Citat:
Ursprungligen postat av
Pung
(Herregud, detta blir en lång parantes utanför ämnet, men alltså... har de antivita NÅGONSIN fått rätt? Seriöst. ALLA deras förutsägelser slår ta mig fan ALLTID fel. Järnrören skulle bli slutet för SD, uthägningarna, DÖ, isoleringen, "nu vänder det"-kampanjen. Fel, fel, fel, fel. Alltid följt av en analys efteråt där de självsäkert konstaterar varför SD ökat "mycket fokus på deras frågor", "martyrer", "underdog", "uppfattas som ett anti-etablisemangsparti".
Jaha... Varför aldrig den analysen innan då? Om det nu är så självklart att alla deras kampanjer gynnar SD, varför fortsätta med dem. Varför säga att det vänder nu. De borde ju istället säga "nu kör vi en sån här kampanj igen, så räkna med raketsiffror för SD snart". Att i efterhand konstatera varför något hänt är liksom ingen konst.
Hur som helst undrar man varför alla dessa felgissningar aldrig påverkar deras självsäkerhet. Gång på gång på gång när de förutspår en utveckling så blir det tvärtom. Uppenbarligen har de inte förmåga att förutse vad något idag ger för resultat imorgon. De kan uppenbarligen inte göra korrekta analyser av samhällsförändringar och orsakssamband.
Varje gång de gissar så blir det precis tvärtom.
Förnekelse är ett monster. Fråga valfri alkis, rökare eller överviktig. Hjärnan hjälper så gärna till att dirigera bort alla signaler den inte vill ha. Och det läskiga med förnekelsen är att den ofta inte ens upphör när situationen blivit omöjlig. De fortsätter supa efter att det kostat dem jobb, familj och bostad. De fortsätter röka efter besked om KOL eller lungcancer. Att det svenska etablissemanget lever djupt inne i hjälplös förnekelse blev sorgligt uppenbart i debatten mot Danmark. Man satt bara och gapade när Godner och framtidsministern vidhöll att det inte finns några problem med det som händer nu, vi klarar av det, och det finns inget tak.
Att SD får 27,2% är ett lungcancerbesked, men det går inte in ändå. Hjärnorna vägrar ta in signalen och styr istället om den till att det helt enkelt inte är sant. YouGov och Sentio är översvämmade av SD-aktivister. Ja. Så måste det vara. Spelar ingen roll att Sentio hade rätt 2010 och 2014 eller att YouGov låg för lågt 2014. Nätaktivisterna måste ha mobiliserat efter valet. Ja. Så måste det vara. Det är Sifo och Ipsos som ligger rätt. Ja. Nu känns det bättre.
Reaktionen efter valet 2014 där SD fick 13% blev chock. Det skulle inte vara en chock, det var ett högst väntat resultat. Men in i det sista trodde man att telefoninstituten låg rätt eller t o m för högt. Blir väl 9-10% sådär, högst. Så blev det 13%. Ett valresultat går inte att förneka. PK-hjärnorna letade då förtvivlat efter sätt att få det till att det inte hade med invandringen att göra. Det var arbetslöshet, missnöje med livet, diffust missnöje med politiken i allmänhet, protest mot blockpolitiken, konsekvens av skattesänkningar... invandringen, nej, absolut inte den.
Förnekelsen arbetar för högtryck mot varje intryck som talar ett annat språk än det man vill höra. MV-prognoser, PISA-resultat, bostadskris, låg utbildningsnivå, kriminalitet, asylfusk... bara slå bort det eller gå till DN eller ETC och få lugnande medel i form av färdiga bortförklaringar från någon förnekare med penna.
Därför förblir hela processen en läggmatch. Andra laget tror helt enkelt ännu inte att det är sant att SD är på planen och gör mål. Varje steg som går i SD:s och den invandringskritiska opinionens riktning är osynligt för motståndarna pga förnekelsen som äger dem helt.
Här är det dags att rannsaka sin egen förnekelse. Jag har haft rätt i många förutsägelser men gjorde en stor missbedömning: Jag trodde att ungefär vid 10%, högst 15%, skulle det bli så ohanterligt att de gav upp och anpassade sig. Att pragmatismen skulle kicka in där, när verkligheten gjorde sig alltför påmind. Uppenbarligen har jag förnekat deras förnekelse, jag ville inte se hur djupt in i sjukdomen de var. Förnekelsen är så stark att de till och med gjorde en decemberöverenskommelse om att valresultatet faktiskt inte var sant och att man därför ska komma överens om att låtsas som att riksdagen fortfarande bara består av 7K-partier. Och när Söder valdes till talman vägrade man acceptera att det var sant. "Inte min talman" blev riksdagens slogan för dagen. Jo, han är er talman, jag lovar.
Det är uppenbart nu, baserat på DÖ, det allmänna beteendet från 7K, S-valanalysen, Batras uttalanden, hanteringen av invällarkrisen, debatten mot Danmark etc att det inte finns någon tröskel där man ger upp och anpassar sig efter omvärlden, opinionsläget och verkligheten. 25% är inte tröskeln. 30% är inte tröskeln. 35% är inte tröskeln. Den existerar helt enkelt inte. Inte ens vid 51%. Visst, SD kommer att bilda majoritetsregering ensamma om de får 51%, men det innebär inte att förnekelsen upphör. De 49% kommer att intala sig att det inte händer
egentligen och att de är i majoritet
egentligen. Så det är ingen idé att "förhandla". Den fasen är avslutad. Förnekarna får helt enkelt stå där medan väljarna promenerar förbi dem på vägen till SD. Slutsnackat. Erbjudandet har löpt ut.