Citat:
Ursprungligen postat av
jongari
Och om det inte lyckas att få 35-åringen att erkänna med den tekniken, vad blir då nästa steg?
Rent allmänt gör man såhär:
När den misstänkt inte medverkar (det är hans rättighet, såklart) samlar man en överväldigande bevisning (vi utgår nu från att man har "rätt man" och att det finns bevisning).
Sedan konfronterar man den misstänkte och ombudet med bevisningen och så ställer man frågan "vad har du att säga om det här".
Då kan två-tre saker hända:
Den misstänkte kan erkänna gärningen och i samband med det medge eller förneka brott.
Den misstänkte kan också förneka gärningen helt och hållet, och då förnekar man ju automatiskt också brott. Här kan man tänka sig att besvärande omständigheter bortförklaras, mer eller mindre bra.
Sedan inträffar följade:
I det första fallet kommer man att få information som man måste agera på. Det kan ju tänkas att det finns undersökningar som skall göras, föremål som skall eftersökas eller utredningsåtgärder som skall genomföras (prover, analyser, intyg etc). Detta gör man i så fall för att utredningen skall bli så komplett och allsidig som möjligt.
I det andra fallet kan man också få undersökningar på halsen, där man bemöter eller motbevisar eventuella bortförklaringar, även här i utredningens bästa intresse.
Om tystnaden är total dubbelkollar utredningsgruppen sitt material, kanske ber man om något förtydligande, och sedan väcks åtal. Det finns gott om brottslingar som tillämpat taktiken "jag erkänner aldrig" som fällts på fullständigt klara grunder. Erkännade behövs inte, men bevisningen måste vara fullgod.