Citat:
Ursprungligen postat av
Bob'sYerUncle
Min nedlåtande ton beror helt enkelt på att mitt tålamod börjar tryta.
Ska jag faktiskt behöva förklara för dig vad det praktiskt har med saken att göra?
Lämna över Åland till Sverige? Och varför är det inte en del utav Finland? Som sagt har det varit det sedan medeltiden. Jag har som jag sagt flera gånger inget problem med att Åland skulle bli ett svenskt landskap.
ÅLAND är en miserabel plats efter att turistsäsongen är slut. Du har själv beskrivit Mariehamn som en spökstad.
Vilka finnområden?! Tornedalen kanske? Visserligen har det gjorts försök till att försvenska dessa områden men det finns bra många kommuner där majoriteten är finskspråkiga. Borde tornedalen övergå till att bli ett finskt landskap? Eller en egen stat? Var bör gränsen mellan Sverige och Finland egentligen gå enligt dig?
Sedan kan du gärna berätta mer om dessa finnar som FLYTT Finland till Sverige?
Nej, Finland är inte en ockupationsmakt. Ni har rätt till ert språk, er kultur och eran självstyrelse. Jag fattar inte vad du egentligen gnäller om. Passar det inte så har du ditt hemland om du simmar åt väst. Hade Finland idkat någon form av rysstyre så hade ni ålänningar blivit tvångsförflyttade till något arbetsläger i lappland och så hade Åland befolkats utav finnar.
Tror du verkligen att Åland skulle ha det bättre under svenskt styre?
Starta en tråd om tornedalen eller något liknande så diskuterar vi det där.
Vidare, jag undrar varför du tycker åland är piss och hur har du upplevt det. Jag skulle mest vilja veta din "resa" i det hela.
"Men så kom år 1809, när Sverige förlorade hela Finland till Ryssland. Gränsen mellan våra länder drogs vid Torneälven och många som hamnade på den svenska sidan talade finska, och tvärtom. Men trots delningen fortsatte många finnar att flytta till Sverige. En del kom som arbetskraft, andra som politiska flyktingar undan det ryska styret.
Om vi hoppar fram en bit i historien hamnar vi i ett alldeles särskilt kapitel i både finsk och svensk historia. Det handlar om de finska krigsbarnen under andra världskriget. Runt 80 000 finska barn skickades då till Sverige för att klara sig undan Sovjetunionens anfall. Tyvärr blev det inte så enkelt för barnen som skiljdes från sina föräldrar under många år. När de skulle flytta hem igen var det inte alla som ville. Och tragiskt nog var det inte alla föräldrar som ville ha tillbaka sina barn. Runt 7000 av de barn som flyttats, stannade i Sverige för alltid.
De allra flesta som vi idag kallar sverigefinnar är varken ättlingar till medeltida skogsfinnar eller krigsbarn. De är istället barn eller barnbarn till de hundratusentals finländare som kom till Sverige under 1950- 60- och 70- talen. Under de årtiondena växte Sveriges industri så det knakade och fabrikerna skrek efter personal. Sveriges egen befolkning räckte inte till.
Samtidigt hade Finland en svår ekonomisk situation efter kriget, och det var ont om jobb. Många unga finländare valde då att flytta till Sverige, där det fanns arbete även för lågutbildade, och dessutom gott om moderna bostäder. De flesta hamnade i trakterna kring Göteborg och Stockholm.
I slutet av 2008 fanns det enligt SCB 436 000 personer födda i Finland eller med minst en förälder född i Finland, det vill säga sverigefinländare (sverigefinnar och sverigefinlandssvenskar). Räknar man in den tredje generationen (med minst en mor- eller farförälder född i Finland) uppgick antalet sverigefinländare till 675 000 personer. [3] Av dessa cirka 675 000 sverigefinländare (d.v.s. första-, andra- och tredjegenerationsinvandrare med rötter i Finland) skulle alltså antalet sverigefinnar uppgå till cirka 505 000 och antalet sverigefinlandssvenskar till cirka 170 000.
"