Citat:
Ursprungligen postat av
Nebeltag
Det var ett principiellt resonemang som jag dock tror gäller många regimkritiker. Särskilt JC, som själv säger sig ha varit journalist på DN under en längre tid. Jag tror knappast att hon hade haft något emot att låta sig intervjuas om hon var övertygad om att allt skulle gå rätt till och att hennes anonymitet skulle respekteras. Lodenius var bara ett exempel på en hederlig och seriös journalist. Poängen var snarare att Orrenius är ett exempel på motsatsen. (Han ska dock ha en eloge för att han vågat kritisera AFA.)
Problemet är att vi inte ens vet om personen jobbat på DN, vi vet ju ingenting.
Så länge som vi inte vem vem det är blir det enormt spekulativt.
Vi vet inte heller hur Orrenius tänkte använda sig av materialet.
Det enda vi vet är att JC känt sig trakasserad samt att Orrenius inte anser att han trakasserat.
Hur sen resonemanget går beror mest på vilken politisk åsikt som personen har, med undantag på ett par stycken som verkar se fler färger än svart och vitt.
Hela historien har tagit fullkomligt orimliga proportioner hos både de som försvara JC och de som försvarar Orrenius.
Jag blir seriöst mörkrädd när jag ser hur vissa resonerar i den här tråden.
Så fort något ens nuddar invandrarämnet försvinner all rim och reson och själva diskussionen slutar i för och emot. Vad hände med nyanserna?
(Det här är ingen kritik mot dig utan mer generellt)