Två saker, eller nej, tre saker stod ut i debatten.
1. Mattias Karlsson visade stor statsmannamässighet med att inleda att han tror att Fridolin menar väl, egentligen, men gör en felaktig analys. Det satte tonen på debatten direkt.
2. Fridolin kör hårt på flosklerna, får in "ordning och reda" de grönrödas mantra som de snott från Alliansens ekonomiska linje (verkar som att de skrivit avtal att de måste säga det minst 1 gång i varje debatt nu). Dock så avhöll han sig från påhopp såsom nassar, fascism, extremhöger, hatiska budskap osv. Jag tror att de insett att de direkt förolämpar en riktigt stor del av väljarna med sådana påhopp. Intressant utveckling.
3. Moderatorn var chockerande nog neutral, ställde inte allt för svåra frågor, dock relevanta sådana, och gav båda parter möjlighet att utveckla sina ståndpunkter. Visste inte att de hade det inom sig på SVT, varför har de gömt sina talanger så länge?
Slutligen, Fridolin gjorde ändå bra ifrån sig, trots floskelrepliker. Han undvek att ge intrycket av en gapig nolla utan argument denna gång. Denna nya stil passar honom mycket bättre. Han blev genast lite mer sympatisk, finns nog en skaplig marknad för mjuk framtoning.
Karlsson var vass i vissa lägen, dock var det lite väl snällt i andra lägen. Han borde ha tryckt mer på signalpolitikens skuld i att dessa stackare fått för sig att man kan tälja guld och dricka honung från gatorna i väst. Kanske också tryckt på att MP plötsligt pratar om att man också måste ge hjälp till närområden, något de sade var rasistiskt för ett år sedan. Fast kanske det var mer taktiskt att vara lite snäll efter något som ändå är en oerhörd tragedi, oavsett vad man tycker om invandringen.