Hälsovännen / Årg. 33, 1918
Könssjukdomar. Onani. (Ungdomssynd.)
(Ports. fr. n:r 6)
Med onani menas uppväckandet af vällustiga känslor genom
att vidröra och gnida könsdelarna.
I våra dagar göres det ej litet för att varna människor för och
rädda dem undan dryckenskapen. Men huru litet göres det ej för
att rädda någon från den förfärliga osedligheten!
Den allmänna utbredningen och de svåra följder, som kunna
uppstå af denna last, gör det nödvändigt att höja ett varningens
rop däremot. Den fördärfliga ovanan påträffas både hos gossar
och flickor. Kellog anmärker, att det är sannolikt att utöfningen
af denna last är långt mera allmän än hvad läkare äro villiga
medgifva. Mer än en ung man, som någon tid varit offer för lasten, har
sedermera erkänt att den förefunnits allmänt i skolan, där han gått,
och att han där lärt sig den. Föräldrar hafva ofta ingen misstanke
om att detta onda existerar, de anse sina barn för dygdemönster,
men genom noggranna efterforskningar finna de - tyvärr - i många
fall, att barnen länge utöfvat lasten, och ofta har upptäckten gjorts,
när det varit for sent att få någon hjälp. I synnerhet för mödrar
är det af trängande vikt att vara omdömesgiltiga på detta område
för att kunna skydda sina uppväxande barn för faran.
Lasten börjar vid mycket olika ålder. Det finns dibarn, som
onanisera. Något äldre småttingar förledas stundom därtill af dåliga
»barnflickor», som vilja »roa sig». Sedan kommer förförelsen af
kamrater. Under pubertets-(mogenhets)-perioden börjar mången
onanisera utan att hafva den aflägsnaste aning om att det är något
farligt eller orätt. Fullvuxna män äro ej sällan slafvar under lasten,
till och med gifta personer. Ehuru kvinnokönet tyvärr ej är fritt
från lasten, är den sannolikt ej på långt när så utbredd bland flickor
som bland gossar.
Ju tidigare i en människas liv lasten börjar, desto farligare äro
dessa verkningar, emedan organismen ännu är stadd i tillväxt.
Ju svagare personen i fråga är, ju mera vidtgående äro följderna.
En onanist hemfaller åt en egendomlig form af neurasteni som
kallas sexuell neurasteni.
Onanisten blir ofta blek. En viss förstämning, dolskhet och
modlöshet utbreder sig öfver hans person; i stället för det förr så friska
väsendet infinner sig en betänklig oro, skygghet och fruktan.
Småningom försvagas viljan, minnet minskas och tankeförmågan
försvinner. Kroppen förlorar sin ungdomliga friskhet, i det att hela
nutritionen blir lidande. Ofta ligga ögonen djupt, omgifna af
blåaktiga ringar. Lätt inträder svettning. Hela uttrycket är sjukligt,
gången är stundom vacklande. Onanisten blir inbunden, skygg och
förlägen, söker ensamheten och undviker gärna ändras sällskap.
Blicken blir ostadig. Han vill ej gärna deltaga i jämnårigas lekar.
Fortsattes lasten, så tilltager afmagringen och nervs vagheten.
Andtäppa och hjärtklappning uppträda, smärtor kännas än här, än
där, oftast i ryggen; trötthet erfares, i synnerhet öfver länderna;
synen och hörseln minskas; hysterisk kramp och danssjuka kan
uppträda.
Hvaraf -komma dessa svåra rubbningar?
Köns lif vet regeras af hjärnan och ryggmärgen. Om könsdriften
tillfredsställes för tidigt eller för ofta, öfverretas dessa lif sviktiga
organer.
Könskörtlarna (testiklarna) bereda ej blott säd (sperma) utan
äfven blodämnen. Om de i förtid tagas i anspråk genom onani eller
könsumgänge, så bilda de för litet blodämne. Därför lider onanisten
så ofta af blodbrist och svag muskulatur. Könskörtlarna själfva
utmattas och blifva efter i sin utveckling.
Skadligt verkar på onanisten fantasiens tagande i anspråk.
Oförmågan att slita lastens bojor, känslan af olust och ånger - allt detta
bryter ned kropp och själ.
Onanisten tror ofta (med orätt) att han har ryggmärgs lidande.
Men onani alstrar ej tabes. Det är fråga om en nervös retning, som
vid förnuftig behandling försvinner.
Exempel: Rörande bref får läkaren mottaga från olyckliga
ona-nister. Ett utdrag ur ett sådant må har lämnas emedan det är ty-
http://runeberg.org/halsovan/1918/0128.html
