Citat:
Ursprungligen postat av
Kellywoman
En extremt intressant frågeställning!
Man brukar ju gå till sig själv och fråga sig hur hade du gjort i ett sådant fall? Jag misstänker starkt att de flesta av oss hade faktiskt inte kunnat medverka och "hjälpa till" för vi hade mått både psykiskt och fysiskt illa vid tanken. Men jag kan självklart ha fel.
En vidare tanke är ju om man nu som lillebror klarat av att hjälpa sin bror så är nästa steg om man klarar av att även ljuga i tuffa polisförhör? Någonstans så tar ju ens psyke stryk om man inte är en normal våldsdådare?
Kanske han klarat hjälpa sin bror med vissa saker men jag tror att han inte klarat polisförhören.
Vad tror du själv i en sådan är fråga?
Kanske som du säger går gränsen vid flickmord?
Nu är det ännu svårt att helt frigöra sig från misstanken att broder AB kan ha varit mer
än inbegripen i en efterbrottsprocess eftersom fortfarande är misstankar riktade mot honom.
Båda bröderna häktades ju också från början på samma misstankegrad.
Det blir inte direkt lättare att bortse från nån sorts inblandning
när man påminner sig den förtätade situationen på fredagskvällen då en konfrontation
skedde mellan bröderna och ett team från Missing People.
Om det bara hade varit häktade NB i det läget men nu var alltså BÅDA två på plats
och då kan man svårligen komma ifrån misstanken att AB har vetskap om brottet som skett
om man tillåter sig att utgå ifrån att de anmärkningsvärda reaktionerna har direkt
koppling till det
mörka som kom att hemsöka idyllen med start på söndagen den 7 juni.
Det uppvisades visst aggression från båda alltså. De kände sig väl inträngda i ett hörn
och då vet man hur det kan reageras både bland människor och de fyrfota vännerna...
Inte för ett ögonblick betvivlar jag att AB visste vad brorsan gjort. Allra minsta detta.
Jag skulle inte bli direkt chockad ifall det så småningom framkom att de gemensamt gav
sig på Lisa.
Det är något oerhört redan att en tillåter sig något sådant. Men luttrad som man blivit
förvånar ingenting numera så att två bröder går samman om att göra en sån här
vedervärdig sak är absolut inte otänkbart. Mycket ovanligt förvisso men det har hänt
flera gånger tidigare. Särskilt i staterna.
När det gäller hur man själv hade gjort om det begränsar sig till handla om att hjälpa ett syskon
som förgått sig något fruktansvärt och tagit någon annans liv, avsiktligt eller ej, så för min
del hade det inte spelat någon roll hur mycket jag än hållit av detta syskon; jag hade tagit
avstånd och försökt förmå vederbörande att ange sig själv och berätta hela förloppet
rakt och upp ner. Något annat sätt att hantera en sån uppkommen situation har jag
väldigt svårt att se som en möjlighet; det hade blivit en börda för tung att bära i längden.
Jag hade också gjort detta syskon en otjänst genom att hålla honom eller henne om ryggen.
Det är ett mörker man inte vill stiga in gärna och inte låta den andre heller vara i längre
än nödvändigt. Att dela en hemlighet som handlar om mord eller dråp leder ofrånkomligen
bara in i
fördärvet.
På tal om bröder: Här skriver brodern till en av våra mer omtalade personer de senare åren:
Vad som är svindlande djupt och destruktivt och skrämmande hos honom är vad som skrämmer dig hos dig själv. När jag skriver om honom skriver jag om mig själv och om – dig.
Men allt jag här har berättat vetter åt ett avgrundsdjup, och jag är höjdrädd. Jag önskar att jag hade sluppit skriva allt detta. Men jag är tacksam att jag har kunnat skriva det.
Jag har ju också fått säga mig själv någonting om mig själv.
Är det sant att vi har avgrundsdjup inom oss? Eller är det någonting som vi påstår därför att vi inte vet allt om oss själva och inte förmår ersätta ovetskap med tro eller trygga känslor?
Men ondskan, det våldsamma och ohyggliga, dödande och lemlästning – det ska vi kunna visa ifrån oss. Det behöver vi inte tro att vi bär inom oss.
https://sobergwall.wordpress.com/category/min-bror-thomas-quick/
