Vi såg igår en gigantisk manifestation och enighet i SVT;s gala. Alla etablerade partier, all seriös och verklighetsförankrad media står eniga.
Hjälp- och frivilligorganisationer, kyrkan, Kustbevakningen, Sjöräddningen, Röda korset, Läkare utan gränser, artister, idrottsmän, idrottsförbund, komiker, enskilda politiker, eldsjälar och volontärer står eniga.
Och inte minst en helt dominerande del av svenska folket står eniga om att Sverige har råd, Sverige har vilja, Sverige har kapacitet att hjälpa flyktingar både i närområdet och inom Sveriges gränser.
44 % av Svenska folket vill ta emot fler flyktingar. 31 % kan tänka sig att öppna sitt hem för krigsoffer, fantastiska siffror som ökat betydligt under året.
Mot detta vattenfall av förnuft och värme står en liten svag och utsatt skara som är allt från rena rasister till individer som påverkats av den populism som drivs av främlingsfientliga krafter.
Det som förenar dessa är utanförskapet, okunskapen och rädslan för att möta det nya. En avundsjuka mot att utsatta får dela vårt gemensamma. En rädsla för att hamna utanför det offentligas varma famn i konkurrens med nya Svenskar. En rädsla för ett nytt och bättre Sverige.
Jag kan exemplifiera detta och att okunskap, rädsla och avundsjuka förenar.
Dessa utsatta och okunniga menar att det är fel att välkomna en Syrisk läkare till Sverige. En man som betalat 10.000 tals Euro för sig och sin familj. Han ses som en lyxflykting och bidragsturist och skall inte välkomnas.
Dessa utsatta och okunniga menar att man skall ta emot verkliga flyktingar, det vill säga de svagaste och mest utsatta. Men de är inte välkomna de är bidragsparasiter och kommer aldrig att bidra.
Paradoxalt nog finns med det resonemanget ingen att välkomna.
Vi är redan en av UNHCR:s största givare men populistiska krafter vill öka detta bistånd i närområdet med 7-8 Miljarder. I närområdet finns minst 50.000.000 flyktingar. Denna ynnest av populism ger 160 kronor per flykting i engångsbelopp. Försörjning några veckor för en familj sedan är Åkessons pengar slut. Skall det satsas nya då ?
Vad det handlar om är att utsatta grupper i Sverige på något sätt är avundsjuka på flyktingar och migranter att man är rädda för att dela bidrag, dela A-kassa, dela offentlig vård och omsorg med de nya och okända. Man är rädd för att bli omsprungen av de nya att inte få plats vid det offentligas köttgrytor.
Främlingsfientlighet och avundsjuka är som siamesiska tvillingar hos de som förleds av populism och mörka krafter
Att diskutera
- Har jag rätt angående läkaren ?
- Har jag rätt avseende den fattiga flyktingen i tältlägret ?
- Har jag rätt avseende verkan av SD:s populistiska utspel om hjälp i närområdet ?
- Har jag rätt om kopplingen, främlingsfientlighet och avundsjuka ?
Hjälp- och frivilligorganisationer, kyrkan, Kustbevakningen, Sjöräddningen, Röda korset, Läkare utan gränser, artister, idrottsmän, idrottsförbund, komiker, enskilda politiker, eldsjälar och volontärer står eniga.
Och inte minst en helt dominerande del av svenska folket står eniga om att Sverige har råd, Sverige har vilja, Sverige har kapacitet att hjälpa flyktingar både i närområdet och inom Sveriges gränser.
44 % av Svenska folket vill ta emot fler flyktingar. 31 % kan tänka sig att öppna sitt hem för krigsoffer, fantastiska siffror som ökat betydligt under året.
Mot detta vattenfall av förnuft och värme står en liten svag och utsatt skara som är allt från rena rasister till individer som påverkats av den populism som drivs av främlingsfientliga krafter.
Det som förenar dessa är utanförskapet, okunskapen och rädslan för att möta det nya. En avundsjuka mot att utsatta får dela vårt gemensamma. En rädsla för att hamna utanför det offentligas varma famn i konkurrens med nya Svenskar. En rädsla för ett nytt och bättre Sverige.
Jag kan exemplifiera detta och att okunskap, rädsla och avundsjuka förenar.
Dessa utsatta och okunniga menar att det är fel att välkomna en Syrisk läkare till Sverige. En man som betalat 10.000 tals Euro för sig och sin familj. Han ses som en lyxflykting och bidragsturist och skall inte välkomnas.
Dessa utsatta och okunniga menar att man skall ta emot verkliga flyktingar, det vill säga de svagaste och mest utsatta. Men de är inte välkomna de är bidragsparasiter och kommer aldrig att bidra.
Paradoxalt nog finns med det resonemanget ingen att välkomna.
Vi är redan en av UNHCR:s största givare men populistiska krafter vill öka detta bistånd i närområdet med 7-8 Miljarder. I närområdet finns minst 50.000.000 flyktingar. Denna ynnest av populism ger 160 kronor per flykting i engångsbelopp. Försörjning några veckor för en familj sedan är Åkessons pengar slut. Skall det satsas nya då ?
Vad det handlar om är att utsatta grupper i Sverige på något sätt är avundsjuka på flyktingar och migranter att man är rädda för att dela bidrag, dela A-kassa, dela offentlig vård och omsorg med de nya och okända. Man är rädd för att bli omsprungen av de nya att inte få plats vid det offentligas köttgrytor.
Främlingsfientlighet och avundsjuka är som siamesiska tvillingar hos de som förleds av populism och mörka krafter
Att diskutera
- Har jag rätt angående läkaren ?
- Har jag rätt avseende den fattiga flyktingen i tältlägret ?
- Har jag rätt avseende verkan av SD:s populistiska utspel om hjälp i närområdet ?
- Har jag rätt om kopplingen, främlingsfientlighet och avundsjuka ?