Iron Maiden - officiell tråd

Oj helvetets! Det där har jag missat helt och hållet..

Ok skiva, gillar att de kör lite synthesizers här och var, "flirten" med wasted years (shadows of the valley) var också schysst. Men... jävlarrrrrrr vad bruce sjunger illa, kan nästan se framför mig hur han är högröd i ansiktet och kippar efter andan framför micken. Kompositionerna är bra (inte mer), och soundet i sig är ett fall framåt från de två senaste studioalbumen. Men den ansträngda sången, hojtandet och de de sura försöken till wailande tar udden av varenda låt. Det vore jävligt gött om de vågade droppa gitarrerna och ta ner sången till en nivå som Bruce hanterar på nästa skiva om det blir nån. Han är inte ens i närheten av att kunna ligga på en stabil nivå i de högre registren, låter ungefär som det gör live med andra ord. 2 fbkukar av 5

Lyssnar på Shadows of The valley , hur lik är inte introt Wasted years ?! Haha var helt säker på att jag lyssnade på fel låt i ett par sekunder.
Jag gillar skivan, det är en återgång till mer melodiska låtar men fortfarande mycket av den sköna progressiva stilen jag också gillar. Sen kanske inte något spår sticker ut asmycket vid första lyssning, men ju mer jag spelar låtarna så brukar jag fastna.

Jag gillar även If eternity should fall som öppningslåt, bryter ju en liten trend de haft med mer fartfyllda snabba låtar som öppningsspår.

Tycker Bruce låter riktigt bra på den här skivan

Har nu lyssnat på " book of souls" under veckan, lite sporadiskt., och desto intensivare under gårdagen och idag.

Mitt omdöme om plattan blir som följer.

På " Book of souls" så har Iron Maiden fortsatt på det progressiva spåret, på gott och ont.
Ljudbilden är lite mörkare, tyngre, och med mera framträdande gitarrer än på föregångaren och det gillar jag. Det ger lite mer " schvung" i det hela.


Plattans progressivitet gör att den är lite svårare att" ta in" än andra Iron Maiden skivor och jag saknar lite den struktur som blev tydlig på "a matter of life and death" och "dance of death" där man tydligt hör" här är låt 1 som låter si och låt 2 som låter så"...osv osv

Slutprodukten kan enkelt uttryckt beskrivas som en blandning av " the final frontier" och " A matter of life and death" såväl låtskrivar mässigt som ljudbildsmässigt, men med små fragment av influenser från andra skivor. Tycker mig höra influenser från såväl Seventh son of the sevent son( på vissa partier i " if enternity should fail) " Somwhere in time" ( introt på shadows of the valley låter misstänkt likt " wasted years") Fear of the dark( speed of light låter som någon konstig blandning av " be quick or be dead och afraid to shot strangers"). Många riff påminner om dom man kunde höra på " a matter of life and death" men även en del som påminner om " brave new world". Kanske är oundvilkigt då man gör en skiva med så många riff och slingor som denna?

Jag blev aldrig särskilt förtjust i " final frontier", fast jag gav den tid. Alla band kan ju ha sina svackor och hade alla plattor alla band släppte varit kanonbra så hade man snart inte märkt skillnaden mellan bra och dåligt, och då hade dom bra plattorna inte varit till lika stor glädje.Just därför som glädjen blev desto större då jag lyssnade på denna platta och genast upptäckte det som aldrig riktigt infann sig på förra plattan, det där lilla " extra" som gör Iron Maiden till just Iron Maiden. Syftar då på det episkt och kraftfulla öppningsspåret "If enternity should fail-".

Förvisso dalade min entusiasm där ett tag men återvände snart med ökad styrka. För efter att ha gett plattan lite tid så känner man dynamiken mer, och man kan trots allt urskilja en viss " röd tråd" i varje låt.

Efter en stunds lyssnade har jag allt mer fastnat för spår som " red and black", " when the rivers runs deep". Även andra spår håller på att sjunka in.

Andra mycket intressanta spår ju annars, "Speed of light" och " Empire of clouds"

Den förstnämnda en lite rockigare Maiden låt som funkar bra på denna platta då den dels ger variation( den skiljer sig mycket från resten av låtarna tycker jag) och en stunds andrum från all " progressivitet".

Den sistnämnda är en annorlunda Maiden låt med en del piano inbakat. En i sanning episk och kraftfull historia. Synth kan var mycket effektfullt i metal, om man använder det på rätt sätt och gör man inte det så förstör det mera anser jag. Men på detta spår kan man inte annat säga än att Maiden med bravur lyckas visa att dom kan konsten att använda sig av det på rätt sätt.

Sammanfattningsvis så är detta en intressant, välspelad, högkvalitativ och väl genomarbetad skiva. Även fast deras taktbyten, riffbyten, gitarrslingor,byten av trumkomp och Bruce Dickinsons överambition i att gå i högre tonlägen ibland bara blir lite för mycket.


Kan bara konstatera att Iron Maiden än en gång lyckats skapa något nytt och unikt, men ändå levererat det man förväntar sig av dom. En inte helt lätt kombination då Maiden är ett band som har höga krav på sig, och förväntas låta på på ett speciellt sätt, som " Maiden skall låta".


Jag ger denna platta 4 av 5 " eddiehuvuden"

Jag saknar nån riktig headbangar/luftgitarrlåt deras senaste album har varit lite svårsmälta,bättre var det förr då hade de fantasi och släppte nytt album varje år från 80 fram till 90 talet.
Sen dessa långa låtar blir man lite trött på,börja göra lite korta som innan.

Vad underbar Book of Souls är

Beställde den på LP också!

Inte för att jag har nån LP-spelare. Men kul att ha juhh.

Jag köpte den också på LP, och jag har ingen vinylspelare. Men det är mindre viktigt; huvudsaken är ju att man äger skivan.

Det är HPV-virus. Samma som orsakar livmoderhalscancer.
Otäckt.
Slicka fitta å suga på snopp som e så smaskigt.

Det är bara dom två senaste som är lite svårsmälta dock anser jag, nåja, i viss mån också " brave new World" . Men både Dance of Death( min favorit från 2000 talet) och " a matter of Life and Death" var då iaf plattor som satte sig direkt hos mig, och som fortfarande går hem.

Det coola med Maiden är att dom har varit med mig hela livet.
Jag är född 74 och började lyssna på dom runt 82 när NOTB släpptes.
Sen var varje släpp en stor händelse under hela 80-talet.
Efter 93 och Fear of the dark och då Dickinson slutade föll Maiden i glömska för mig.
Men i samband med Brave new world så fick Maiden renässans för mig och jag har lyssnat på dom intensivt de senaste 15 åren igen.

Känns rätt märkligt nu när nan sitter här gammal och precis har upptäckt det första gråa håret att Maiden släpper album. Mäktig känsla.

Orkar knappt lyssna på skivan på grund av hur Bruce sjunger, det skär fan i öronen alltså. I vissa delar av vissa låtar så hittar han ett tonläge som passar hans röst år 2015 och det låter fantastiskt men på ungefär 80% av skivan så låter det så extremt ansträngt att det bara blir jobbigt.