Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

haha, ja Gamera är inte för alla den saken är säker!

A Bucket of Blood (1959) av Roger Corman med Dick Miller.

http://www.imdb.com/title/tt0052655/?ref_=rvi_tt

Vid ett konstnärscafé arbetar diskpojken Walter Paisley (Dick Miller) som drömmer om att bli en beryktad konstnär. Filmen börjar med att poeten Maxwell (Julian Burton) reciterar sitt senaste poem, en dikt om skaparens och konstnärens suveräna rätt att kunna skapa stora konstverk. Denna aggressiva lovsång påverkar Walter djupt och oåterkalleligt, vilket får honom att skapa fantastiska och samtidigt morbida lerstatyer.

Vilken härlig film! Gillar verkligen hur filmens anslag är dikten om skaparen/konstnären och skapandets villkor (?) och som sedan blir själva riktlinjen för huvudkaraktären filmen igenom. Dick Miller som Walter Paisley är riktigt bra. Passar perfekt till rollen. Hela miljön känns väldigt beat-poet inspirerad, som att filmskaparna har läst och läst om Allen Ginsberg och Jack Kerouac innan de satte sig ner och skrev manuset. Fan, de kanske till och med själva var en del av beat-kulturen? Jag vet inte men jag fick starka vibbar från just Ginsberg och var tvungen att lugna mig litegrann genom att pausa filmen och läsa Howl litegrann.

En annan tydlig referens måste ju vara Edgar Allan Poe och
Det här var en sån där trevlig film där man sitter med ett leende på läpparna och säger högt för sig själv ”Vad fan är det här jag tittar på?”. Denna gång var det dock i en positiv bemärkelse då den inte flippar ur så mycket utan ändå håller sig på en acceptabel nivå. En fördel är ju att den är så pass kort också, 66 minuter, vilket gör att det nästan inte existerar några tråkiga eller långsamma transportsträckor utan i rask takt får vi se Walter Paisleys utveckling som konstnär men samtidigt regression som moralisk och etisk människa. Kan bara ana hur andra aspirerande independent filmskapare måste ha blivit oerhört inspirerade av att ha sett denna.

En riktigt trevlig överraskning och härlig första bekantskap med Roger Corman. Är ändå lite hård så jag ger en stark trea istället för en fyra. Jag kanske ångrar mig efter att jag låtit filmen få smälta och då känns det så fånigt att behöva sänka betyg i efterhand, men det var en rolig upplevelse att se A Bucket of Blood.

Betyg: 3.5/5

Horror Month - 2015

The Invisible Man's Revenge (1944)

Som seriens avslutande installation är den inte heller helt oväntat den svagaste. Den går mycket på tomgång och tillför inte något nytt till filmserien men dess styrka är att det är den film som är närmast skräckgenren. Den gör heller inte något exceptionellt dåligt så det är svårt att tracka ner på den för mycket men den starkaste kritiken är just att den känns onödig men storyn är också både repetitiv och tjatig.

2/5

Om jag ska rangordna filmerna från bäst till sämst så ser det ut så här:

1. The Invisible Man (1933) - 3.5/5
2. The Invisible Man Returns (1940) - 3/5
3. The Invisible Agent (1942) - 2.5/5
4. The Inivisible Woman (1940) - 2/5
5. The Inivisible Man's Revenge (1944) - 2/5

Men vilken härlig skräck-serie det är ändå, eller hur? Helt fantastisk handling och effekterna är (överlag) så charmigt grymma!! En serie man mår bra av att tänka tillbaka på och förmodligen återkomma till senare i livet .

Utav alla Universal uppföljarna håller de högre klass än de flesta. visserligen bjuder Frankenstein på mer underhållning. Men just att de försöker göra något nytt för varje ny film, eller ja förutom sista. Gör att serien känns mer fräschare än de andra filmerna. Visst är Mumien filmerna underhållna, men de går ju verkligen på tomgång och är samma handling, de tre sista då med Lon Chaney Jr.

Håller med helt och hållet. Trevliga filmer som jag kan tänka mig komma tillbaks till. Det känns inte som de är snabbt producerade för att håva in pengar på en känd titel på samma sätt som t.ex Mumien-uppföljarna är.

---

Horror Month - 2015

The Creeping Flesh (1973)

Peter Cushing, Christopher Lee med Freddie Francis i regissörsstolen i en viktoriansk setting? Det låter som Hammer men är det inte utan det är en samproduktion mellan Tigon Pictures och World Film Services. Den största skillnaden man kan se är egentligen att den känns lite mer påkostad än vad de flesta Hammer-filmer var men det är egentligen ingen större skillnad och det kan vara ren inbillning.

Stämningen är på topp och Peter Cushing lyckas som vanligt leverera halvdan dialog på ett sätt så man alltid köper det. Christopher Lee gör också ett stabilt jobb som Cushings onda halvbror som alltid levt i skuggan av sin bror men nu får chansen att skina med hjälp av lite fulspel. Filmen bygger upp en ganska intressant backstory om en stor förhistorisk människoart som levde för längesen så det är synd att det aldrig blev någon uppföljare då jag gärna hade upplevt mer av den världen. I övrigt går det att diskutera manuset för det känns som det är två storylines som har slagits ihop mer eller mindre men jag tycker ändå om resultatet även om den mindre intressanta av de två drar ner den andra lite grann. Slutet som jag tyckte om lämnar det också öppet för en uppföljare så det kanske var planen men sedan blev det aldrig av.

2.5/5

House on Haunted Hill (1959) av William Castle med Vincent Price.

En skum miljonär arrangerar en oortodox “fest” där han bjuder in fem främlingar att stanna en natt i ett kusligt spökhus tillsammans med honom och sin fru. Den som lyckas klara av utmaningen och lever vid morgondagen får 10 000 dollar.

Nja, lite besviken känner jag mig såhär efteråt, även om det var kul att se Vincent Price. Jag tror att en av orsakerna att filmen inte riktigt gick hem hos mig var för att den dels påminde om den usla Would You Rather (2012) samt att jag för flera år sedan sett remaken från 1999 med Geoffrey Rush. Grundkonceptet är intressant men jag tycker inte riktigt att det blir någon fullträff. Gillar spökhustemat men det blir för mycket konspirationer och internt spel mellan deltagarna då man istället hade kunnat göra något kusligt och skrämmande inuti själva huset och dess historia.


Den duger väl som gammal skräckis men utan Vincent Price är det inget som jag skulle rekommendera.

Betyg: 2.5/5

Horror Month - 2015

We Are Still Here (2015)

Ganska intetsägande Haunted House-skräck som dels kämpar med att fylla ut sina 83 minuter men som också blir mer och mer corny ju längre in i filmen vi kommer. Den första akten är ganska bra och sätter en ganska kuslig ton som man tror kan leda till något men man lyckas ganska snabbt flumma bort det ganska hårt. Några dödsscener mot slutet är ganska fräcka om än lite väl snabba.

2/5

Höstskräck 2015

The Mummy's Ghost (1944)

Här har vi John Carradine med brunkräm, han spelar en egyptisk präst på färd till the states för att hämta prinsessan Ananka som tagit en ny kropp. Till hjälp har han mumien Kharis, som... Jaa som går omkring och bär på den nya Ananka .
Helt OK under sina 60 min, det tuggar på utan att komma någon särskild vart. Filmen är en ny version av föregångaren som Lotso säger. Istället för hämnd ska man istället hämta tillbaka prinsessan. Ingenting särskild händer, en kärlekshistoria för sakens skull, en trött mumie, en Carradine med för mycket brunkräm och en hieroglyf-runkare som hjälper polisen.

http://www.imdb.com/title/tt0037099/

2 tomma brunkrämstuber av 5 möjliga

Helvete. Såg att en ny I Spit on Your Grave är på väg! Vem vill ha sån skit på sin resumé? Deprimerande anti-underhållning som säkerligen används som runkmaterial för psykstörda dårar. Verkligen den absolut sämsta sortens "skräck" i mina ögon. Saló, August Underground, A Serbian Film - sjuka filmer som jag ändå förstår varför de gjordes, men I Spit on Your Grave ser jag inte syftet med. Skräp!

Hade varit en grej om filmerna var dåliga rent produktionsmässigt, som med den svenska Thriller till exempel, som känns som en bisarr mix mellan The Last House on the Left och Saltkråkan. Men de här filmerna är ju otroligt välgjorda, med lysande regi och bra skådespeleri. Sånt hiskeligt slöseri med talang.

Du har ju själv hyllat The Last House on the Left och det är garanterat fler som använder den som runkmaterial då den, till skillnad från den senaste I Spit on Your Grave, innehåller sex, och även lite naket om jag inte missminner mig.

Är säker på att det finns dårar som blir upphetsade av Cravens film, men där skildras våldtäkten på ett så groteskt och vidrigt sätt som möjligt, till skillnad från I Spit on Your Grave-filmerna där kameran zoomar in på tjejens nakna kroppsdelar och verkligen frossar i hennes elände.