Ja, det är ett ändlöst prat om Sverigedemokraterna i det här delforumet. Men den här gången tänker jag beskriva den fara som jag personligen känner i förhållande till SD.
Som förord vill jag säga att jag starkt sympatiserar med många olika partiers olika ståndpunkter, men vad gäller migrationspolitiken står jag helt och hållet bakom SD. Detta beror förstås delvis på min egen uppväxt, då jag är uppväxt i en invandrartät förort utanför Stockholm och har sett vad extremen av invandring har gjort, men samtidigt har jag väldigt många vänner och nära, bland andra min flickvän, som är utländska. Jag hade i stort sett inga vänner som inte härstammade från Mellanöstern när jag växte upp.
När SD kom in i riksdagen för första gången 2010 så blev jag lättad, då jag tänkte att det fanns en liten chans att de andra partierna faktiskt tog tag i invandringsfrågorna, som tills dess glidit ur deras händer. Jag insåg förstås snabbt att det blev precis tvärtom, där alla som röstade på SD kallades för rasister och samtliga andra partier vägrade att ens föra dialog med dem.
SD:s väljare är förstås inte nödvändigtvis rasister. Här skrivs det om att många av SD:s väljare "som inte uppskattar Sverigedemokraternas illa dolda förakt mot invandrare men som är oroade över migrationspolitiken håller sig för näsan och röstar på SD i brist på alternativ", och jag tror att det i viss utsträckning kan stämma. Jag vill dock påpeka att jag personligen inte har hört särskilt mycket främlingsfientlig retorik från SD per se, utan min uppfattning är att media målar upp partiet som mycket hemskare än de faktiskt är. Men det finns förstås undantag.
Däremot så är det inte detta som den här tråden handlar om. Tråden handlar om att man borde fortsätta rösta på SD, men samtidigt inte.
Min största rädsla är att det går överstyr.
Det SD idag förespråkar är att man ska hålla invandringen under kontroll, ett ansvar som jag anser att man har försummat i många år nu. Det är också prat om att det ska bli vanligare med utvisningar som straff för grova brott.
Det är alltså inte prat om någon häxjakt på utländska som media gärna målar upp det som. Men finns det en risk att det eskalerar till det? Kanske. Och det är det jag är rädd för. SD skriver om lika rätt för alla i Sverige, inklusive homosexuella (trots att de erkänner att det inte är en fråga de lägger ner alldeles för mycket tid på), men jag kan inte skaka känslan av att det bara är något man säger för att vinna fler röster. Jimmie Åkesson vet själv att den genomsnittlige SD-väljaren inte är en fullfjädrad rasist som hatar homosexuella, utan att de faktiskt är vanliga människor som anser att alla i Sverige, såväl majoriteter som minoriteter, ska ha rätt till alla och samma rättigheter, men att Sverige inte längre har förmågan att ta emot och hjälpa ännu fler flyktingar.
Vad händer om SD får majoritet? Vad händer om de ändrar i grundlagen?
Vad händer om de fäller fri press med motiveringen "de [pressen] kallade er, Svenska Folket, för rasister och nazister, ni fick stå ut med hot och verbalt våld för att ni hade en åsikt som den icke-demokratiska median och oppositionen inte ville lyssna på!". Jimmie Åkesson är skicklig, men är han så skicklig?
Jag vet inte. Allt jag vet är att jag inte gärna vill chansa. Jag är inte rädd för min framtid, men jag tänker på om jag och min flickvän från Palestina får barn. Kommer de behandlas rättvist i det land de fötts i? Och min flickvän då?
När retoriken går över från att "invandring är dåligt för Sverige" till att "invandrare är dåliga för Sverige", då är inte min flickväns eller mina blivande barns säkerhet längre garanterad.
Sverigedemokraterna beskriver sig själva som "ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn", men det betyder inte nödvändigtvis rasistiskt. Det betyder att vi tillhör en nation i en värld som blir mer och mer samspelt, och vi svenskar är inte så fega att vi frånsäger oss vare sig vårt ansvar att agera förebilder för och värna om alla som bor inom landets och lagens gränser, eller vår vilja att hjälpa de vi kan utanför våra gränser.
Därför vill jag vädja till alla SD-väljare att inte glömma bort att det är vi som är partiet och politikerna våra representanter. Om dagen kommer måste vi markera vad som är rätt och fel, inte bara för oppositionen utan även för våra egna.
Är mina rädslor befogade? Överdriver jag? Har jag låtit media hjärntvätta mig till att tro att SD är mycket värre än de faktiskt är? Anser ni att det är en hotbild, att det faktiskt kan gå för långt? Och om det går för långt, är det då en dålig sak?
Det här var inte retoriska frågor.
*Fotnot: "Invandrare" i texten ovan syftar allmänt på folk med utländsk (framförallt utomeuropeisk) bakgrund.*
/Torleif Jr
Som förord vill jag säga att jag starkt sympatiserar med många olika partiers olika ståndpunkter, men vad gäller migrationspolitiken står jag helt och hållet bakom SD. Detta beror förstås delvis på min egen uppväxt, då jag är uppväxt i en invandrartät förort utanför Stockholm och har sett vad extremen av invandring har gjort, men samtidigt har jag väldigt många vänner och nära, bland andra min flickvän, som är utländska. Jag hade i stort sett inga vänner som inte härstammade från Mellanöstern när jag växte upp.
När SD kom in i riksdagen för första gången 2010 så blev jag lättad, då jag tänkte att det fanns en liten chans att de andra partierna faktiskt tog tag i invandringsfrågorna, som tills dess glidit ur deras händer. Jag insåg förstås snabbt att det blev precis tvärtom, där alla som röstade på SD kallades för rasister och samtliga andra partier vägrade att ens föra dialog med dem.
SD:s väljare är förstås inte nödvändigtvis rasister. Här skrivs det om att många av SD:s väljare "som inte uppskattar Sverigedemokraternas illa dolda förakt mot invandrare men som är oroade över migrationspolitiken håller sig för näsan och röstar på SD i brist på alternativ", och jag tror att det i viss utsträckning kan stämma. Jag vill dock påpeka att jag personligen inte har hört särskilt mycket främlingsfientlig retorik från SD per se, utan min uppfattning är att media målar upp partiet som mycket hemskare än de faktiskt är. Men det finns förstås undantag.
Däremot så är det inte detta som den här tråden handlar om. Tråden handlar om att man borde fortsätta rösta på SD, men samtidigt inte.
Min största rädsla är att det går överstyr.
Det SD idag förespråkar är att man ska hålla invandringen under kontroll, ett ansvar som jag anser att man har försummat i många år nu. Det är också prat om att det ska bli vanligare med utvisningar som straff för grova brott.
Det är alltså inte prat om någon häxjakt på utländska som media gärna målar upp det som. Men finns det en risk att det eskalerar till det? Kanske. Och det är det jag är rädd för. SD skriver om lika rätt för alla i Sverige, inklusive homosexuella (trots att de erkänner att det inte är en fråga de lägger ner alldeles för mycket tid på), men jag kan inte skaka känslan av att det bara är något man säger för att vinna fler röster. Jimmie Åkesson vet själv att den genomsnittlige SD-väljaren inte är en fullfjädrad rasist som hatar homosexuella, utan att de faktiskt är vanliga människor som anser att alla i Sverige, såväl majoriteter som minoriteter, ska ha rätt till alla och samma rättigheter, men att Sverige inte längre har förmågan att ta emot och hjälpa ännu fler flyktingar.
Vad händer om SD får majoritet? Vad händer om de ändrar i grundlagen?
Vad händer om de fäller fri press med motiveringen "de [pressen] kallade er, Svenska Folket, för rasister och nazister, ni fick stå ut med hot och verbalt våld för att ni hade en åsikt som den icke-demokratiska median och oppositionen inte ville lyssna på!". Jimmie Åkesson är skicklig, men är han så skicklig?
Jag vet inte. Allt jag vet är att jag inte gärna vill chansa. Jag är inte rädd för min framtid, men jag tänker på om jag och min flickvän från Palestina får barn. Kommer de behandlas rättvist i det land de fötts i? Och min flickvän då?
När retoriken går över från att "invandring är dåligt för Sverige" till att "invandrare är dåliga för Sverige", då är inte min flickväns eller mina blivande barns säkerhet längre garanterad.
Sverigedemokraterna beskriver sig själva som "ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn", men det betyder inte nödvändigtvis rasistiskt. Det betyder att vi tillhör en nation i en värld som blir mer och mer samspelt, och vi svenskar är inte så fega att vi frånsäger oss vare sig vårt ansvar att agera förebilder för och värna om alla som bor inom landets och lagens gränser, eller vår vilja att hjälpa de vi kan utanför våra gränser.
Därför vill jag vädja till alla SD-väljare att inte glömma bort att det är vi som är partiet och politikerna våra representanter. Om dagen kommer måste vi markera vad som är rätt och fel, inte bara för oppositionen utan även för våra egna.
Är mina rädslor befogade? Överdriver jag? Har jag låtit media hjärntvätta mig till att tro att SD är mycket värre än de faktiskt är? Anser ni att det är en hotbild, att det faktiskt kan gå för långt? Och om det går för långt, är det då en dålig sak?
Det här var inte retoriska frågor.
*Fotnot: "Invandrare" i texten ovan syftar allmänt på folk med utländsk (framförallt utomeuropeisk) bakgrund.*
/Torleif Jr