Citat:
Ursprungligen postat av
mitthopp
Men Hur uppstod kärlek från början, varifrån kommer kärlek ?
Det var ju inte så att någon människa sa: nu ska vi gilla varandra lite bättre ?
För det du glömmer är att människan i grunden är egoist och en egoist känner inte kärlek till någon annan än sig själv.
Jag vet inte hur det uppstod...
Men jag är införstådd i att kärlek är intimt bundet till överlevnadsdrift.
Varför det är lättare att tala i termer av livsparameterar, för att komma åt det här med livskvalitet.
För ökad kärlek brukar innebära ökad livskvalitet, det säger mågot om hur man förvaltar överlevnadspotentialen.. dem man nu förstår vill säga.
Alla kulturer värderar inte livsparametrar lika, men så ses också olika toleransnivåer.. i olika samhällen.
Bl.a synen på barn, ger en fingervisning. Som jag ser det. Ska tilläggas
..så, det landar hela tiden på empiri.. ett ord som skymfas hårt av teister med teistiska intressen..
vilket i sig ju är klockrent motsägelsefullt, för då förstår man att gudsivrare försöker driva en slags "egen tes" som klart avviker begreppet kärlek som är omtanke och drivkraften att bevara vad man vet ökar livskvalitet, för att tjata till det en gång till.
att-leva-med-gud ... eller att leva med erfarenheten som sin bäste vän... tja.. är kanske ett val man kan ta så länge man sitter och får teknik serverat men plocka bort alla faciliteter och komfort.. som uppkom via hard science.. och säg om det som säges i bönen.. där ni ju är övertygade om att gud-ger-och-gud-tar.. därmed att teister "definierar" kärlek som av gud kommet
mkt märklig livsattityd tycker jag. snacka om att bortrationalisera kärlekens allra djupaste innebörd. viljan att leva och älska det man har , nåja älska.. uppskatta åt,-minstonde! .. klara av att å andras väga se värdet och glädjas åt att ju fler som har det bättre.. desto kraftigare kärlek i aktivitet. liksom.
att skapa hierarkier.. i kärleksordandet, ser jag som direkt demoraliserande och smular sönder de moraliska anspråk som gudsdyrkare påstår sig ha, jag tycker personligen att man just bevisar sig ha noll koll - tomgngsparafraser i strid ström
överlevnad och att inte ge upp.. utan kämpa om så i snålblåst, för mäniskors srätt att inte fastna i dogmatikens hjulspår. det är en bit kärlek som jag fattar. att lmna sig själv och sin-väg-mot-gud-att-se mig se mig se mig.. men upplåta sig åt andras bekymmer.. det brukar kosta varken tid el pengar... det sker medan man ändå ägnar sig åt levernet. liksom.
men.. exklusiva religionssnobbar.. hr det trögt med basic iq.. där problemen ligger, man är förblindad av det sociala mervärdet som kallas för prestige med annan term
släpp på prestigen en gnutta, så brukar kärlekspotensen öka...