Citat:
Ursprungligen postat av
Hamilkar
Ja, det kan det. Man krånglar till livet för sig alldeles väldigt om man, helt utgående från ett generiskt genomsnittsfall av en divers mordpopulation, böjer sig baklänges för att hitta en jämnårig bekant som gärningsman, om det öht inte finns några jämnåriga bekanta inom den radie där gärningsmannen måste sökas. För att driva det så kallade statistiska argument du driver, måste du göra sannolikt att det öht fanns någon med Lisa jämnårig och bekant ung man i brottsplatsens närhet vid tiden för mordet, och dessutom vidare att denne jämnårige och bekante unge man skulle kunna ha någon form av tillgång till det skåp på Martorp där hon hittades. Och det är i sig jävligt mycket mer osannolikt än att Lisa skulle ha mördats av någon som i någon mån avviker från genomsnittsmodellen.
Så ovanligt är det inte att unga kvinnor mördas av män de inte känner - speciellt inte om mordet har sexuell bakgrund - att man i ett specifikt fall måste utgå från att det ögonskenligen uppenbara måste vara fel.
Man kan ju då kommentera vidare:
Den här sannolikhetsmodellen (ung. "
Så som det ofta är" har garanterat använts redan, konstigt vore det annars. Den har sitt stora värde i att (om den är korrekt) går det fort att sortera fram en trolig förövare, som man sedan utreder "negativt", dvs man avför dem från utredningen efter, i många fall, summariska utredningsåtgärder. (De flesta som känner Lisa ÖHT är ju oskyldiga till mordet, även om det är någon i närheten av henne som är mördaren). Har pojkvänner, släktingar, föräldrar (tyvärr inte helt orelevant), hemliga (sådär...) beundrare, fiender, svartsjuka väninnor etc etc listats och klarats av (dvs, det finns inget skumt där) ger den metoden inget vidare utbyte. Men en utredare som inte gör den kollen gör inte sitt jobb.
Nu har polisen och åklagaren slagit klorna i en tämligen "bra" misstänkt person, och det enda tråkiga med den saken är att det finns en liten risk att polisens utredare och tingsrätten kanske inte har riktigt samma uppfattning om bevisningen. Det kan då lätt bli frågan om att ett brott anses "polisiärt upplarat", men där rättvisan inte kan fullfölja, för bevisningen, hur otvetydig den är, inte räcker till.
"ögonskenligen" -