Vilken film såg du senast?

Child 44 (2015)

Espinosa ger sig i lag med tunga namn i den amerikanska filmbranschen igen, med namn som Tom Hardy, Gary Oldman m fl.

Sovjet 1953 styrs av Stalin med järnhand i sann kommunistisk anda. I Sovjet begås inga brott eftersom det är det perfekta samhället.

När en ung pojke hittas död i Moskva blir Leo (Hardy) inblandad i fallet (han jobbar åt MGB som väl motsvarar säkerhetspolisen ungefär) och det visar sig att pojken är son till hans vän och kollega (spelad av Fares Fares). Den officiella förklaringen till dödsfallet är att pojken dött av en olyckshändelse. Dock vet alla med insyn i fallet att han blivit torterad och mördad.

Leos hustru (spelad av Noomi) blir i samma veva misstänkt för spioneri och de förpassas båda till en håla långt ifrån Moskva. Även där sker ett mord på en ung pojke. Leo inser att det måste vara samma mördare och börjar nu driva denna tes med sin chef som till slut låter sig övertalas att börja undersöka saken. Eftersom mord inte får förekomma officiellt enligt kommunistpartiet så är de givetvis ute på hal is.

Grundstoryn i sig är det väl inget större fel på, den är spännande. Men, filmen lyckas inte förvalta detta väl. Alls. Dialogerna är klichéartade, karaktärerna är schablonartade och miljöerna ofta uppenbara studiomiljöer. Även om det bitvis är snyggt gjort så är det en aning överdrivet. Det är lite Roy Andersson över det hela. Det ger filmen en nästan teatral bild som för mig sänker trovärdigheten i miljöerna.

Skådespeleriet är överlag ok. Kinnaman är dock ingen höjdare, Noomi kör sin grej, varken bra eller dåligt. Hardy tycker jag presterar ok, men vet att han kan bättre. Oldman är alltid Oldman och verkar prestera bra oavsett regi och manus.

Storyn dräller också iväg till att bli förutsägbar och sentimental, ibland närmast banal. Det hade kunnat vara så mycket bättre om Espinosa hade undvikit de fällor han (sannolikt avsiktligt) går i när han vill göra filmen mer "amerikansk" än vad den borde vara. Ett stort irritationsmoment för mig är att de pratar engelska, med någon form av rysk brytning, och lite random slänger in ett "Da" här och där. What's the fucking point liksom? Var antingen hardcore och kör ryska med ryska skådisar eller skippa engelsktalande skådisars fejkbrytning på ryska. Ska vi tro att de genomgående pratade engelska med rysk brytning i Sovjet 1953?

Nä, Espinosa faller platt här tycker jag.

3/10

Den måste jag kolla in!

The Thing (1982)

Detta var en väldigt bra och underhållande film, även lite obehagligt samtidigt. Dock skrattade jag åt vissa scener något så kopiöst att filmen nästan var som en komedi. Inget fel på de, filmen är verkligen underhållande inom fantasins kretsar. Skön rulle helt enkelt och flippad som fan.
En stark sjua får filmen.

7/10

Casablanca (1942)

Halvbra film och jag hängde med i filmen så gott det gick, ibland kunde då filmen bli lite väl långsam, men jag brukar inte vara mycket för romantiska filmer, men filmen var fin och bra skådespel. Jag är lite imponerad får jag säga ändå även som sagt så var den seg ibland.

6/10

Gört! Återkom gärna med omdöme.

Såg Shaft's Big Score! (1972) ikväll, nummer två i ordningen av Shaft-rullar. Jag tycker de har fått upp tempot gentemot ettan och bjuder på


Annars är det precis vad man kan förvänta sig, lite tuttar och slagsmål, rappa repliker, dyster storstadsmiljö... Bra grejer.

8/10

Paradise Lost 2: Revelations (2000)

Andra dokumentärfilmen om West Memphis Three, fortsättningen på den jag såg igår. Den här tar upp vad som hänt sedan första filmen släpptes 1996 och skildrar de frivilliga som engagerat sig för att hitta indicier som pekar på de dömdas oskuld. Vissa anhöriga till mordoffren är vid den här tidpunkten fortfarande övertygade om att de är skyldiga.

Den här är också intressant, men det hade nog gett lite mer om man väntat några år till efter första filmen för att få med ännu fler konkreta tecken på de dömdas oskuld som inte var med redan i första filmen. Det skall bli kul att se den tredje filmen, trots att jag redan vet att de blir frigivna i slutändan.

Betyget blir 7.5/10 eller 4/5 på Filmtipset.

Seifuku shojo: the ejiki
http://www.imdb.com/title/tt0288213/
A.k.a. Baku, baku

An japanese pinku that has the tagline Rape, can it be something for this group?
Taketoshi Watari (He also wrote the script to Nekeddo burâddo: Megyaku ) is a man with his videocamera, he films in the subway and soon he stands outside a school..
Hisayasu Sato is the director of this and Nekeddo

Wataris character is a daydreamer and as he wakes up in class from one of his dreams he is sent up to the board to answer an question, the girls and boys in the class notice he got a hard on and a wet spot on his pants.. Poor guy.
The scene is funny but also a bit sad, becouse my laughter stopped suddenly since we start to feel sorry for him, he feels ashamed (the only way japanese can feel ashamed) and grips his pants in anger and embarresment.

There is also an simple (?) but close to hypnotic pianotune that made me think of movies such as Susperia and ...E tu vivrai nel terrore! L'aldilà
Theres not so much dialog in this, when it is they speak directly into the camera , Wataris character has videotaped them - he also spend his time in the school videoroom watching over his filmed attacks on the girls.

It is a simple story, but what takes it down, beside the blurred out scenes, are the fact that it feels wrong during the attackscenes when the camera starts to move around in the room. Dont get me wrong, we get different views but it would have felt more realistic if the camera would have been static and in one place the entire time. Maybe he has an collaborator to his crimes? That I leave up to you who wanna see this movie to find out.

Since I did mention Susperia, basicly all Argento movies, do have cultureal themes in them. Here it also in a way has that; after the first rape, the girl is still spread upon the canvas and with paint all over her - see also the erotic and underrated Kari Wuhrer movie Vivid http://www.imdb.com/title/tt0144669/ that also has a lot of paint, nude bodies and sexscenes - but not only has she paint, she also has pink roses on her belly (the pink roses represent Appreciaton and gratitude) but can also mean that they as being put on her belly as she is now pregnant (?)…meanwhile the classical music are being played (cant remember what title it has, sorry, but mainly everyone has heard it).

A girl also playes the piano. And what better to use as an dildo then a flute?

So is this an homage to Dario Argento or an movie that tells that culture is one thing and you better leave it alone?
The culture thing is that this movie did come out in a time where pinku movies where fading away and the more AV (Adult Video) oriented films where having its breakthrough.
Its an interresting movie from that standpoint but is it entertaining and good enough for the perverted abuse etc in it?

Well, it has humor for sure. I never think I have seen a man playing piano with his cock before..
And what can I say, shy japanese girls speaking into the camera? Kawaii is all I have to say.

Almoust forgot, how do you punish a girl the best way? You can Always hang her up Kinbaku style and leave her for one day. If that is enough? No, you just put a hose inside her pussy and let the water run.…

Sorry for skriving on engelska, men ska lägga upp denna på the nätet senare och orkade not write på swedish.
Rekomenderas Starkt.

The Truth

Vilken besvikelse, man satt och väntade på någon stor och spännande twist som aldrig kom, och jag tycker inte budskapet som ändå blev utfallet inte var nåt att hänga i granen och var inte särskilt intressant.

Jonah Hill passar inte heller inte i seriösa roller, han ser bara fånig ut och ska såklart spela en pajas när han gör film, då kommer han i sitt rätta element.

1/5

Child 44 Denna var inte mycket att glo på. Att alla använde den dumma påhittade ryska brytningen gjorde inte filmen bättre, men var nog nödvändig för att de skandinaviska skådisarna skulle känna sig bättre till mods med sin skandiengelska. Filmen var jäkligt tråkig med alltför lång introduktion av de ointressanta karaktärerna och alltför mycket klichéer som setts i tidigare filmer om Sovjet, eller Nazityskland, där en kvinna har en lite viktigare roll. Denna film var mer ett såpadrama om Sovjet än en thriller om jakten på en seriemördare.

4/10

Såg precis denna film. G Oldman och Tom Hardy lät ju bra på papper men skenet bedrog, en allmänt sävlig film.

Då är denna filmen inget att ha då.

Filmtittandet av filmer från 2015 går fortsatt otroligt trögt, men lyckades klämma in Vinterbergs Far from the Madding Crowd igår.

Ganska ljummen film. Fint drömskt foto med mycket värme samt skådespelet av och relationen mellan Carey Mulligan och Schoenaerts på plussidan. Utan detta par hade jag nog tröttnat rejält. Men filmen överlag blir aldrig riktigt superintressant trots en i grunden filmvänlig story.

Tilläggas ska dock att Vinterberg gjorde ett ganska bra jobb i att klämma ihop boken i den mening att han fick med alla viktiga delar från boken, om än att det berättas i en liten annan ordning. Men det blir ibland lite stressigt och vissa delar/relationer (Mulligan och Sheen särskilt) får inte tid att utvecklas på samma sätt som i boken. Så det blir lite ryckigt. Klippningen och den onödigt fioltunga musiken känns lite amatörmässigt och kan stundtals skava rejält.

Så överlag blir det inte mer än en stabil trea. Vinterberg har inte levererat något bättre än så sedan fullträffen Festen enligt mig.