Filmprojekt 3: Stumfilmer
#13 The Passion of Joan of Arc (1928) av Carl Theodor Dreyer med Maria Falconetti.
Imdb
Jeanne d’Arc står åtalad. Dels för att hon har gått omkring klädd som en man men också för att hon anser sig själv vara en av Guds utvalda, sänd av honom inför kriget mot engelsmännen. De manliga kristet religiösa domarna som ska tvista i hennes mål anser att det inte är Gud utan djävulen hon blivit utsänd av och dömer henne till att brännas på bål.
Kanske skulle ha satt spoileralert/tagg på det där sista men antar att det är allmänbildning och att flera känner till historien om den verkliga personen Jeanne d’Arc som brändes på bål. De gamla patriarkala kyrkgubbarna kunde inte tillåta att hon gick klädd som en man och samtidigt tro att hon gjorde det i enlighet med Guds vilja. Historiskt fakta, tyvärr och tråkigt, men så var det!
Själva filmen då, ja, här förlorade jag min oskuld till Dreyer, äntligen. Och vilken film! Starkt och gripande, med en enastående prestation av Maria Falconetti som verkligen fångar martyrskapets plåga och ärlighet i sitt ansikte. Hon hade kunnat ljuga, sagt nej och nekat för att blidka domarna men i hennes hjärta och själ känner hon (antagligen) Guds kraft och kan inte göra annat än att följa sin inre röst, mycket till domarnas förtret. Om man ska vara elak så är det lätt att säga fröken Falconetti bara går runt med vattniga, tårfyllda ögon, verkar bedrövad och sorgsen för att i vissa stunder se ut som att hon fått Guds nåd från ovan, sen tillbaka till sorgsen bedrövelse igen. Men hon spelar bra, riktigt bra Falconetti så den negativa betraktelsen försvinner ganska snabbt. Däremot kan man ju faktiskt säga att karaktären Jeanne d’Arc som hon spelar är en kristen fundamentalist. Hon tror envist och bergsäkert på sin tro att hon är utsänd av Gud och att hon gör hans arbete i kriget mot engelsmännen. Hela det religiösa temat kan ibland kännas lite distanserade. Dels såklart över hur patriarkala och könssegregerande de gamla gubbarna är gentemot henne men också hennes egen passionerade andliga övertygelse kan kanske ibland vara svår att smälta. Kanske.
Tekniskt sett är filmen riktigt bra. Faktiskt, fotot utmärker sig för de intensiva närbilderna på skådespelarnas ansikten och Dreyers krav att ingen skulle få använda smink gör att alla små detaljer i ansiktena framträder extra tydligt och höjer känslan av realism och äkthet i filmen. Kameran kan också ibland röra på sig och zooma in och ut, även om det bara är ett fåtal gånger. Vissa vinklar under rättegången/förhöret känns utmanande och vågade för att vara slutet av 20-talet. Riktigt bra. Enligt Imdbs trivia så lades större delen av budgeten i filmen på de fina interiörmiljöerna men att de sen inte syntes så mycket när det mesta av filmen bara var närbildstagningar.
Musiken då? Jag är rädd för att den versionen som jag kom över inte var den med Richard Einhorns musik med Pater Noster och Voice of Light utan en annan BluRay version. Riktigt bra bildkvalité men musiken var inte sådär top-notch som jag hade förväntat mig. Lyssnade på några videos på youtube efteråt som lät riktigt mäktigt men kände tyvärr inte igen dem från filmen. Surt, får ta och se om
The Passion of Joan of Arc med det soundtracket å det snaraste. Musiken som fanns på den version som jag såg på var bra, helt okej och duglig, men inte överväldigande bra.
Det negativa? Njaäe, finns väl inget direkt att klaga. Kanske att Maria Falconetti mest bara låter tårarna rinna hela tiden, om man ska vara elak. Hon gör ett bra jobb vilket kanske var bland det absolut bästa man sett då anno 1928 men av någon anledning blev jag inte helt tagen av henne. Kanske att jag dömde ut henne som kristen fundamentalist lite väl tidigt i filmen vilket gjorde att jag hade lite svårt att sympatisera med henne fullt ut. Det och att mycket i filmen kretsar kring Gud och kristendom. För dramaturgiskt sett är det faktiskt en tråkig film. En massa gamla tjocka rynkiga gubbar som förhör en mansklädd kvinna som tror sig vara Guds utsända. Lite rörigt också i början tyckte jag med vilka åtalspunkter det var som hon stod åtalad för. Tyckte inte att det framgick så tydligt utan man fick reda på det pö om pö som förhöret pågick.
Synd också på att musiken inte var den som jag bespetsat mig på att få höra men det ska jag försöka åtgärda så snart som möjligt.
Betygmässigt svajar jag någonstans mellan en svag fyra och en stark trea. Fotot är riktigt bra, men jag kan tyvärr inte säga att den griper tag i mig lika starkt som
Sunrise och
Metropolis gjorde. De två är fortsatt de bästa filmerna i det här projektet. Jag ger den här versionen av
The Passion of Joan of Arc en stark trea tills vidare. Lär definitivt bli en höjning när jag ser den igen i en annan version och får höra det andra soundtracket.
Betyg: 3.5/5
Filmer i projektet:
Citat:
1. Terje Vigen (1917) 3/5
2. Herr Arnes Penningar (1919) 2.5/5
3. Erotikon (1920) 1.5/5
4. Körkarlen (1921) 3/5
5. The Kid (1921) 3.5/5
6. En kvinna i Paris (1923) 2/5
7. Häxan (1922) 3/5
8. Gösta Berlings Saga (1924) 2.5/5
9. Pansarkryssaren Potemkin (1925) 3/5
10. Metropolis (1927) 4.5/5
11. Sunrise (1927) 4/5
12. Cirkus (1928) 3/5
13. The Passion of Joan of Arc (1928) 3.5/5
14. Intolerance (1916)
15. The Birth of a Nation (1915)
Blir extremt glad över att ni uppskattar det så mycket, och även fast mästerskapet blev lite större och längre än vad jag först tänkt så gör det inget, jag har det jätteskoj och det är ännu roligare att ni följer med och är aktiva 
