Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Det finns många som inte hänger med i nyhetsflödet och inte är insatta i politik. Dessa människor byter inte parti bara för att Juholt ställde till med några skandaler eller för att ett parti kommer med något nytt utspel. Försämringar i ekonomin kan man visserligen gnälla över, men inte förstå vad som är mekanismen bakom.

Att rösta på ett visst parti är för dessa personer lika mycket deras identitet som att hålla på ett visst fotbollslag. En Djurgårdare byter inte till ett annat lag, oavsett vilket som objektivt sätt är bäst och ligger etta i Allsvenskan. Däremot tror jag att dom kan byta parti om jobbarkompisarna börjar prata om att dom har bytt från sossarna till SD. (På samma sätt som man där jag bodde som barn valde mellan AIK eller Djurgården beroende på vilka kompisar man uppskattade bäst.)

Svensk politik börjar mer och mer likna en fotbollsserie.

Sd är det lag som går bäst och är ett självspelande piano. De övriga lagen har stora problem både med fans och tränare. Vissa lag försöker så smått byta spelsystem men ingen vågar satsa helt ut.

Fp riskerar degradering till en längre serie.

C kör på som vanligt men det enda de har är en entusiastisk coach.

Mp blev uppflyttade i högsta serien utan egna meriter. Ingen förstår varför då de inte drar någon publik.

V vill tillhöra toppskiktet men vill inte ge sina spelare marknadsmässiga löner. Således lär de ligga kvar där de ligger under överskådlig tid.

Kd har värvat ny tränare med ambitioner, dock återstår att se om denne kan överföra viljan till spelarna.

M har tappat allt självförtroende och momentum. Fansen kräver omspel av tidigare uppgjord match men tränaren är nöjd med uddamålsförlust varför hon väljer att ignorera.

S ljuger hejdlöst för sina fans och hävdar att alla extremt dyra utländska spelarköp som gjorts genom åren snart ska betala av sig och föra upp dem i ledningen.

Man sitter hemma och hejar på sitt lag och blir förbannad när motståndarna spelar ojuste. Hur mycket man än hatar läget i dagens riksdag är det hysteriskt roligt att följa sd:s vidare färd mot serieseger!!

Finnarna skall väl sänka till 300 per år.

De vet, de vet. Det är kombination av beröringsskräck/urrkigt ursprung, etablerad politisk identitet som moderat, liberal, sosse osv samt att man inte tror att SD har nog mycket humankapital för att sköta Sverige.

Allt detta motstånd eroderar allt snabbare: det är ingen som ber dem att rösta på SD anno 1995 och kompetensen bland etablerade partiers broilers är ju avgrundskass. Tror snarare att vännerna känner att de behåller sin politiska identitet men att deras gamla partier har övergivit dem. Det trillar över någon då och då.

Jag tror också att detta är viktigt, inte för mina vänner, men för dem som inte är politiskt intresserade.

Helt enig. En "offentlig" first follower. För deras skull ska vi kanske inte köra name-dropping, men det är väldigt intressant vilka namn som ALDRIG visar sig i PK-debatten, som ALDRIG ställer upp på kletiga multikulti jippon. Jag gissar att de saknar gamla Sverige lika mycket som vem som helst av oss.

Låt dem komma ut och engagera sig i sin egen takt. Jag hyser inte agg mot dem överhuvudtaget. Politiker och journalister däremot vilka sviker sina uppdrag kommer jag aldrig förlåta.

1) Norge har inte så låga nivåer. T.ex. har asylbarn som kommer till Norge ökat med 77 % i år jämfört med 2014.

2) Danmark hade höga nivåer alldeles nyligen, i slutet av Helle Thorning-eran. Nu när dom nyligen bytte regering så kommer förmodligen inflödet att minska snart.

3) Finland är i djup ekonomisk kris, de har inte råd med någonting nästan, och därför inte heller hög flyktinginvandring.

4) Island är isolerat.

5) Baltländerna kan inte jämföras med det traditionella "väst"europa.

Jag sökte mig till denna tråd för att jag vill fråga en sak om Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar. När jag läser de senaste 20-30 inläggen i tråden funderar jag dock på om jag hamnat rätt. Nu när jag håller på och skriver mitt inlägg så kommer det upp en moderatortext om att exempelvis "Tiggare och andra faktorer som kan lyfta SD opinionsmässigt" har en egen tråd.

Min frågeställning är följande. I de flesta opinionsundersökningar är Sd helt klart topp-3, och ligger inte långt ifrån S och M. Detta är dock på riksplanet.

Hur högt kan Sd tänkas ligga på i Skåne och i övriga län där de är starka?
I vilka län kan de rentav vara största partiet?

I Skåne och Blekinge skulle jag tro att SD ligger runt 25% i nuläget, då dem i dessa län fick ungefär 2% högre resultat än i riket. Dock så tror jag inte SD är störst i dessa län ännu då SAP brukar vara starkare i dessa län än i övriga riket.

Oraklet franzliszt publicerade häromveckan en kommunmodell vill jag minnas?
Hittar du den så hittar du svaret på din fråga.

OT raderat. Det här är ingen allmän diskussionstråd om svensk invandringspolitik eller Löfvens eventuella likhet med en amöba. Skärpning nu.

// mod

Haha rätt träffande bortsett från för V. De vill inte tillhöra toppskiktet eftersom de vet att de då snabbt skulle bli straffade av sina fans. Deras fans tror nämligen de kan leverera bra resultat vilket de själva dock vet att de inte kan. Därför föredrar de att låtsas som vill men att de blir portade med ojusta metoder.

Detta är det enda sättet de kan behålla sina fans / väljare.

Om man ska ta en liten tur tillbaka till det där med statistiskt säkerställda förändringar och storleken på dessa så har ju även Novus kommenterat frågan. http://novus.se/wp-content/uploads/2015/05/Novus-Väljarbarometer-21-maj-2015.pdf

Detta är taget ur rapporten för undersökningen i maj. I och med att man vet att skillnaderna är små mellan undersökningarna har man tydligen här valt att hänvisa till signifikanta förändringar jämfört med valet vilket på sitt sätt är förståeligt men samtidigt så gör det ju inte saken så intressant att följa månad per månad. Orsaken till att de här siffrorna är lägre än Demoskops är ju givetvis att Novus har valt att göra undersökningar med omkring 4000 intervjuer på sistone, antagligen för att de vill kunna få möjligheten till bättre subgruppsanalyser men det har ju också bieffekten att man får lite snävare konfidensintervall för partistorlekarna.

Nu har ju vår käre statistiker svarat lite om detta, men risken är ju att det blir ett väl teoretiskt svar för de flesta som inte har läst mycket statistik. Nu har jag inte min statistikbok för dumskallar (läs medicinare) liggande, men det kan ju vara en fördel ibland just för att man inte kan vara lika teoretisk. Konfidensintervall är ju alltid kopplade till ett visst antagande om statistisk säkerhet. I princip kan väl beskriva läget lite så här. Ska man värdera ett resultat i en undersökning vill man göra en bedömning om hur stor risken är att ett resultat beror på slumpen. Går man runt och frågar två personer i Rinkeby om de föredrar chokladglass eller vaniljglass, och alla svarar chokladglass, och sedan frågor samma fråga till två personer i Danderyd och upptäcker att de föredrar vaniljglass är det ju kanske värt att reflektera en liten stund om det här kan vara en slumpresultat innan man drar igång en kampanj mot rasifierad glasskonsumtion och ICA:s frysdisks del i att upprätta hålla detta.

I princip bygger ju sedan den statistiska analysen på att man utgår från nollhypotesen, det vill säga att det inte finns någon skillnad i hur grupperna föredrar glass, och sedan beräknar man sannolikheten att få fram den observerade skillnaden med hjälp av slumpen. I just det här fallet är det ju rätt enkelt att förstå att sannolikheten är tämligen stor att ett så här litet urval av personer kan ge en sådan här skillnad beroende på slumpen. Det vanligaste statistiska signifikanskriteriet är 0,05, d.v.s att sannolikheten är 5 procent att få fram den observerade skillnaden givet att det inte finns någon skillnad i verkligheten. Det här får absolut inte tolkas som att det är 95 procents säkerhet att skillnaden är sann om man rör sig utanför den här typen av mätningar där man mäter en känd faktor som antingen ändrar sig eller inte men i varje fall garanterat finns på riktigt.

Inom mitt eget område, d.v.s. medicinsk vetenskap är ju situationen helt annorlunda, i och med att man där använder samma testning för hypotestestning, t.ex. att värdera om resultat i läkemedelsstudier visar tillräckligt stora skillnader för att vara intressanta. I det läget kan man ju antingen testa verkliga skillnader, eller testa bullshit. Sannolikheten för att resultatet är sant i verkligheten är ju beroende på hur troligt det var från start att det faktiskt var sant och inte bullshit som inte är sant från start. Testar man homeopati som garanterat är bullshit är ett positivt resultat i en studie med till visshet gränsande sannolikhet ett slumpresultat även om det är statistiskt signifikant*. Den bästa illustrationen av det här problemet (och orsaken till att jag inte läser kvällstidningarnas rapportering om medicinska rön) är nog det här avsnittet av XKCD:

https://xkcd.com/882/

Ett konfidensintervall är egentligen bara ett alternativt sätt att redovisa statistisk säkerhet där man anger medelvärdet och sedan ett intervall uppåt och nedåt. I senaste Demoskop uppenbarligen 18,7 +-3,2 procent, vilket innebär att SD:s väljarsiffror med 95 procents sannolikhet (eftersom man valt signifikanskriteriet p = 0,05) finns inom intervallet 15,5 till 21,9 procent. Hade man valt ett annat signifikanskriterium, t.ex. 0,10, hade man ju angett snävare konfidensintervall istället eftersom man då bara kräver att 90 procent av fallen ska falla inom det. Det man menar med statistiskt säkerställd förändring är att SD:s resultat faller utanför konfidensintervallet, vilket är samma sak som att säga att det är 5 procents sannolikhet att förändringen skulle ske av en slump om det egentligen inte skett en ändring i SD:s väljarstöd.

Storleken på konfidensintervallen är beroende på antalet personer man frågar i och med att variationen man kan få mellan olika mätningar är beroende av antalet personer som är med i mätningen. Ett stort antal personer innebär ju en mindre variation i resultaten, och tumregeln är ju att detta minskar med kvadratroten ur ökningens storlek. Med andra ord, dubblar du antalet personer i studien så kan du dela konfidensintervallen med roten ur 2, ska du halvera ditt mätfel, då får du fyrdubbla antalet personer i studien (i och med att roten ur 4 är 2).

Konsekvensen av detta är ju att det finns massiva diminishing returns på att gå upp i antalet intervjuade personer i en opinionsmätning i och med att man hela tiden måsta ökat antalet deltagare exponentiellt för att halvera mätfelet samtidigt som mätfelet blir allt mindre intressant i förhållande till eventuella systematiska fel. En annan konsekvens av detta är att det är svindyrt att göra läkemedelsstudier på läkemedel om du ska bevisa att du är lite bättre än ett annat läkemedel och inte bara (som det andra läkemedlet gjorde) visa att du är bättre än placebo, i och med att man blir tvingad att påverka en mycket mindre skillnad, vilket i sin tur kräver mycket fler personer i din studie. Gissa varför läkemedelsbolagen inte gillar att göra den här typen av studier...

I alla fall tog jag och slog ihop Novus uppgifter om felmarginalen med Demoskops och räknade mig tillbaka baklänges till vad konfidensintervallet skulle vara om man hade 1000 personer i en studie:

Nu är ju det här inte perfekta siffror eftersom det uppenbarligen finns en del avrundningar som gör att det blev lite ojämna hopp när man slår ihop de två källorna, men det går ju att höfta sig fram lite till vad felmarginalen är om man vet antalet deltagare i undersökningen och vilken siffra man befinner sig på. T.ex.: Demoskop anger 18,7 procent för SD och har 1250 intervjuer på ett ungefär i sin undersökning. Alltså kan vi ta en siffra lite mitt emellan 13 och 25 vilket blir 3,6 procent vid 1000 intervjuer, sedan kan vi korrigera ökningen: 3,6 delat med roten ur 1250/1000 = 3,6/1,25^0,5 = 3,2 procent.

Spontant kan jag ju känna att det analyserar och skrivs väldigt mycket om uppenbarligen väldigt osäkra ändringar i opinionen i opinionsmätningarna, och inom naturvetenskap och medicin skulle vi mest slänga den här typen av osäkra samband i papperskorgen som oanvändbar information, men i och med att det är mer eller mindre osäkra ökningar i väljarstöd kan det väl ha visst underhållningsvärde även om jag nog kommer vara lite mer försiktig att bry mig om 1 procent hit eller dit framöver. Uppenbarligen fattar ju inte de politiska kommentatorerna hur osäkra ändringarna är, eller gör de det och inser att de blir arbetslösa om man nu inte tar alla ändringar på allvar och låtsas att allt är sant.

*Som fördjupning kan ju den intresserade se den sannolikt mest citerade artikeln på det här temat av Ioannidis från 2005, Why most published research findings are false

http://journals.plos.org/plosmedicine/article?id=10.1371/journal.pmed.0020124