17-åriga Lisa Holm försvann i Blomberg på Kinnekulle 2015-06-07 och hittades mördad

Den sortens intuition (som också kan kallas tyst kunskap eller implicit kunskap) är oerhört värdefull och många viktiga beslut och avgöranden fattas av oss på basis av sådant. Den som arbetar med människor i utsatta situationer och har normala känselspröt lär sig t ex snart att fånga upp signaler om att någon är psykiskt labil och skulle kunna utgöra ett potentiellt hot. Då ska man vara ytterst försiktig.
Det svåra är att vi inte har några riktigt bra verktyg att skilja äkta magkänslor från falska - de där vi bara får för oss saker inom områden vi inte alls behärskar.
Jag tvivlar dock inte en sekund på att erfarna, duktiga poliser har en mycket god magkänsla för när människor uppträder misstänkt. De kan till skillnad från andra säkert också i hög grad skilja på när ett nervöst och svårbegripligt beteende beror på att någon bara är stressad eller kanske har en lite märklig personlighet och när det faktiskt är något som osar katt. Utan att exakt kunna peka på VAD det är som gör att de klarar det. Någon 100%-ig träffsäkerhet tror jag däremot inte man ska räkna med. Men det ska bli väldigt intressant att (förhoppningsvis) få reda på exakt vad det var som fick patrullen att reagera.

Det Fredman beskriver låter relevant i mitt tycke - det som skiljer den erfarne från en nyexad valp är just intuition som kommer genom arbetslivserfarenhet. En erfaren kan (oftast) jobba på ett annat mer avslappnat sätt vilket gynnar den intuitiva känslan dvs ger en förmåga att jobba bortom regelverket, bortom tunnelseende - bortom boken. Samma ses i vården, vid trauma eller sjukdomstillstånd: Anspänning i ett visst skede, ett visst område. Små iakttagelser, förvarningar, aningar, är observant i kombination med erfarenhet - läs intuition.
*Gillar magkänsla*

Detta kanske är en onödig utvikning, men jag blev lite nyfiken på vad begreppet "gripa" egentligen täcker in enligt Rättegångsbalken och Polislagen. Jag kan ha missuppfattat detta, men i Polislagen finns en hänvisning till RB 24 om häktning och anhållande där ordet "gripa" används. Anhållande förutsätter att det finns någon form av anledning att misstänka att en person kan vara inblandad i ett brott på något vis, right? Däremot används inte ordet "gripa" vad jag kan förstå om polisens rätt att med tvång medta personer till förhör enligt RB23:8 respektive att låta hämta person till förhör (RB23:7)

Jag förstår att en person som inte på något vis misstänks för brottet faller under RB23 om personen av något skäl konstrar och inte vill samarbeta. Men för en som misstänks, finns det egentligen någon praktisk skillnad i att använda RB23 eller RB24? Polisen kan ju använda tvång i bägge fall och ett anhållande innebär ju inte att polisen måste meddela en formell brottsmisstanke? Sen vet jag förstås att ett anhållande ger polisen/åklagaren rätten att hålla kvar personen längre än en inhämtning till förhör, men det där kan väl också ändras "på polishuset" om man vill? (Dvs någon medtas till förhör enligt RB23 och blir senare anhållen enligt RB24 för att fakta tillkommit som ger skäl att delge misstanke.

Polisen kallade det att de hämtades till förhör, och att de greps senare på stationen. Jag antar att för det första behövs ingen misstanke om brott, men däremot för det andra. Har jag rätt?

Du kanske missförstår:
I skede ett handlar det ofta om ett gripande på en ganska svag (men inte totalt tagen ur luften, givetvis) misstanke, något som polisen har rätt att göra. Därefter kan misstanken (kan misstänkas) antingen bortfalla, varvid man får gå hem, eller stärkas.
I det här fallet stärktes givetvis misstankarna omgående när MGM och hans släktingar gripits (hämtats till förhör säger en del, jag kallar detta för gripande - det finns inget valfritt i detta).
Därefter förhör man den som kan misstänkas och i många fall stärks misstanken (misstanke meddelas, grundad misstanke) och efter en fortsatt undersökning finner man antingen skälig misstanke (och häktar, i ett sådant här fall) eller inte, varvid den misstänkte släpps.
Det är alltså inbyggt flera kontrollpunkter när bovar sätts på häkte.
Att fråga sig om man kanske har en bov framför sig gör poliser på en daglig basis...

Håller med dig i sak, men förutom gripande och anhållan så kan första häktning vara grundat på relativt lågt beviskrav/rättslig sak om vederbörande inte ertappas med fingrarna i syltburken. Det ser man ju via frisläppandet som skett.
Man väntar väl in analyssvar och kombinerar troligen med att vederbörande inte ska försvåra utredningen, undanröja bevis, förhindra brott eller inte riskera fly och gömma sig men det ska givetvis inte fortgå i evigheter. Åklagaren lär behöva prestera framöver i processen.

Visst kan magkänsla vara värdefullt. Det var t.ex så dubbelmördaren Snälle-Bengt åkte fast.
Magkänsla betraktas ofta på ett hånfullt sätt i trådar här i Aktuella brott. Och visst, när "vanliga skribenter" uttalar sig om sin magkänsla på ett svepande sätt känns det inte så särskilt stabilt när det inte är känt huruvida skribenterna har någon irl-erfarenhet av att med gott resultat gå på sin magkänsla, men när erfarna poliser får en magkänsla kan det nog vara av intresse att följa denna magkänsla.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15123708.ab

Det är riktigt. En serie (om)häktningar innebär (vanligen är väl bäst att säga) att bevisläget stärkts. Det finns också kollusionsfara, flyktfara och identitetsutredning som häktningsskäl, och i de flesta fall åberopas de två första skälen i den första häktningen.

Ja nånting hade man på MGM redan från början. Jag minns inte exakt turerna nu men när första häktningen skedde så behövde rätten ett klargörande angående den yngre brorsan medan den äldre häktades direkt utan krusiduller. Då kan man ju fundera på vad som hinner framkomma på tre dygn?

(...)
Det svåra är att vi inte har några riktigt bra verktyg att skilja äkta magkänslor från falska...

Jag tvivlar dock inte en sekund på att erfarna, duktiga poliser har en mycket god magkänsla för när människor uppträder misstänkt.
(...)