Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är snarare så att den svenska vänstern har extremt dålig koll på det egna folkets verklighet. Vänstern står helt handfallen inför SDs framgångar och famlar efter argument från 90-talet då högerextremister bar tydliga attribut och problembilden var klar även för den mest skyddade medelklass.
//..//
I stället för att som Åkesson resa runt hela Sverige till minsta avkrok under valrörelsen, lyssna på folket och visa att sverigedemokraterna ser dem, väljer vänstern att återanvända 90-talsargument som inte längre har någon relevans. Vänstern vågar inte fråga folket vad som sker av rädsla för svaret.


(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Sverige av idag skulle bättre kunna tolkas som resultatet av ett halvsekellångt socialdemokratiskt
maktinnehav/dominans (tes) som slår över i dess motsats - en liberal ordning, manifesterad såväl bland de borgerliga partierna som inom socialdemokratin (anti-tes) och som i sin förlängning skapar det som idag är SD – ett i grunden borgerligt parti som dock hämtar sitt ideologiska stoff från båda dessa läger, men inte kan reduceras till något av dem (syntes).

Den analogi som vänstern faktiskt har valt är konkret: SD = NSDAP. Perspektivet är naturligtvis att fascismen är kärnan och utgångspunkten för partiet, medan den parlamentariska vägen och det allmänborgerliga ideologiska innehållet endast är en fernissa. När tiden väl är inne kommer Åkesson och grabbarna helt enkelt att slita av sig masken och blotta partiets verkliga ansikte. (Jag kallar denna del av vänsterns förväntningar helt enkelt för ”Scooby Doo-momentet”; det kommer alltid på slutet.) Perspektivet ligger givetvis nära till hands för en V-vänster som ägnat närmare ett århundrade av taktik, entrism, infiltration, etableringen av kulturell hegemoni och en S-vänster som i relation till all denna aktivitet utvecklade välgrundade, men ändå smått paranoida drag.

Men vilken är då den analogi som utesluts, den som inte får artikuleras, men som ändå pekar ut något centralt i utvecklingen de senaste två decennierna? Har man bara hyfsat basala kunskaper om modern svensk politisk historia så är det uppenbart att formeln bör lyda: SD = SAP.

(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Återigen blir rimlig kritik av invandringspolitiken för vänstern ett tecken på att brunskjortorna snart marscherar på våra gator. För Palm är Björklund visserligen ingen nazist utan bara en nazistlakej. Det är ett mått på hur bisarrt det svenska debattklimatet är och hur vänsterns ovannämnda paranoia eskalerar.
//..//
Palm är urtypen för sossarnas Krösamajor i storstadsmedelklassen medan Löfven med sina rötter i arbetarklassen på landsbygden ser vad som egentligen pågår ute i landet. Jag lider lite med den godmodige norrlänningen ibland. Den klassiska socialdemokrati han hyllade i sitt installationstal dränks Till oigenkännlighet i identitetspolitik, elitistisk extremfeminism och naziparanoia.