Varför är inte DU spermadonator?

Det kan vi vara utan att veta om det!

Någon som tänker för en gångs skull. Wow. Jag fattar ärligt talat inte hur de flesta killar kan vara så obrydda om ifall deras barn uppfostras av någon galen psykopatmamma t ex bara för att farsorna skulle tjäna några hundra.

Hur kan man vara det. Stoppa inte in kuken i vad som helst så har du inga problem.

Herr-PK som skapade tråden skriver att han tror hur processen går till. Med andra ord så vet han inte vilket får mig att fundera.
Varför skapa en tråd men en anda som stinker moral medna man själv är en av de som inte donerar? Borde inte den utan skuld kasta den första stenen?

Vad får man för en donation? En tusenlapp? Mer?

Har faktiskt inte funderat så mycket över det. Jag är för adoption. Behöver vi fler?

Men för att vara seriös; Om någon kom hem med en kopp och en tusenlapp, då skulle jag runka och spruta min grädde i koppen. Absolut.

Skiter i hur många människor som finns finns inte för många europeer och svenskar i alla fall. Det finns för många idioter som kan fortplanta sig obegränsat medan de intelligenta spenderar sin tid framför datorn och är för egoistiska och materialistiska för att skaffa barn.

Nä fan. Vill en kvinna ha mina spermier får hon jobba för det.

Kan man donera sperma i Sverige? I sa fall, var?

Klart jag vill donera. Jag ar en intelligent man med bra gener.

No milk without buying the cow

Inteligent var ordet ja. Provat att googla "spermabank", "donera sperma" eller liknande?

Pga hårda krav, omständliga tester och regleringar, troligtvis. Sverige godkänner heller inte anonyma donatorer, vilket riskerar att bli en obehaglig överraskning i framtiden för övriga familjemedlemmar.

I egenskap som kvinna kan jag inte själv svara på frågan, men däremot tänkte jag berätta att jag har en manlig vän som genom spermadonation blivit pappa åt sju stycken barn. Han genomgick proceduren som 26-årig singel; idag är han 36 år och lever i ett samboförhållande med en kvinna och en gemensam dotter. Sambon känner till de sex ungarna och var okej med detta - personligen hade jag dock som barnfri kvinna varit oerhört skeptisk till en man som har barn sedan tidigare, oavsett om han hade vårdnaden om dem eller ej (mer okej med med det sistnämnda i och för sig; det första hade för mig varit en dealbreaker). Jag jämför det med en kvinna som adopterat bort sitt barn. Det skulle helt enkelt inte kännas lika speciellt att skaffa barn med honom.

Detta blir kanske lite OT, men jag ville bidra med ytterligare en aspekt som kan vara värd att ta med i beräkningarna.