Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

Filmprojekt 90-tal: 17 filmer:

Con Air (1997)

IMDb: 6,8

Wow, jag är mållös över hur bra filmen är, detta är kvalité varenda stund i filmen och jag bara älskar Nicolas Cage i denna filmen, grym, hård, tuff men ändå rolig samtidigt. Filmen bjöd nästan enbart på riktigt bra action när den är som bäst. Musiken är också otroligt bra i filmen och får en absoliut att hänga med i filmen hela tiden! Denna filmen är fantastisk på alla sätt och vis. Ord kan inte beskriva hur mycket jag gillade denna filmen! Kvalité!

Mitt betyg: 10/10

Filmprojekt 5: Gamla monsterklassiker
#1 King Kong (1933) med Fay Wray och Robert Armstrong

Imdb


“It was beauty killed the beast”


Filmregissören Carl Denham (Robert Armstrong) har något lurt i görningen. Han vill så snabbt som möjligt åka iväg över stilla havet med en ovanligt stor besättning för att spela in en film ingen riktigt vet vart den ska utspela sig, inte ens kaptenen. Efter att i sista minuten ha lyckats säkra en kvinnlig huvudroll till filmen, skådespelerskan Ann Darrow (Fay Wray), bär resan iväg mot en ännu outforskat ö där vilda invånare håller till med ceremoniella ritualer. En stor mur har dessa infödingar byggt för att hålla ute ett vidunderligt monster som de endast kan tillfredsställa genom människooffer, den store Kong.

Ja, egentligen så vet väl alla om handlingen till denna klassiska äventyr- och skräckberättelse. Den har efterapats (haha) flera gånger med den ena uppföljaren och remaken efter den andra. Själv hade jag Peter Jacksons remake från 2005 färskats i minne vilket gjorde jag oundvikligen jämförde mellan den och originalfilmen. På vissa sätt är såklart den moderna remaken bättre, som i specialeffekterna. Men jag tyckte ändå att den här 1933 versionen av King Kong var på några sätt än mer brutal, som när vi får se Kong stoppa människor i munnen och vi får en närbild på hur de sprattlar och skriker i hans käft. Det kändes väldigt makabert och groteskt. Själva ryckigheten också i Kongs rörelser blir lite skrämmande då man väl accepterat stop-motion tekniken. Dessutom är det inte så mycket till transportsträckor i den här gamla -33 versionen utan det blir action och dramatik ganska snabbt. Där är Jacksons version lite segare, tar längre tid på sig. Men det vore en taskig recension om jag bara skulle jämföra den här filmen med Peter Jacksons version. Alltså över till själva originalfilmen och fokusera på den i sig själv.

Filmen är lite meta-aktig med en filmregissör som ska försöka göra en exotisk film utomlands. Vi får följa med när de reser över stort öppet hav och sedan in i en djup djungel där dinosaurier fortfarande lever. Det är på ett sätt en fantastisk äventyrsberättelse med vilda infödingar och en resa bort från civilisationen, och samtidigt blir det riktigt skräckinjagande då de här monstren attackerar och förtär människorna och de skriker för sina liv. Kuslig upplevelse och en suggestiv verklighetsflykt!

Budskapet som filmen vill säga oss är att skönheten är det som får odjuret på fall. Den stora starka besten blir som förälskad av den lilla söta vackra kvinnan och blir då mjuk och sårbar. Vackert, tidlöst, vilket gör det hela lite djupare än bara en simpel äventyrs- och skräckberättelse. Detta fulländas tydligast mot slutet när

Det filmen brister i är väl att den är föråldrad. Det kan man inte komma ifrån och även om den var en oerhörd sensation när den kom ut och så pass tidigt i ljudfilmens historia så är musiken inte riktigt min kopp te. För skränigt och överdramatiskt, vilket jag själv är medveten om att jag börjar låta som trasig skiva som bara upprepar samma kritik hela tiden. Iofs så är det ju den stora Kong som går lös på duken så musiken kanske är förståelig i sammanhanget. Det SKA vara dramatiskt och spännande, då är det bara självklart att musiken också understryker den känslan. Men själv måste jag säga att jag inte uppskattar gamla filmers orkester-soundtrack något vidare.

Skådespelarna ska jag väl inte klaga på då jag inte störde mig på dem, men de är väldigt stereotypa på vissa sätt. Filmregissören är en klämkäck figur som inte låter något stoppa honom och vår manlige hjälte John Driscoll (Bruce Cabot) har inte mycket till övers för kvinnor på en skeppsbåt och anser att hennes, Ann Darrows, själva existens på fartyget är till besvär nog. Sedan mjuknar han under resans gång och blir väldigt beskyddande mot henne. I sann manlig hjältetradition så klarar han biffen och bär henne till säkerhet. Fay Wray som fröken Darrows får kanske den plattaste karaktären att gestalta då hon inte spelar så mycket mer än en vacker kvinna som skriker och behöver hjälp från det stora farliga monstret. Nu är det ju inte Fay Wrays fel att karaktären är som den är utan det är manusförfattarna som bär skulden. Det är kanske inte direkt schablonartat men jag vill påstå att karaktärerna är lite stereotypa och de gestaltas teatraliskt. Det är en av bristerna i filmen. Men som sagt, jag störde mig inte så mycket på det utan jag använder det mest som ett argument till varför filmen inte får ett högre betyg av mig. Överlag var det en sällsam upplevelse att se på filmen.

Jag blev inte mindblown av King Kong och kan tyvärr inte sälla mig till dem som vill utropa den till ett mästerverk, annat än då sett till dess tekniska bedrifter för sin tid. Men jag blev faktiskt underhållen och den lyckades chockera mig litegrann. Att se alla människor som blev uppätna skrikandes måste ha varit minst sagt uppseendeväckande när den kom ut. Det tycker jag också att den är än idag. Budskapet om skönheten som får odjuret på fall är tidlöst. Den fungerar som en underhållande skräckfilm om ändock en föråldrad sådan än idag, men den är kanske främst sevärd som en milstolpe i skräckgenren och ett enastående bidrag i filmens historia.

Betyg: 3.5/5


Tack Lotso för James Rolfe recensionen. Den hjälpte mig att se filmen ur ett historiskt och genremässigt perspektiv.


Filmer i projektet:

Bra recension!
Tråkigt att du inte fann den vara ett mästerverk men så är det ibland. Ser fram emot fler monster recensioner från dig.

Trevligt projekt! Fyra av filmerna finns på min top 100 varav två på bra placeringar. Så det ska bli spännande att se hur du kommer rangordna dem till slut. Jag ska nog själv passa på att se den sista filmen i boxen som jag har kvar att se, The Phantom of the Opera.

Jag skrev det här i fel tråd när jag postade det igår:

Första oktober är här. Med den kom en arbetslöshet och ett sug efter kusligheter. Jag är egentligen lite för feg för att kolla på riktiga rysare på egen hand, men nu när det är oktober har jag finkammat diverse listor på filmtipset efter allt som innehåller skräck som en av genrerna. En del av filmerna är rena skräckisar, men en del är också skräckkomedier där fokus snarare lär ligga på komedi-biten. En del kanske är sci fi-filmer med kusliga inslag emellanåt. Och så vidare.

Jag har inget bestämt mål med hur många jag ska se, men jag presenterar här nedan hela listan. De filmer jag är mest intresserad av har jag fetmarkerat.

Oktoberprojekt: roboman går omvägar kring skräck!
Filmer vars gemensamma nämnare är inslag av skräck, inte att filmerna är renodlade skräckfilmer. Tillräckliga inslag för att "skräck" ska bli en av genrerna som nämns på filmtipset. Det är enda kravet.

Oktoberskräckisar

Har hitills blivit 4 nysedda och en omtitt, ställningen ser ut så här:

3/5

1. I spit on your grave III: Venegance is mine (2015)
2. The Curse Of Downers Grove (2015)
3. It Follows (2014) ( Omtitt)

2/5

4. Exists (2014)

1/5

5. Entrance (2012)

Väldigt nya filmer allihop, denna veckan går jag nog lite mer bakåt i tiden.

Har gjort en lista där jag kommer plocka osedda filmer ifrån, kommer lägga till titlar ifall jag hittar någon mer intressant under månaden.

http://nyheter24.se/filmtipset/yourpage.cgi?member=109055&page=package_view&packa ge=39288

Några jag har planerat att se om är The Exorcist III, Dawn Of The Dead och Besökarna.

Statusuppdatering för oktoberprojektet roboman går omvägar kring skräck!

Jag har nu sett 6 av de filmer jag hade på min att se lista. Totalt innehåller listan 35 filmer, men så många lär det inte bli av att jag hinner se. Men jag hoppas komma upp i 15 eller så åtminstone.

Topplistan på de filmer jag sett:
1. Ravenous (1999) - 5/6
2. From Dusk Till Dawn (1996) - 3/6
3. Paper House (1988)
4. Event Horizon (1997) - 2/6
5. Dagon (2001)
6. The Burrowers (2008) - 1/6

----------

Jag har även tänkt ett tag på att lansera ett projekt som tar mig ut över världen och bjuder in till lite mer internationell film. Och nu har jag bestämt mig för hur det ska gå till. Vi kallar leken för Den stora landskampen. Reglerna:
- Jag uppmuntrar mig själv att se lite mer film som inte kommer från USA.
- Varje film som inte inte huvudsakligen har USA som produktionsland är med som tävlande bidrag för sitt produktionsland. Jag kommer följa vad diverse källor anger som produktionsland, inte regissörens hemkomst. Michael Haneke kan således teoretiskt sett bidra till både Österrike, Tyskland och Frankrike...
- Filmens av mig angivna betyg på skala 1-6 blir den poäng som filmen ror hem åt sitt land.
- Alla länder utom USA är med i tävlingen. Jag får utröna i efterhand om det är dumt att låta andra engelskspråkiga länder tävla mot icke-engelskspråkiga länder.
- Alla filmer jag vill se är med i tävlingen. Det är inget krav på att det ska vara respektive lands mest älskade filmer, utan bara att jag har lust att se filmen. Inga krusiduller. Tough luck om ett land råkar representeras av några usla C-skräckisar medan ett annat bjuder på sin mest storslagna filmkonst. Bättre lycka nästa omgång av Den stora landskampen.
- När jag har sett 2 filmer från minst 8 länder kommer den första utgallringen äga rum. Efter detta kommer endast de 6 länder som genererat bäst betyg på sina 2 filmer att få fortsätta Den stora landskampen.
- När jag sett en tredje film från dessa länder kommer ytterligare en gallring göras, och endast de 4 bästa länderna återstår till en fjärde film. På samma sätt kommer jag gallra ut land 3-4 när den fjärde filmen är sedd, och finalomgången utgörs av att jag ser en femte film från de två kvarvarande länderna. Totalt ger det här att jag inom tävlingen/projektet ser minst 16+6+4+2=28 filmer som inte kommer från USA, vilket kan vara bra att uppmuntra mig själv till.
- Om flera länder har samma totalpoäng gäller vilken som har flest antal sexor, femmor, fyror osv. Är det fortfarande lika gäller min magkänsla.
- Jag tänker också att jag kommer spara betygen för de länder som jag bara såg 1 film av, så att de finns kvar från början när jag drar igång nästa inkarnation av Den stora landskampen. Det är ju tråkigt att åka ut utan att ens ha fått chansen.

---

Jag började igår när jag såg en sydkoreansk och en spansk film. De finns recenserade i en annan tråd. Ställningen efter att jag inom tävlingen endast sett Memories of Murder och Dagon är följande:

Snyggt! Riktigt kul projekt! Kommer följa

Brutus Asiatiska regissörmästerskap 2015!

Då var jag tillbaka igen! Pga för lite tid till film och att jag ryckts med i oktoberskräckisarna här på forumet när jag väl fått tid (TACK FÖR DEN LOTSO OCH JOEL431! ) så har det blivit väldigt lite tid till detta projektet i det senaste och det ser ut som att det blir svårt att jag kommer hinna bli klar fram till årskiftet då det kommer en flytt och lite divers mitt in bland julfirandet också, but bare with me och jag skall försöka bli färdig så fort jag kan!

I vart fall, eftersom det var en stund sedan jag posta här så postar jag en länk till nuvarande uppsättning av filmer som jag ser här: (FB) Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

Men som ni märker så är det egentligen Weerasethakuls Blissfully Yours som jag skall recensera nu om man går efter turordningen, men så blir det inte! Istället kommer jag se Weerasethakul senare i veckan och då inte Blissfully Yours, varför undrar ni? Jo! Det är för att jag skall på filmfestival som startar för mig imorgon och där kommer jag se Weerasethakuls senaste Cemetary of Splendour på den vita duken! Fantastiskt! Så därför får han vänta lite och jag såg för ett par dagar sedan The Butterfly Murders istället, har inte orkat skriva några längre rader i det senaste men nu fick jag suget tillbaka. Mycket nöje!


Film #35 - Grupp D - The Butterfly Murders
Originaltitel: Die Bian
Regi: Tsui Hark
Årtal: 1979

Domarens omdöme:

Tsui Hark är minsann en intressant regissör, något han rör kan bli helt mästerligt, annat riktigt b och uruselt. The Butterfly Murders blandar och ger och Tsui Harks ojämnhet visar sig klart och tydligt i denna 70-tals HK-rulle. Filmen är verkligen speciell och det skall han ha stort cred för, den går knappt att jämföra med någon annan 70-tals rulle från HK's storhetstid vilket är riktigt roligt, det jag kan beskriva den bäst som är en slags Wuxia/Giallo mash-up och det är fan inte illa egentligen.

Scenografin är riktigt, riktigt trevlig likt de andra filmerna jag har sett av Hark i projeketet och huvudskurken är verkligen genial. Det hoppar också in lite vackra flygande damer som wuxian såklart måste ha och sedan kryddar på med en klassisk gialloberättelse där de skall lösa en rad mystiska mord innefattande fjärilar. Det var en alldeles speciell upplevelse och även fast det inte var speciellt bra hela tiden så vill jag ändå rekommendera denna till er filmnördar som älskar 70-tals HK och behöver en ny frisk fläkt i en annars ganska så slentrianliknande genre. Ni giallosgrabbar borde också snegla in på den, även fast mina jämförelser kanske inte är helt på prick så var ändå igenkänningsfaktorn stor från min sida så jag vill nämna det.

Annars är det som klassiska HKs, saker går fort, karaktärer kommer och går och det blir rörigt (likt giallos också såklart!) men den har ändå en oemotståndlig charm trots att den inte riktigt fångar mig. Jag kan definitivt ge The Butterfly Murders en chans till men likt Harks tidigare filmer så slutar denna också med en trea, en genomrak en också.

Betyg: 3/5 | 8/15

Tabeller just nu!


Sedda filmer i projektet

Idag har jag sett Apan (Sverige) och Switchblade Romance (Frankrike). Det har resulterat i att Sverige förvånande nog leder Den stora landskampen just nu. Vem hade kunnat ana? Men kom ihåg att vi fortfarande är i början av steg 1. Det återstår minst 12 filmer att se innan jag ens kan gå in i steg 2. Massor kan hända.


I projekt Omvägar kring skräck har jag nu sett 7 av de uppemot 35 planerade filmerna.

EDIT: Jag kommer förmodligen se Snowpiercer med några kompisar imorgon, vilket i så fall blir Sydkoreas andra film i landskampen. Jag hoppas innerligt att de får vara med till steg 2 av tävlingen, för jag vill gärna se Old Boy inom tävlingen.

Filmprojekt 5: Gamla monsterklassiker
#2 Dracula (1931) av Tod Browning med Bela Lugosi.

Imdb

"Listen to them. Children of the night. What music they make."

"There are far worse things awaiting man than death."


Greve Dracula bestämmer sig för att flytta från sitt ruinförfallna slott och bosätta sig i London. Väl där börjar samtidigt människor försvinna och sedan dyka upp livlösa, tömda på blod och med två bitsår på halsen. Misstankar dras till den nyinflyttade främlingen. Kan den mörka, intensiva greven från Transsylvanien vara en vampyr?

Den klassiska Draculafilmen med Bela Lugosi i rollen som definierade både honom och filmkaraktären Dracula. Stilbildande för flertalet efterföljande adaptioner på Bram Stokers roman om vampyrgreven. Även för dem som aldrig har sett Dracula så är handlingen i stora drag redan välkänd. Greven är en vampyr som dricker människoblod och gör lydiga undersåtar av sina offer. Genom en samlad motoffensiv i ledning av professor Van Helsing så försöker man bekämpa Draculas makt och inflytande för att till slut helt förgöra den ondskefulla greven. Har man bara sett åtminstone en Dracula-filmatisering (eller kanske t.o.m. även läst boken) så vet man redan hur början, mitten och slutet kommer att urarta sig. Med eventuella små skillnader och variationer från adaption till adaption så är grundhandlingen densamma i de flesta versioner.

Hur står sig då denna över 60 år gamla version med dagens mått mätt? Nja, det är nog fel utgångspunkt när man ska titta på den här filmen. Man kan inte förvänta sig en maffig verklighetsflykt á la Christopher Nolan. Snarare ligger tjusningen i att få se Bela Lugosi göra sin tolkning av Dracula som sedermera kom att bli den gängse uppfattningen över hur vampyrgreven ser ut och agerar. Jag har nog aldrig sett en sådan intensiv blick på en film som här. Bela Lugosis ögon gör nästan halva skådespelarprestationen. En nästan lika minnesvärd del av hans tolkning ligger i rösten och hur han levererar sina repliker. Man tydligt höra den utländska brytningen, detta som ett resultat av att han inte kunde det engelska språket särskilt väl utan lärde sig replikerna fonetiskt. Allt detta tillsammans med den starka och intensiva närvaron Lugosi har på scen gör att han cementerar sin rolltolkning av greve Dracula som den klassiska urtypen för all framtid. Detta är den stora styrkan i 1931 års version av Dracula.

De negativa sidorna hos filmen är några tekniska aspekter samt slutet som jag kommer att ta upp senare. Man kan se tydliga drag av stumfilm i den här versionen, vilket inte är förvånande då regissören Tod Browning var en erfaren regissör under just stumfilmseran och inte vidare bekant med de mer moderna delarna av ljudfilmen. Därför finns det scener i Dracula (1931) där inget ljud förekommer utan vi får endast en närbild och in zoomning på Dracula där en kanske mer erfaren ljudfilmsregissör hade valt att lägga på musik för att förstärka den kusliga känslan. Å andra sidan kan det ha varit ett medvetet val av Browning att återgå till stumfilmsaspekterna och låta det rent visuella få skapa stämning och atmosfär. Jag skulle dock ha föredragit lite mer ljud och musik i vissa fall, förutsatt att det inte är av den skräniga typen.

Intressant kuriosa är att Universal samtidigt spelade in en spansk version av Dracula där det spanska filmteamet fick komma på kvällen/natten och spela in på exakt samma ställe och scener som det amerikanska filmteamet hade arbetat med under dagen. Det spanska filmteamet fick då se vad amerikanerna hade gjort och satte en prestige i att försöka överträffa jänkarnas version. Resultatet av det ska, enligt vad jag har förstått då jag inte sett den spanska versionen ännu, vara att spanjorernas version är betydligt mer tekniskt välgjort och mer ”modern” samt att den också är mer sensuell och kanske lite lössläppt till skillnad från den amerikanska versionen.

Då jag har läst romanen och intresserat mig för just adaptionsstudier så måste jag säga att det närapå genialiskt av filmskaparna att se till att ha flera scener med Bela Lugosi där han får spela mot de andra skådespelarna flera gånger. En intressant avvikelse i adaptionen från grundmaterialet som hjälper filmen att bli mer fängslande och intressant, mycket tack vare just Bela Lugosi i rollen som Dracula. Lika bra att smälla på så mycket screentime som möjligt med honom istället för att följa romanen till punkt och pricka. Smart val.

Slutet är dock det absolut sämsta i filmen. Spoilervarning för den som inte sett 1931 års amerikanska version av Dracula:

Frågan är dock vad som ska väga över i betyget. Är Bela Lugosi så fantastiskt bra att hans prestation kompenserar den föråldrade tekniken och det horribla slutet? Jag känner mig faktiskt snäll så det får stanna på en väldigt väldigt svag trea istället för en stark tvåa. Bela Lugosi gör filmen och det är tack vare honom den är så pass minnesvärd och klassisk att titta på än idag.

Betyg: 3/5


Filmer i projektet:
1. King Kong (1933) 3.5/5
2. Dracula (1931) 3/5
3. Frankenstein (1931)
4. The Mummy (1932)
5. The Invisible Man (1933)
6. The Bride of Frankenstein (1935)
7. The Wolfman (1941)
8. The Phantom of the Opera (1943)
9. The Creature from the Black Lagoon (1954)
10. Godzilla (1954)

Brutus Asiatiska Regissörmästerskap 2015!

Dags att börja öka takten här nu! Två nya sedda igår och idag:

Film #36 - Grupp C - Att Leva
Originaltitel: Huozhe
Regi: Zhang Yimou
Årtal: 1994

Handling: Fugui är en spelgalen familjefar i fyrtiotalets Kina. På grund av sitt spelande förlorar han sitt hus och hans fru Jiazhen överger honom. Vi följer sedan Jiazhens och Fuguis öde under några omvälvande årtionden i Kinas historia.

Domarens omdöme:

Andra filmen som heter Att Leva i projektet så ni får inte blanda ihop detta med Akira Kurosawas Att Leva (orig. Ikiru, 1952).

Denna filmen av Zhang Yimou handlar om en familj som har ett väldigt tumultigt liv samtidigt som stora förändringar i Kina sker (kinesiska revolutionen etc) och den utspelar sig under 30 år. Från 40-talet fram till 1970 ca. De två huvudrollerna som spelas av den vackre Gong Li och Ge You (som faktiskt hade huvdrollen i If you are the one) är väldigt välskrivna och känns ytterst levande, detta hjälper också till med ett fantastiskt skådespel från bägge. Som man är van vid när man slår på en film av Zhang Yimou så får man en vacker film, likt en tavla och Att Leva är inget undantag. Härliga kostymer, fina scener och vackert foto gör att Zhangs signum håller i sig.

Filmen skulle dock kunna vara lite längre, det är mycket som skall berättas under dess 2 timmar och 12 minuter och det känns lite hafsigt och hoppigt ibland, den hade mått gott av att vara ca en halvtimme längre tror jag. Men oavsett så är det en medryckande film med en familj som man verkligen vill se och följa under dessa år i ett nedåtgående, kommunistiskt Kina. Med detta får man sig också en rejäl lektion i modern kinesisk historia. Vilket inte kändes helt fel då det var längesedan man läste om detta i skolan. En viktig film som har mycket att berätta, men tyvärr så drar det hafsiga hoppandet i tiden ner helheten lite. Jag var tvungen att sova på betyget, men efter noga fundering så får Zhang ändå en svag fyra, detta är ändå sjukt mycket bättre än många "treor" som jag sätter. Zhang fortsätter att göra mig nöjd.

Betyg: 4/5 | 10-/15

Film #37 - Grupp A - On the Occation of Remembering the Turning Gate
Originaltitel: Saenghwalui balgyeon
Regi: Hong Sang-soo
Årtal: 2002

Handling: 30-åriga Gyung-soo är en skådis med en karriär i utförsbacke. För att komma ifrån stressen i Seoul beger han sig till småstaden Chuncheon och träffar sin vän Seong-wu för första gången på många år. Detta blir början på en halvhjärtad jakt på kärlek som tar Gyung-soo runt i småstads-Korea.

Något Hong Sang-soo skall ha är att komma på riktigt bra engelska titlar för sina filmer, riktigt fin titel som sitter gott på tungan. Tyvärr är filmen inte lika exalterande. Man känner igen Hongs stil från de två tidigare filmerna jag sett, filmen är uppdelad i olika kapitel, en storstadsman åker ut på landet för att därefter ha relationer med en kvinna/flera kvinnor. Det dricks gärna och koreanska rumpor studsar fram och tillbaka på skärmen. Jag älskade verkligen den första filmen jag såg av Hong: Virgin stripped... men efter det har jag inte blivit helt imponerade av Hongs filmer, det är lite mycket av samma sak här men inte alls lika bra. Här får vi dock endast se filmen ur mannens perspektiv där Hong tidigare visat fram bägge sidor i en relation.

Filmen är intressant stundtals och Hong är duktig på att skildra osäkra relationer men On the occation... är ganska färglös och det blir lätt lite slötråkigt. Det är inte segt eller långsamt, bara tråkigt tyvärr. Men den har ändå många bra scener och det var verkligen inte så att jag satt och väntade på att filmen skulle ta slut. Men jag tror tyvärr inte att detta är en film som kommer sitta fast länge i mitt minne. Trist men sant, Virgin var fantastiskt men de två senaste filmerna jag sett av Hong har varit väldigt mellanmjölk. Denna var dock snäppet vassare än The Power of Kangwon Province.

Betyg: 3/5 | 7+/15

Tabeller just nu!


Sedda filmer i projektet