Citat:
Min kunskaper om juridik är mycket fattiga så jag kan inget om svårigheterna rent lagmässigt att bedriva utredning utomlands. Däremot antar jag att det är avsevärt lättare när det handlar om ett närbeläget, demokratiskt EU-land där deras polis dessutom visat vilja att hjälpa till.Vill bara kommentera detta med att "riva runt i Litauen"
Det är ju som de själva säger inte alldeles enkelt att bedriva polisiärt utredningsarbete utanför sin egen jurisdiktion (i detta fall landet Sveriges gränser). Jag känner inte till något om reglerna i Litauen, men jag kan tänka mig att det finns en byråkrati där som inte är helt lättgenomtränglig. Frågan är också: Vad ska man egentligen bedriva för utredningsarbete på ort och ställe som skulle ha något värde för polisutredningen angående mordet här i Sverige? Man har kollat upp domar på honom och han är grön såvitt jag förstår. Eventuella brott mot kvinnor i Litauen är inte den svenska polisens sak att utreda, utan den litauiska. Jag förutsätter att de har fått den information de kan behöva i den delen som ev. skulle kunna vara till nytta. Så vad mer? Vad har det för värde att t ex åka runt och prata med lärare, gamla skolkamrater och andra om NB:s handel och vandel? Visst - man kan göra sånt när det rör sig om en inhemsk förövare av ett grovt brott. Det gjordes avseende Kristoffer i Vatchareeyamordet. Men bevisvärdet av sådant är nog sällan något att hänga i julgranen. Det ska nog till ett väldigt speciellt bevisläge för att ett karaktärsmord, alternativt en unison hyllning av NB från litauiskt håll skulle kunna få vågskålen att väga över åt ena eller andra hållet.
Som vanligt finns det en faktor som man ibland kallar utredningsekonomi: Oavsett vad det är vi utreder så har vi sällan resurser att nysta i varenda tänkbar trådända. Vi måste försöka begränsa oss till sådant som är viktigt för utredningen och inse att en del mindre saker får vi lämna därhän. Man blir aldrig en bra utredare om man inte lär sig den konsten - det vågar jag säga som professionell sådan. Sen kan det finnas utredningar där borrande i detalj är nödvändigt, men det gäller inte överallt och jämt. För mig känns polisbesök i Litauen vad gäller NB-åtalet som en sak som faller utanför god utredningsekonomi. Sagt med förbehåll att man under häktningstiden hann få ut den information man behövde få ut från brodern och frun. Vad gäller deras fall så får jag intrycket att trådens jurister verkar tolka åklagarens brist på "action" gentemot dom som att det troligast inte blir några åtal där. Vi får se om det stämmer.
Det är ju som de själva säger inte alldeles enkelt att bedriva polisiärt utredningsarbete utanför sin egen jurisdiktion (i detta fall landet Sveriges gränser). Jag känner inte till något om reglerna i Litauen, men jag kan tänka mig att det finns en byråkrati där som inte är helt lättgenomtränglig. Frågan är också: Vad ska man egentligen bedriva för utredningsarbete på ort och ställe som skulle ha något värde för polisutredningen angående mordet här i Sverige? Man har kollat upp domar på honom och han är grön såvitt jag förstår. Eventuella brott mot kvinnor i Litauen är inte den svenska polisens sak att utreda, utan den litauiska. Jag förutsätter att de har fått den information de kan behöva i den delen som ev. skulle kunna vara till nytta. Så vad mer? Vad har det för värde att t ex åka runt och prata med lärare, gamla skolkamrater och andra om NB:s handel och vandel? Visst - man kan göra sånt när det rör sig om en inhemsk förövare av ett grovt brott. Det gjordes avseende Kristoffer i Vatchareeyamordet. Men bevisvärdet av sådant är nog sällan något att hänga i julgranen. Det ska nog till ett väldigt speciellt bevisläge för att ett karaktärsmord, alternativt en unison hyllning av NB från litauiskt håll skulle kunna få vågskålen att väga över åt ena eller andra hållet.
Som vanligt finns det en faktor som man ibland kallar utredningsekonomi: Oavsett vad det är vi utreder så har vi sällan resurser att nysta i varenda tänkbar trådända. Vi måste försöka begränsa oss till sådant som är viktigt för utredningen och inse att en del mindre saker får vi lämna därhän. Man blir aldrig en bra utredare om man inte lär sig den konsten - det vågar jag säga som professionell sådan. Sen kan det finnas utredningar där borrande i detalj är nödvändigt, men det gäller inte överallt och jämt. För mig känns polisbesök i Litauen vad gäller NB-åtalet som en sak som faller utanför god utredningsekonomi. Sagt med förbehåll att man under häktningstiden hann få ut den information man behövde få ut från brodern och frun. Vad gäller deras fall så får jag intrycket att trådens jurister verkar tolka åklagarens brist på "action" gentemot dom som att det troligast inte blir några åtal där. Vi får se om det stämmer.
När du talar om gamla skolkamrater och lärare slår du, kanske oavsiktligen, huvudet på spiken. Det är just den typen av vittnesmål som jag tror är värdefulla för att få en så sanningsenlig och komplett bild som möjligt av NB som person.
Om alla hans bekantskaper som förhörs mer eller mindre säger samma sak som redan konstaterats i personutredningen kanske man kan anta att det inte finns något mysko i hans förflutna. Om det däremot finns någon som observerat eller hört något om honom skulle detta kunna vara ett spår att bygga på, även om det inte funkat som ensamt bevis. Säg att denne klasskamrat x eller nära barndomsvän y vet att NB gjort en liknande grej som LH-mordet när han bodde i England. Man kollar polisregister och vips, en tjej i tex samma ålder och med samma fysiska attribut som LH hittades död. Liknande scenario. Sommarmord. Och så vidare. Man kan inte veta sånt här om det inte undersöks.
Det jag menar är också att det inte kan vara särskilt komplicerat att bara skicka över några personer till Litauen och rota lite i hans förflutna. "Let's run it up the flagpole and see if anyone salutes it", ungefär.
Å andra sidan vet jag inget om åklagarens bevismaterial. Han kanske har såpass mycket på fötterna att oavsett vad som hittats i Litauen så vet han att NB är skyldig.
Det fetade - är du professionell polisutredare?
