Citat:
Ursprungligen postat av
kilo98
Tråkigt att höra om Nydahls sjukdom.
Men han har gjort intryck som skribent. Han var en av få vänstermän som för tio år sedan vågade stå upp mot mångkulturalismen.
I boken Black Country (2012) skildrade han mångkulturens haveri i Birgminghamområdet. Denna del av nordvästra England är ”The Black Country”, så kallat pga de gruvor och den stålindustri som traditionellt funnits där. Nu är regionen ett never-never-land av postindustrialism, massinvandring och vilsenhet.
Boken är en reseskildring. En reportageresa. En rapportbok i gammal god vänsterstil.
Se där en lyckad mix av vänsterattityd och nymornad mångkulturkritik.
Nydahl generellt är en modernt formad samhälls- och kulturperson, kanske utan andligt djup, men med civilkurage och stilvilja litterärt. Så hans böcker har sitt värde.
Jag har några i bokhyllan. Kanske mer om dem senare. Men återigen: hans ställningstagande mot massinvandring och mångkultur var det som på senare år definierade honom. Han hamnade därmed ute i kylan, han blev ifrågasatt av mainstreamen. Men han fick också nya läsare, såsom mig och en del andra inom alternativsfären.
Jag står ännu för detta. Och ska man nämna fler av de nyare böckerna, ska man porträttera "den nye Nydahl", från 2012 och fram, då blir det så här.
Som antytt i mitt förra inlägg var Black Country (2013) en märkeshändelse -- för Nydahl, för svensk debatt i stort.
För här tog en inbiten vänsterman bladet från munnen och sa NEJ till mångkultur. Han diskuterade, debatterade, slaktade heliga kor.
+++
Detta ska aldrig glömmas. Och han hamnade alltså ut i kylan av detta. Inte så att han dessförinnan var ett affischnamn i systemmedia. Men han blev misstänkliggjord, han blev en smärre paria.
Efter det fortsatte Nydahl med Identitärt från 2014. Detta är en relativt öppen och fri läsning av nyhögertexter av folk som Tom Sunic, Jonas de Geer, Oskorei och andra. Det är en journalistisk produkt, lite ytlig, men den är iaf Nydahls eget projekt från början till slut. Han var, som frihetlig vänsterman, nyfiken på nyhögern. Och Identitärt är resultatet.
Sedan var det slut med nydaningen anser jag. Antecknat i krigstid (2014) är till exempel sedvanlig vänsternoja inför krig, i en tid som inte alls är så krigisk. Det är bara om man läser systemmedia den framstår som det. Det är ångest inför Syrienkriget, ett begränsat krig om något. En lättförglömlig bok.
Sedan har han skrivit memoarer (Ett barn är fött på Sevedsplan, 2015). Detta är i stort sett en läsbar memoartext, en ärlig text. Nydahl kan generellt föra pennan och det kommer honom till godo här. Det är
stilviljan som här spelar in. Driften att skriva något mer än rapport och protokoll. Och Nydahls texter ger som bäst uttryck för en sådan stilvilja.
+++
Nästa bok jag vill behandla inom vinkeln "den nye Nydahl" är denna: Från All My Loving till Allahu Akbar (2019). Detta är ett slags reenactment av succén med Black Country, nu med Liverpool i fokus.
Black Country är Birmingham, hårdrock, industri. Liverpool är pop, handel, hamnstad.
Ny succé då...? Nja, det hela blir lite mycket reseskildring med inbyggd indignation. Nydahl har åkt till Liverpool och han gillar inte stans nedgångna karaktär. Och så där håller det på hela boken -- inget ljus, bara mörker och depression. Visst finns här även pophistoria och poesihistoria. Men boken livar inte direkt upp sin läsare. Men OK, ett ärligt försök i den politiska reseboksgenren 2019. Nydahl kan någorlunda teckna miljöer etc, detaljarbetet är förhållandevis gott. Och det är detaljerna man minns, detaljerna man njuter av vid omläsning.
+++
In toto, Nydahls texter har sin "staying power" om idé och stil gifter sig. Om idén fallerar står man dock inför tämligen likgiltig rapportprosa med indignationen som ledstjärna, av sedvanligt svenskt vänsterslag.
Men om Nydahl tar ställning i nya riktningar kan det bli tidlös essäkonst.
Då blir han en banbrytare -- en vänsterman som inte upphör att vara vänster, men som ifrågasätter en del vänsterståndpunkter. Se där en attityd som kanske kan få efterföljare i debatten i vårt arma land.
