eller sin förmögenhet.
Den möjligheten att man är fri att göra vad man vill ställer större krav då valen är så många och man känner ett större behov av att vara optimal. Har du tex 10.000kr på ett konto så spelar det ingen roll hur du väljer att spara dessa. Har du däremot 10 miljoner så bör du definitivt fundera på hur du skall investera dessa och sprida risker inom olika valutor och konton.

Jag tror precis som du att det bästa för den mentala hälsan är att ha en lagom stor buffert så att man kan känna sig trygg och en inkomst som låter en leva ett bra liv utan att det går till överdrift.
Jag tror även det är bra att man inte har ekonomi att göra precis hur man vill då det snabbt leder till att man inte har några drömmar kvar.

Vad bygger du detta på? "önsketänkande?"

Personligen så skulle jag välkomna möjligheten att sluta arbeta och istället fokusera på att få en mindre förmögenhet att bli större. Tråkigt nog så är jag inte i närheten av den nivån...

Jag känner ett par på den nivån och de verkar vara väldigt avslappnade och nöjda med sin situation.

Det där är bara något fattiglapparna hittat på för att det får dem att må bättre.

Med pengar man du köpa bort många måsten, du slipper ligga sömnlös över att du inte får det att gå ihop ekonomiskt. Du akn även köpa dig bättre sjukvård.

Drog och sprimissbruk eller andra sociala problem lär du ha oavsett om du är rik eller fattig om du har dessa tendenser, fast kanske komfortablare att sitta och vara aspackad var dag i ett varmt palats än som uteliggare på en trottoar.

Är det inte?
Är detta ett konstaterar faktum eller något du tror?

Jag har idag 39500:- netto och kan lova dig att jag hade större ångest när jag fick 10 000:- netto som arbetslös.

Och vad av dessa saker är det som du menar att du inte klarar av om du har "så mycket pengar att du inte behöver bry dig om pengar"?



Det är ju redan konstaterat i en uppsjö av olika studier att rika människor inte på något sätt är lyckligare än fattiga, men att de och andra sidan är mindre ledsna. D.v.s. när du kommit upp till en viss nivå när du inte längre behöver oroa dig för pengar så spelar det ingen roll om du har 1 eller 10 miljoner extra på kontot, du kommer inte att vara lyckligare för det.

Och visst förekommer missbruk och drogrelaterade problem i alla samhällsklasser, med skillnaden att det brukar sluta betydligt värre för dom med mycket pengar.

1 miljon och 10 miljoner gör skillnad för att vara lyckligare men 1 miljard eller 10 miljarder gör ingen skillnad.
Och Ja, finns en uppsjö av studier om detta och jag har läst många av dem. Högre lön gör dig lycklig men efter en viss nivå så blir man inte lyckligare.
Men vissa som plöstsligt blir rika köper ju en massa prylar, men verkar som om de inte förstått vad lycka är, men o andra sidan så kommer dessa personer aldrig bli lyckliga oavsett hur lite eller mycket pengar de har.

Men du kan ju prova och fram till en uteliggare och säga till denne att han skall vara glad för pengar gör ingen lycklig